måndag 30 november 2015

Stormtankar


Det värsta med stormar är att ibland - läs någon enstaka gång - blir huset strömlöst. Som igår kväll. Redan före kl 21. Vad gör man då, då när normal läggningstid är många timmar senare och det knakar och brakar överallt?



Herr och fru Deerhunter ?




Tja, man kan drömma tillbaka om gångna tider. När man just träffat sin blivande fru, när man var ung och stark. När man var ett ensamt par, som individerna på bilden. Livet lekte, även om smärre bekymmer fanns även då, såklart. Men de kunde alltid skjutas upp eller man hade förmågan att direktlösa dem på stället.
Så kan tankarna flyga. Plötsligt blixtrar det till, lampor tändes. Strömmen återvänder. Ahhh, kanske livet just nu inte är så dumt ändå. Gör mina vanliga saker, lägger mig vid tvåtiden. Sover som en stock. Vaknar upp till lite blåst. Men sol. Ja, just det. Sol. Härligt! Strax ska jag ut och fotografera något. Livet leker...

söndag 29 november 2015

Oväder kommer in


Håll dig fast, lilla fågel!
Inatt väntas stormvindar och regn. Igen. Antar att någon funktion har väl alla oväder att fylla.






Bilden från mitten av Oktober. Mitt i den fantastiska höst vi hade. Inte utan man längtar tillbaka. Eller till nästa?

lördag 28 november 2015

Fågeln med guldbyxorna (2)




Här är den igen, gråhägern i gyllene ljus. Och så direkt till det mest fantastiska : Bilderna i serien är fotograferade på skilda dagar! I Skåne och vintertid. Bara en sån sak...
Normalt flyktbenägen som få tyckte väl den här individen att den satt bra bakom grenverket, inne i sitt "gömsle". Men solljuset penetrerade och frilade obarmhärtigt fågeln där den med spotfokus lätt kunde fiskas fram i skärpa. 1-0 till fotografen.

fredag 27 november 2015

Flygglada!


Hade turen på min sida där jag stod i fågeltornet härom veckan.
Tur? Ja, verkligen. Ser en ormvråk flyga upp i närheten, klättrar upp och - istället kommer denna glada framflygandes. Som på beställning.






Eftersom det blåste emot stod den praktiskt taget stilla i luften och utgjorde ett lätt mål. Gick väl att fotografera på tusendelen. Särskilt blyg var den inte heller, bilden bara moderat beskuren.

torsdag 26 november 2015

Fjällvråk!



Idag dimma & sol på samma gång, riktigt häftigt.
Just hemkommen från födelsedagsfirandet. Frugan hälsar och tackar för fina kommentarer!
Så tillbaka till arkivet och fjällvråken-som-satte-sig-på-stolpe-mitt-framför-ögonen-på-mig.
Så var det ; körde fram mot bron, fågeln satt på räcket och flydde till stolpen sexti meter bort och var sen hur snäll som helst.





En gnutta sol bländade fågeln, blänkte till i ögat. Kanske den tyckte jag var mest irriterande, kanske inte. Det blåste kraftigt och mitt motiv kämpade för att hålla sig kvar. Det finns - som väl är -gott om klor att borra sig fast med...

onsdag 25 november 2015

Stare och födelsedag!






Kommer ihåg att vi förra vintern förde en diskussion huruvida stararna övervintrade i hemtrakterna eller inte. Den här bilden togs igår, 24 november. En individ ur en större flock. Vi får se hur länge nöjet varar.
Grattis till min kära hustru som fyller jämt idag. Hur många jämt har jag glömt bort...

tisdag 24 november 2015

Fågeln med guldbyxorna




Eftersom bara en dags undantag rådde från tråkvädret, passar jag på att visa gråhägern som igår flög in i gyllene ljus. Fina förhållanden rådde och på ett enda dygn hade åtminstone delvis sjön frusit igen. Så jag önskar flera av dessa tillfällen. Snälla!?

måndag 23 november 2015

Fotograferad i nutid


 Härliga vinterdag! 3 minusgrader, strålande sol, vitt omkring en men ingen blåst. Händer mig  högst en handfull dagar varje år. Men var är alla soldyrkande djur? Ett magert resultat rent fotografiskt blev resultatet.

Så vi vänder oss till arkivet. Till ljuva September som alltid producerar. En prydlig 12-taggare dyker upp och sviiisch sitter han fast på bloggen. Alla som sett dessa djur i rörelse kan känna rytmen; hur överkropp och huvud knappt rör sig medan benen till synes ansträngningslöst propellrar fram den stora kroppen.






