Är man ofta ute ser man ibland saker man inte räknat med. Idag fotograferade jag en kronhjortshind med kalv på den lilla vägen till fågelplattformen, alldeles intill ån. Har nu vandrat denna led upp och ner ett antal gånger och innan detta fynd är ett exemplar av fälthare det enda däggdjur som behagat visat sig. Man ska aldrig ge sig, till slut kommer djuren till en. Men det är lättare att säga än göra...
Ängarna har varit torrlagda. Men nu, efter ganska häftigt regnande har till sist lite vatten brutit fram. Med en gång fylls platsen med fågelliv. Igår tyvärr alltför långt bort för att kunna fotograferas. Med ett undantag. Den trevliga råkan som i detta helt obeskurna skick vandrade runt framför kameran. Så nära blir detaljrikedomen nästan haptisk, kolla in näbben, t ex.
Igår träffade jag en bild som kanske inte ska räknas hit. Men som den kom fram får den komma med ändå.
Nästan obeskuren här i bilden låg bondkatten bland ensilagebalarna och spanade efter vilka småfåglar som kan tänkas irra sig för nära. Storken brydde den sig visligen inte om. Men fortfarande finns en del tättingar att välja på.
Hei!Så flotte bilder!Den Ravnen er fantastisk bra fotografert.Også den tigerpusen:))Den hardu virkelig fått med jaktinstinktet i øynene-Katter kan jo nesten sitre med hele kroppen når dem har sett noe intresangt:))
SvaraRaderaSyns bildene dine er veldig klare og fine jeg.Vennlig hilsen Anita
Det var då ingen dålig bild du fick till på råkan :) superskärpa.
SvaraRaderaKatten så söt så, och nog ser den allt lite lurig ut ;)
Så sant...tålamod lönar sig alltid, eller i alla fall nästan...alltid. Sen får man ju även lita till turen...har man både och... ja, då träffar man djur, både vilda och tama:)
SvaraRaderaEtt djur som har ett tålamod större än de flesta, både två och fyrbenta, är nog katten...underbar bild på den spanande lille jägaren!!