Vitt och svart

Fördelen med vita fåglar är att de är - vita. Exponeras efter högdagrar och låt skuggor sköta sig själva. Och det gör de för det mesta bra. 

Mörka fåglar gör sig kanske inte lika bra mot ljus fond. Mer tricksiga att exponera, tycker i alla fall jag själv. Biätaren kanske inte var det bästa exemplet men var säker på att sand i direkt sol kan bli knepigt.

Kanske jag bara ska invänta nästa mulna dag ?
 

Bytestagning

Skräntärna.

Bivråk.

Fiskgjuse. Skrattmås försöker sno åt sig munsbit.

Kärrhök.

 

Fåglar om våren

Efter många års fotograferande i samma trakt börjar man nu något greppa ordningsföljden i flyttfåglars inflöden. Allt händer fort. När man skådat en art väntar nästa redan runt hörnet.

 

Nyanlända som svarthättan blandar sig snart med övervintrare. Alla lika positiva inför vårens bestyr.

Den ultrabräckliga grönbenan - åtminstone ser den i mina ögon väldigt sårbar ut - körs gång på gång bort av alla andra fåglar och får så klart de sämsta reviren. Av vilka jag räknar närmast vägarna som ett. Vilket i sin tur skapar goda fotomöjligheter. Ägretthägrar har stannat kvar hela vintern och måste hårt ha drabbats av denna årets upplaga i Skåne. Liksom fisktärnan lite ovanför kom snart även skräntärnor på besök. Sjöns småfisk varnas härmed!!

 

Ett par ständiga följeslagare vid sjösidan senaste månaderna är sävsparv och storskarv. Som fotograf kan man räkna med dessa. Trevligt medan man väntar på annat högvilt...

1.

Idag lite udda allehanda. Varken mer eller mindre.

En till :

Skräntärna tappar sin fångst

Här är den. Världens största tärna. Tyvärr inte lika stor i numerären som tidigare; det verkar i vårt hörn av världen vara en fågel på stadigt sluttande plan.
Men då och då dyker den upp i sjön hemma där den passar på att äta upp sig inför kommande flykt söderut.

Observerar man fågeln en stund finner man en skicklig fiskare. Behövs bara ett par dyk/plask så har bytet landats. Men det gäller att inte slappna av. Fiskar är hala, abborren som här i bild har dessutom ju de vassa fenorna att ta till som försvar. Sic transit gloria mundi... Eller kanske skräntärnan mumlade något helt annat!

Need for speed!

På tal om dykning av fågel.
Idag roade mig en skräntärna med sina konster. Såg inte att den någonsin fick lön för mödan. Likväl cirkulerade den runt sjön, varv efter varv. Dök på fisk många gånger. Någon gång måste det blivit napp...

Jo, här gick det undan. Om 1/50 s eller snabbare klyver den vattenytan. Min slutare öppnar sig 10 ggr/ s och i nästa ruta är den redan under vattnet. Hoppas den stannar någon vecka och ger fler fototillfällen. Annars kommer den kanske tillbaka ett annat år. Enligt Wiki kan de bli upp till 30 år gamla. Kanske jag orkar släpa mig ut till tornet då...

Tärna XL

Ovädret grusade fotoplanerna. För en stund i alla fall. Leker vidare på datorn. Skräntärnan fotograferades för ett par veckor sedan. Ny art för mig, tydligen inte heller så vanlig på andra ställen. Antal häckande par inom landet ungefär lika många som kungsörn, enligt Wiki. Eftersom de häckar i ett fåtal stora kolonier,  återstår ju för oss som s a s bor vid sidan om inte så stora chanser att få se denna fina fågel än under migrationstider.

Stor som en mås, med kraftig näbb skiljde den sig klart från andra tärnor. Just det här exemplaret utmärkte sig oxå genom intensivt fiskande medan resten av fågelgängen lojt tittade på. Den bjöd på rejäla plask. Det var verkligen full satsning som gällde. Rejält hungrig och passade den väl på att äta upp sig inför stundande, längre flygturer.