Misstänksamt sniffar han av luften. Något oönskat finns i närheten och denne oönskade är såklart jag själv. Men än så länge måste man ju vara på plats fysiskt, annars inga bilder. I framtiden kanske man sätter sig vid datorn, skickar upp en drönare och timmen senare framkallar man  mängder av lyckade fotografier. Vet inte om jag skulle nappa på det...

söndag 22 november 2015

Lärkfalk




Från den gamla goda tiden, som inte ligger så långt bakom oss. Bara några månader tillbaka. Ljuset räckte gott och väl för att fånga de supersnabba, juvenila jägarna. I dagens läge är det mer sittande fågel som gäller. Utomhus yr snön och ger visst ljustillskott men BIF:ar är hart när omöjliga att göra. De är charmiga, falkarna. Så säkra i sin snabba flykt att ungdomarna inte sällan vill ta en närmre titt.







Charmknutte I





Charmknutte II

lördag 21 november 2015

När fåglar lyfter





Min första fjällvråk för säsongen. Just när den säger tack och adjö efter en längre sittning.
Tyvärr ingen perfekt bildfil men det är som det är. Inte ens den bästa utrustning hanterar ultrasnabba rörelser 100%-igt. Kanske kunnat gjort tillsammans med vassare fotograf, kanske inte ens då. Hade det varit annorlunda och bilderna alla blivit lika perfekta varje gång, skulle nog många bildskapare söka sig andra sysselsättningar. Tror jag. Utmaningen ligger ju inte i att ta samma bra. Utan göra "jobbet" allt bättre. Finna frid i tanken att bättre hanterade prospekt förmodligen finns att tillgå i framtiden. Tror i alla fall jag.
Jo, jag fick - i konventionell mening - bättre bilder på vråken och de kommer att flyta upp här på bloggen, var så säkra. Men ingen lika illustrativ på lyftet. Jag gillar det här momentet mellan vila och flykt.

fredag 20 november 2015

Snällis!?



Såhär i bistra tider, när mänskligheten sätts på svåra prov, kan det kanske vara dags för ett motgift.
En snäll rovfågel på bild som värnar om de små bytesdjur den annars käkar upp?
Nä, nä. Tyvärr kommer detta nog aldrig att hända. Vinden blåste upp fjädrarna och för ett kort, kort ögonblick ser rovfågeln ut som en snäll jättebaby. I alla fall i mina ögon. När fjäderdräkten åter lagt sig tillrätta var det business as usual, s a s .
Ska man orka ta in allt det onda som utspelas i omvärlden kanske bättre än drömma det istället är dags härda rustningen, ta ett djupt andetag, köra ner huvudet och försöka komma upp på andra sidan i ett stycke. Jag tror inte vi bytesdjur i första taget slipper våra plågoandar. Vare sig vi är medmänniskor eller fågelmat.




torsdag 19 november 2015

Blåmesar, blåmesar




Igår blev blåmesens dag. De var just de enda fåglarna som ville ställa upp framför min kamera.
Bilden överst är från vintermatningen hemma. Utnyttjade ett litet hål i gråfuktiga molnen och kunde få en hyggligt kort exponeringstid, 1/500s. Så nog blev jag lite förvånad över vingarnas rendering. Visar väl bara att när den lilla fågeln rör sig raskar det undan...






Andra bilden togs i skogsmiljö. Orädda lät tre, fyra blåmesar mig komma inom 6 meter och där fick jag hållas. De är roliga att se på där de sitter upp-och-ner och äter av insekter inkilade i växtens håligheter. Ska de lyckas upprätthålla sin rondör krävs nog stora portioner och de var fullt koncentrerade på att göra just det.

onsdag 18 november 2015

Gäckande byte




Igår eftermiddag hände något spännande. Spännande och helt nytt för mig. I blå ringhörna den mäktiga havsörnen, i den röda ett stort gäng sothönor. Mästaren hade tänkt sig ett skrovmål på någon av alla de där läckerbitarna som guppade praktiskt taget mitt i sjön, lätta att upptäcka.







Plötsligt blev anfallarna två. Oj, oj. Hade hönorna varit chanslösa redan innan så blev ju allt försvar än mer ogörligt nu. Har sett parvisa jakter med havsörn innan, men då har bytet varit gömt för insyn. Här försigicks allt inför öppen ridå. Bilderna är inte tekniskt sådär direkt berusande bra. Kan bero på avståndet, 700 meter eller mer.






Nu blir det intressant. Rovfåglarna attackerade flocken från olika håll samtidigt. Med nedhängande klor såg det ut som de skopade rakt igenom gänget. Längs med och på tvären. Försvararna klumpade sig samman, motstod försöken att splittras upp. Samma taktik som när landdjur möter rovdjuren där. Eller bytesfiskarna i deras element.







