Inte humor ! Detta är observerande vetenskap.

Alla har vi sett att hägrar inte sällan rensar tarmen ovan vatten, över andra fåglar i vattnet mm. Det bekommer tydligen inte det minsta. Men har någon sett dem ba**a i vattnet där de står/går och fiskar?

Tänkte väl det. Inte jag heller. Här kommer svaret varför. Med målmedvetna steg avancerar den bort från bäcken, in mot torra land. 

Hittat bra ställe, vänder sig om. Ingen fara i sikte...

...och så händer det. Direkt därpå tillbaka till bäcken. Häromdagen fick jag på bild en gråhäger med  gott stycke gädda i gapet. Så mat finns.

 

Samma fågel, bara minuten senare. Redo för nya nappatag. Och ja, vädret har varit omväxlande. Minst sagt. Slutsats : Nu vet vi hur hygiendetaljen i en hägers liv går till. Inte nyttigt med fisk som smakar ba**s!

Äntligen

 

Fåglarna har sagt sitt. Det råder ingen tvekan över detta. Tidig vår för det har de bestämt. Bilden på tranorna togs igår. Härligt !

Sedan någon vecka tillbaka har gravänder gjort sig hemma stadda på samma ängar som tranorna .

Först kom de i enstaka antal, nu är numerären flera hundra. Alltid lika välkomna varje år.

Och som vanligt dyker de fina salskrakorna upp efter väl förrättat betarbete i den numer djupare lilla sjön. Djupare p g a allt regn som fallit denna vinter. 

Så nu vet vi. Vintern är slut. Men när jag nu tittar ut övertangentbordet snöar det...

På hal is

 

En trevlig sak med vintertid är medföljande isbildning på vattendrag. Inte minst i fallet med storfiskaren / gråhägern. Som på bilden ovan talar för sig själv. Bara nu kan man se att den stora kranen har fulländad pendang i foten.

På helt annat sätt uppvisas sättet att promenera fram. Fågeln blir bättre proportionerad, till helhet mer fulländad.

Vilket inte utesluter att fågeln fortfarande kan se riktigt komisk ut. - God dag, min herre. Däråt finns andra fotomotiv. Kan jag få fiska i fred nu??

Stjärtand utan stjärt

Nä, stjärten har nog inte decimerats genom våld. Förstår jag Wiki rätt syns det attributet bäst i parningstider.

 

Och de äger knappast rum under januari månad. Första gången jag fotograferar denna granna fågel vid ängarna. Får väl tåla mig till senare under våren. För stjärtens skull, menar jag.

Vintrigt

Koltrastarna är överförtjusta. Till slut föll polletten ner och jag har äntligen börjat utfodra dem. Så numer pryds trädgården med halvdussinet exponenter av denna Sveriges nationalfågel.

En jorduggla! Åtminstone för den skarpsynte... 

Kallt, så kallt...

Det var ett nöje att se havsörnsparet med sin respektive närvaro uppvakta varandra. Inte alls så att den ene fick en fisk av den andre. Nä. Tätt, tätt tillsammans så länge jag stannade kvar. Sånt kan räcka långt.

Fasanerna kutade först åt alla håll. Sen strålade de samman i nära nog heraldisk position.