Massor med lärkfalkar !

Har aldrig sett något liknande. Först var de tre, fyra stycken som jagade över sjön. Bara det är ovanligt. Sen fylldes antalet lärkfalkar på och senaste dagarna har de opererat i grupper om tio till femton, ja, t o m upp till trettio individer rapporterade på samma gång. Och de är hungriga. Se bilden överst och den talar om bytestagning på myggliknande insekter om någon kalori stycket.

 

Synen är inget mindre än sensationell, ingen nyhet där. Jag har hittills aldrig noterat att när de väl attackerar de har missat bytet. Igår upptäckte jag första sländan. Mycket mer mat. Så snart övergår väl falkbonanzan till normalitet.

På vägen hem från rovfåglarna en bonusbild. Inte den vackraste dräkten men så här kan de ju se ut om våren. Snällt stannade dovet upp, betraktade mig med sina stora, fina ögon.

Det nya året...

...får inledas med dovhjortar från Ölands södra udde. Underbart höstväder, fina bakgrunder.

Har jag rätt för mig importerades dovvilt en gång för kungens privata nöje, ingen annan fick skjuta. Hungersnöd rådde, folk tog saken i egna händer och de allra flesta djuren strök nog med. Men det var då.

 

I skåne kan man istället få sådana här bilder. Helt annat ljus men hyfsat bra fototillfälle ändå. Tycker jag själv. Ängsblommorna i full prakt.

Äntligen !

 

Det är spännande tider. Om kronviltsbrunsten blev sådär kanske dovets motsvarighet bjuder upp till dans ? Har lyssnat mig genom skogen flera gånger utan hört något brunstläte alls. Knappt ens sett några djur. Men så tidigare i veckan föll flera bitar på plats. Här en ståtlig skovelhjort som lufsar över en gammal övergiven skogsväg. Magnifik !

Ljusare blev det inte denna grådaskiga, sena eftermiddag. Mörkret hjälpte dock till för att smyga sig på en liten grupp hindar med en kalv. Hann ta några bilder innan djuren försvann mot vänster i bild...

...de återfanns strax därpå där de tagit skydd under mäktiga grangrenar. Som de ibland gör, inte springer de bort för livet inte. Därinne i de djupa skuggorna är det bara tack vare den fina optiska sökaren jag kunde pinpointa autofokusen på hinden i mitten. Kalven registrerade jag inte ens.

Mitt paradis

Välkomna till mitt paradis. Mitt ute i skogen. En skog som med alla andra mått än skånska bara är lite större än ett par dungar. Nå, jag överdriver. Här finns i alla fall plats för hundratals hjortar i skilda dimensioner. Det sena kvällsljuset faller mjukt ner på dovet som höll sig på behörigt avstånd. 

 

Annat med råbocken ovan. Somliga exemplar verkar så vana vid promenerande människor att de knappt bryr sig. Bakom ormbunken - vilken paradisaktig, ursprunglig växt - poserar han med vackra horn. Och - ni visste det - när jag efter en längre fotoserie gick därifrån stod djuret kvar. Jag älskar det!

Långt avstånd vs nära

Japp. Så fjärran som kanske 75 meter gör att jag fick med rejäl miljö runt rådjuret. Det var sen eftermiddag och solen stod lågt, nästan antände skogen. Passande miljö till ett djur som ännu hade mesta av vinterpälsen kvar.

 

Dovhinden fotade jag från mobilt gömställe, d v s från bilen. Djuret betade helt nära skogsvägen jag körde på, totalt obekymrad av sakernas tillstånd. Möjligtvis skönjer jag en smula förvåning. Obeskuren bild som nästan fick plats med klövarna. Istället med haptisk kvalitet; visst skulle det vara gott att stryka djuret längs pälsen? Tycker i alla fall jag. ISO 10000, 1/25 s. Tänk att de kan stå så stilla!

Skogen, igen!

Snön lyser upp skogens eftermiddagsdunkel. Dovhinden ville över vägen men en bil hade ställts upp tvärs över vägen... Tur det inte var E4:an.

Vi hinner med lite mer färgglatt. Detta är rödhaken på 4 meters håll.

Bakgrunden, jovisst.
Såg väl inte ut sådär i sökaren?
Nä, men bara nivåer, oskärpa och mättnad som ändrats. Inget photoshopfilter. Blev rätt coolt, tycker jag.