Här har en av havsörnarna till slut separerat en mindre grupp. Nu vore det väl tusan om inte middag snart serveras?
Naturen tycks ha gett bytesdjuren ifråga ett ytterligare motmedel. När avståndet bara är någon futtig decimeter, när rovfågelsblick, klor och allt just ska spränga sönder en liten vilt darrande fågelkropp. Då, i detta dödens väntrum,  sprutar de - vatten. Vingarna piskar vattnet till vattendimma och förövaren förvirras tillräckligt mycket för att missa. Man kan se detta tydligt i två sista bilderna.

Attacken pågick under kanske fem minuter. Lyckades havsörnarna slå något byte undgick det mig. Det hade jag innan aldrig kunnat tro. Lär mig varje dag att aldrig ta något för givet därute.

tisdag 17 november 2015

Lunchtid och kärrhök (5/5)





Lyfter på hatten för denna för somliga smådjur förvisso ödesmättande, men samtidigt av Naturen så elegant utformade skapelse.
Där jag satt i bilen/gömslet flög den till sist över vägen, hovrade över en mindre damm bara 5-6 meter bort. Tyvärr med baken vänd mot mig. Men det finns ju minnen i fler apparater än kamerans...

måndag 16 november 2015

Min hjälte igår



Det har sagts flera gånger tidigare : Naturfotograferandets bäste vän stavas inte sällan Ekorre.
Igår var det dags att igen damma av det epitetet.
I alla fall var skogen inte öde denna eftermiddag. Alltid något. Flera vithindar med kalvar, någon råget och massor med blåmes och talgoxar stod för trevlig underhållning. Självklart höll de sig för goda för att bli fotograferade. Så kan det ju inte fungera. Men den är i alla fall en tröstande tanke att man inte vandrar ensam i skogen.







Så när jag såg en rörelse från marken mot höjderna insåg jag att kanske, kanske finns här bilder att hämta. Framför mig många träd, än fler grenar att spana av. Och så hittade jag den lille. Till synes obekymrad balanserade krabaten i utrymmet mellan stam och kraftig gren. Den har den där opera-sångare-liknande stansen i överkroppen. Som om den just önskat sjunga en passus ur Tannhäuser... Fick många porträtt ur skilda vinklar. Just här har Kurre på bästa sätt frilagt sig själv från överhängande grenar. Tacksamt, tacksamt noterat av dess fotograf.

söndag 15 november 2015

Teddymjuk?





Långt, långt därinne kände hon sig trygg, kunde kosta på sig en blick över skuldran. Vad är den där för lustig figur? Nå, han verkar ju inte direkt livsfarlig så jag låter honom hållas med sin smällåda.

Taget sen eftermiddag i mycket mulet väder, känns det ändå ovant hur snabbt mörkret faller numer. Får väl ta med ficklampa nästa gång så jag hittar tillbaka...

lördag 14 november 2015

Grå Makt!



-Vaaa...?


Något fel med grått?! Grått är diskretionens charm. Grå är oxå de excellenser som i stort och litet styr normer i vårt liv. Grå är ingen färg men samtidigt alla färger blandade. Så kom inte och säg att jag är ful och att jag först nästa sommar blir vacker i vitt! Det köper jag inte!!





....Kanske även fotografen något instämmer i svanungens klagosång. Här finns alla schatteringar av grått och det är som alla vet vad passar ljuskänslig materia som sensorn bäst. Så personligen tycker jag inte jag förtjänar den där kallt avvisande blicken, svanjuvenil där!

fredag 13 november 2015

Råget sen eftermiddag


När jag går ut i skogen för att finna mig några brunstande dovhjortar är det inte de jag påträffar. Nä, det som härskar i skogen är Tystnaden. Ibland förleds man tro att enda däggdjuret på plats är - jag själv. Beklagligt, tycker jag. Jag längtar efter brunstslutet så man kanske kan finna djuren på de vanliga ställena...







Igår var denna råget det enda större djur jag kunde hitta. Fotograferades från bil genom ett rejält snår som skapade det softade intrycket. Hon var hur cool som helst. Tyckte väl att hon kunde enkelt fly åt alla möjliga håll skulle fara uppstå där mitt på det gigantiska stycket. Man kan se att pälsen befinner sig nånstans mittemellan sommar och vinterskick. Inte så vackert, kanske. Men händer varje år.

torsdag 12 november 2015

Träffning!



