Vinterfåglar

Japp. Detta år har vi skåningar (ännu) inte sett Vintern. Med följd att bildskörden av dess fåglar blivit minst sagt sparsam. Helt fräckt flyttar vi tillbaka, tillbaka till förra säsongen. Först hittar jag trädkryparen på väg ner mot marken...

...där redan på plats den ädla kungsfågeln förser sig med läckra insekter.

Uppe i grenverket tittar tofsmesen på...

...och detsamma tycks ringduvan göra.
Alla bilder tagna på kortdistans, med bilen som gömsle. En varm kopp kaffe lättade upp väntan, var så säkra. Det blev förresten åtskilliga...

Trevlighet personifierad

Tofsmesen på både gott och ont. Det goda är att skärpan lätt låser på hjässans mönster. Mindre bra är fågelns rörelsemönster som minst sagt är oförutsägbart. Här har dock en parkerat med sin utvalda godbit och gjort sig fotograferingsbar.

Ibland har jag haft tur ändå. Även utan matpaus, menar jag. Som alla mesar en orädd liten krabat som värmer hjärtat varje gång den siktas.

Bakslag !

Till för bara några dagar fanns här tofsvipor i hundratal, starar och björktrastar i dito. Även gravänder simmade runt på de översvämmade ängarna. Nu alla borta. Iskall rysskyla med hårda vindstötar och allt blandat med horisontellt kommande snö har fått dem på andra tankar. Förmodligen väntar de vid svenska kusten eller danska och kommer tillbaka. Kanske redan nästa vecka om man får tro prognoserna.
Så jag visar fler vinterbilder. Kan också ha sin charm. Som fasanen i nästan akvarielikt ljus.

Eller svartmesen på sin gren i skogen.

Entitan - tror jag - med matfynd i säkert grepp.

Den alltid charmiga tofsmesen filosoferar en stund, sjunger sen ut sin tankemöda. Genom skogens tystnad hörs även små ljud.

Måste få klaga!!!

De där CF-kortläsarna . Eller med finare ord läsarna till minneskort typ Compact Flashcard.
Fungerar hur bra som helst i kameran, aldrig något problem där. Inte heller de som satt i mina äldre datorer. Kortet gled in i hållaren med precision gång på gång.
Men inte så de externa man köper för rätt billig peng. Har haft sönder minst fyra bara under senaste åren. Och idag igen. Styrskenan slits ut - eller är bara allmänt dåligt riktad - och förr eller senare bryts de sköra kontaktpinnarna av.
Så du säljare i elektronikkedjan som ser fågeln ovan idag kommer redan imorgon att drabbas av lika bestämd mänsklig figur. Nämligen jag. Lär väl få en ny på garantin, men...:(:(:(

PS / Någon som har tips på riktigt bra, funktionell CF-kortläsare eller vet hur CF-kortet i Canon 7D Mark II kan överföras till den kamerans SD-kort? / DS

Oh, boy! (vilket vackert väder...)

Härligt väder har vi haft i dagarna två. Och kanske, kanske även imorgon. Vilken present att få!
Bilden på svanarna från igår. Sent eftermiddagsljus, horisont och vattenspegel smälter samman till ett.

Min polare Glada solar sig i det vanliga trädet. Verkar den inte lite ensam? Visst, rovfåglar opererar nästan alltid ensamma. Fågeln sjunger i alla fall ut ett klagande ljud. Från idag.

Också från idag. Tofsmesen landade bara några meter bort, just utom MFD. Blev så paff att jag helt glömde bort att exponeringskompensera och fått istället göra det i efterbearbetningen. Blir ju nu aldrig lika bra som att få det rätt redan i kameran. Men har lyft skuggorna två steg eller mer och är rätt nöjd med att även Canons modernare sensorer har reservkraft i skuggpartierna. Nästan obeskuren bild.

Skogens lilla skatt (3)

Idag roade jag mig med småfågelfotografering, närmare bestämt på skogsfåglar. Vid en av universitetets matare - japp, detta med fågelmatning är även seriös forskning - påträffade jag de flesta av landsändens vinterskogsfåglar. I detta inlägg nöjer jag mig med tofsmesen.

- Hallå, tänker bara posera i denna ställning en sekund till. Så skjut!!

-Hemskt vad du är trög, fotografen. Tur för dig jag inte har fingrar till v-tecknet bakom huvudet! Eller lust med annat bildsabb.

-Nå, det gick ju rätt bra till slut, får duga. Inbilla dig bara inte att jag sitter så här fint nästa gång, begriper du, va!?


Nä, inte ofta dessa speedkulor sitter kvar så snällt på grenen. Jag är tacksam. Hoppas det framgår att mesen vinkar åt er! Eller försökte den vifta bort mig?  Bara Skogen vet...

Diverse.

Märkligaste bakgrunden ?!
Bark med mossa på. Eller vad?
Jag blir inte klok på vitbalansen. Kameran normalinställning skapade en rödaktig bild, men det här gröna... Jag tycker att fågeln återges någotsånär rätt, i alla fall. Och då bör bakgrunden hänga med. Bara det att den gör det inte i detta fall.

Strax därpå kom denna som jag tror är en svartmes. Jag sitter ute i skogen i gömslet.

Ahhh, trädkryparen anländer. Gott om småfåglar denna dag.

Tofsmes!

-Tut, tut! Här landar jag. Fotografera mig genast!
Nå, kanske inte riktigt den attityden. Men kaxig som få var denne individ. Jag befinner mig bara några meter bort men den spänner blicken i mig, utmanar.

Kanske den tycker att så fint kamouflerad mot trädstammarna som den är syns den ändå inte...

Jämfört med andra mesar kanske inte så hög gullighetsfaktor, men tofsmesen har snabbt avancerat på min lista över favoritfåglar.

Tadam! Ffg i denna blogg...

I fågelboken verkar tofsmes lika vanligt förekommande - snarlika utbredningsområden, menar jag - som t. ex. blåmes. Men där jag bor verkar det gå en tofs på flera hundra blå, ungefär. I alla har jag aldrig tidigare sett sett någon IRL. Så denna från igår blev även den första fotograferade. Efter sådär 10 års spanande... Kanske jag varit ouppmärksam, men nu är i alla fall debuten gjord.

Först landade fågeln på vackert knotig gren. Det rådde starkt medljus så det lilla ljusa huvudet med detaljer blev en utmaning att ta sig an. Kanske övergjort här, jag är inte säker.

Mycket mer behändigt fotoljus rådde under tallträdets solsilande grenar.
Som alla mesar en vacker fågel. Och de är orädda, tuffa. Begreppet "mesighet", som det används i normalt språkbruk, är en paradoxernas paradox.