Såg fler ejdrar än måsar...

Det går dåligt för ejdern runt vårt lands kuster. Bättre då i vårt grannland Danmark. 

Lite av det danska smörgåsbordet vad gäller ejderns återväxt...

...djärvt simmande mot värmande klippa i starka tidvattenströmmen.

Mor ejder ser till att alla ungar kommer på plats innan hon själv placerar sig på favoritplatsen. Men, men. Det som går upp...

... faller lika gärna ner. Inte en chans att de små dunbollarna kan värja sig mot havets krafter. Efter ett par ytterligare försök flyttade ejdermor ungarna till lite högre upp och alla unnade sig lite välförtjänt vila.

Styltlöparen - fotovänlig fågel

Udda fåglar formligen kastar sig över den här bloggen. Näst i kön : Styltlöparen. En art jag aldrig trott jag skulle få chans att fotografera i detta land. Ligger på ägg, vad det verkar. Så kanske det blir fler fototillfällen. Om inte räven vill annat.

Hona & hane turas om att ruva. Jag kom lagom till vaktavlösning. För att göra det ännu enklare för fotografen beslöt sig fågeln ta vägen förbi. Här har den börjat inflygningen.

 

Sen så här pass nära. Nog den enklaste fotofågeln på länge... Från det ena till det andra : Skapligt långa ben, eller vad tycks?

En kass - en annan bättre

 

Jo, fyller väl de flesta kvalifikationer för riktigt dålig bild. Så varför ta med den här? Detta är en vitstjärnig blåhake. Ovanlig. När jag fotograferade fågeln hade jag ingen susning. 700 mm brännvidd på apsc-sensor garanterar räckvidd i de flesta fall. Men räcker inte till här.

Förra året, om hösten. Min första blåhake. Ingen vitstjärnig, men i alla delar en tjusig fågel som då och då uppenbart camperar i mina trakter. Enda felet jag kan komma på är att stjärten inte kom med. Annars satt fågeln tålmodigt kvar på riktigt nära håll. Spännande tider...

Fotografens tacksamma subjekt

 

Så de har kommit tillbaka. Brushanarna. Fast de här två påminner mig mer om surikater på ökenstäppen, minus det gröna gräset.

Det jag finner mest intressant med dessa fåglar är ju att de kommer i alla färger. Jag talar nu enbart för hanfåglarna. Honorna är grå och små.

Så här.

Stolt som tuppen. Jo, de är inte främmande för att visa upp sin elegans med färg i överflöd. Och det är så vi fotografer helst vill se dem. Inte sant?