Har visst intresse av historia, läser en del äldre skrifter om än äldre tider.
Ibland använder jag själv gammaldags ord.
Ibland använder jag gammaldags ord i nya sammanhang. Ordet träffning har sålunda adopterats av denna blogg. Skriver detta för att informera människor med större vetande än jag själv.

Så igår träffning med glada.  Arten som visats så många tidigare gånger här. En (eller fler?) av dessa rovfåglar med kapacitet att stoiskt uthärda fotografers närmanden, accepterar bli siktade på med   långa, vapenliknande objektiv. Därtill tål de inbromsande bilar, backande bilar, motorer som slås av och på. De utgör kort sagt kontingenten Glada På Bal.







Och där sitter den! På vindpinad storbal, omgiven av stackade ensilagebalar i vitt. Bromsade in, hann se fågeln genom några decimeters bred spalt, backade tillbaka. Det lite drömska, dimliknande tillstånd som råder i bilden kan förmodligen förklaras med den skjutvinkeln i minne. Tar många bilder. När jag åker därifrån sitter gladan fortfarande kvar på samma ställe. Älskar det!

onsdag 11 november 2015

Tur man har arkivet...




Ovädret håller i sig, verkar det. Djuren trycker i sina hålor, tar skydd av täta blad, letar upp sina viloställen där de oxå väntar på bättre tider.
M a o inte några nya bilder gjorda senaste tiden. Trots att jag verkligen försökt. Själv skyr jag inte regn och dunkel men utan djurträffar inget bildresultat.
Så därför ett besök i arkivet. Från siste april i år. Ett nästan magiskt datum för alla som studerat i Lund i alla fall. På tal om ingenting.







Det var sen eftermiddag och det hade just regnat - då oxå!
En ensam hanindivid av det komplicerade brushanesläktet rotade hungrigt bland godsakerna i det då översvämmade fågelreservatet. Fågeln färger utgör intressant kombination tillsammans med det skymmande dagsljuset. De här originella fåglarna stannar ett par dar, kanske en vecka. Sen drar de tyvärr alltid vidare. Det måste finnas många lyckliga naturfotografer längre mot norr till...

tisdag 10 november 2015

Ledig och busväder (1)



Tittar ut genom regnvåta fönster på mörkret utanför. Sämsta delen, i mitt tycke i alla fall, av vinterhalvårets väderlek har drabbat oss. Kan i alla fall svagt urskilja matningens fåglar från bakgrundens kvarvarande löv, alltid något. Länken till e-tidningen fungerar inte,  kommer inte ens fram att klicka på. Så inga nyheter till frukost heller.  Bedrövlig start på dagen? Hoppas jag inte. Är ledig idag och optimismen sprudlar. Jag menar går det inte fotografera kan jag alltid diska, städa, mocka. Hur kul som helst...








För några dagar sen hade jag denna fina blåmes som gäst i trädgården. Inför tagningen vinklade den kroppen på rätt sätt, sätter sig så tillrätta så nära kameran det bara går. Sen blicken. Medidativ, förlorande in i sig själv. Kanske fågeln just ätit sig mätt på solrosfrön och jordnötterna och nu funderar på sitt nästa drag? Diska, städa, mocka är säkert inget som berör dess tankevärld. Inte så dumt vara fri som fågeln ändå!


måndag 9 november 2015

Ungdom



Tänk att slippa tänka strategiskt planerande. Hur ska dagens alla små eller stora ärenden hinna klaras av? Tänk slippa stressa, slippa ta ansvar för allt man gör. Välkommen härliga ungdomstid!






Ungefär så tänker jag mig in i den här unge killens liv. Bekymmerslöst betande, skild från flocken - redan strax efter fem på morgonen - i den ljuvliga september som varit. Skönt att få rå sig själv, göra det en själv vill. Jag är hungrig. Alltså betar jag. Och det bekymrar mig inte mycket att det sitter en fotograf därinne i gömslet 25 meter bort. Gör han en enda häftig rörelse är jag ju redan på snabba ben långt, långt borta...

lördag 7 november 2015

Hurra! Nu kommer regnet!




Minnesgoda protesterar upprört : Den här bilden har visats förut!
Men det har den inte alls. Samma fotograferingsställe, samma gren och regn som öser ner. Möjligen t o m samma fågel. Men bilden är nytagen.
Ser de inte coola ut? De gillar inte att vi fotografer kommer för nära. Men verkar inte ha särskilt mycket att invända mot blöta - regndroppar - mitt - i synen. Man väljer sina fiender...

torsdag 5 november 2015

Sista ljuset går!




Brytningstider mellan natt och dag, dag och natt tycker jag alltid känns inspirerande. När man väl pallrat sig ut i naturen, vill säga. Sen kan man ju vara ute i helt annat ärende än att fotografera. Men ha kameran med. Det händer ju annars alltid något utöver det vanliga när den lämnats kvar hemma...







Den här tablån råkade bara skapa sig själv en god bit bort från där jag gick. Djuren som kom ut väntade först försiktigt i skuggorna. Sen lösgör sig några handjur, den större tycks ropa på sina hindar : Kom ut, här är jätteskönt att vara!
Tycker ni bilden kanske känns mörk så är den ändå ljusare än jag uppfattade motivet i tagningsögonblicket. Sista, varma solstrålarna verkar belysa de stora djurkropparna underifrån. Intrycket av scen förstärks. Stammarna läggs som kontrast i blå skugga. Ingen dålig ljussättare är hon, Naturen!
1/80s på frihand, ISO 4000.

onsdag 4 november 2015

Skogen vill berätta något?



Dovviltsbrunsten pågår för fullt och för en redan prövad fotograf kan det kännas frustrerande att inte få några vettiga fototillfällen.
Men man kommer rätt långt med bara upplevelser. Efter ha under en vecka gäckats av de stora skovelhjortarna, uppstod häromkvällen en rätt lustig situation. Bromsade in bilen längs vägen, ner med sidorutorna, lyssnar. Hinner knappt koppla in lyssnarutrustningen förrän den här granne, vita skovelhjorten ur intet materialiserar sig, går rakt mot mig. Detta är bara sekunder efter strålkastarna släckts. Och jag har xenonljus som lyser upp ordentligt. Grabbar så tag i kameran, men mörkret är kompakt. Den klarar inte av att fokusera på varken hjort eller annat. Istället njuter jag av anblicken där den skrider fram, stannar 15 meter bort, tittar fram bakom trädstammen... Sen bestämmer den sig för att korsa vägen.
Det där skavde i själen. Men snart kommer turen till mig. Gör den väl...?



Så istället bjuder jag på tjusig hind med kalv som under en skjutning annan kväll båda ställde upp för mig. Kunde smyga mig rätt nära och sen var det bara att massera knappen.






tisdag 3 november 2015

Vart tar jag vägen? Hur tänkte ni nu?





Så mycket fågel i sjön som aldrig förr. Till 99.x % gäss. Drog in i kilometerlånga följen, roterade runt samtidigt som de sänker sig mot vattenytan. Och kanske 1000 nya fåglar på plats till de 1000-tals som redan guppade på ytan. Bilden gör tyvärr i den bemärkelsen knappast gässen någon rättvisa.
Ljudet som uppstår när de decelererar och samtidigt svänger är imponerande, minst sagt. Mer än man kanske kan säga om den stackars hägern på bild när den tyst glidflyger över annars heta fiskeställen. Förtvivlad letar den ju efter en "arbetsplats". Ja, ja. tänk inte på mig. Vi gråhägrar gillar flyga hungriga. Bara vattnet mitt i sjön verkar ännu ledigt men är där inte för djupt så...

måndag 2 november 2015

11:42



Så lång tid.
Från det att första rutan exponerades till den sista var vi ett par, hinden och jag.







Det hela möjliggjordes av den låga busken som syns i bildens underkant. Jag står på öppen väg och djuret måste ha sett min jacka, mitt ädla huvud, kameran och en bit av enbenet kameran för dagen placerats på. Varje gång jag tryckte av ett par skott tittade hon upp och rakt igenom mig. Kunde inte identifiera faran. Vilket möjligen berodde på att jag höll nyllet begravt i okularet hela den långa tiden, vågade inte lyfta på huvudet... Vad som hänt annars? Från bara trettio meter hade hinden såklart stuckit direkt den förstod att det var en människa framför henne. Inte ett slags krokigt, hopböjt träd. Bilden ovan en av de sista i serien.
Efter elva minuter och 42 sekunder ser jag inte längre till henne. Då kan jag äntligen sträcka på mig, spana ut terrängen. Ser ett par vita öron fladdra till, långt ner. Hon har lagt sig! Även för en med massiv erfarenhet av detta slags vilt är detta en ny upplevelse. Egentligen långt mer än bilden kan förmedla. Men vad gör man?

söndag 1 november 2015

Lunchtid och kärrhök (4)





Fortsätter med min blåhöks härjningar i vassen.








Den vet vad den gör, säkert.






Älskar när de kommer en så här nära. De gör sitt val : Antingen byta ut födosöket eller stanna kvar på existerande och då ignorera min person.
Glad min fågel valde rätt.