Medan man väntar

Kronviltsbrunsten har ännu inte börjat på riktigt, men nu börjar djur samlas. Till dess har jag fått nöja mig med dovhjortar. Här ett gäng i full fart.

Första "riktiga" bilden på kronvilt togs i söndags. Hinden betraktade mig, delvis gömd bakom grushögen. Sen bestämde hon sig för att kuta uppför. Blek i färgen ser det faktiskt ut som att djuret redan odlar vinterpäls. Besynnerligt.

 

Mellan l å n g a vänteperioder på högviltet roade spillkråkan med sitt arbete att hacka sönder gamla stubbar, leta efter insekter. Helt oblyg lät den mig fotografera sig på nära håll. Gissar på samma fågel på ungefär samma plats, men olika kvällar.

Tillbakablick 2021 (2)

Från Februari. 

Uppenbart några fina dagar då. 

Har aldrig varit någon brist på livslust bland endemiska djuren.  Här spritter av liv i varje buske. Nå, nästan, då.

 

Skrev just livslust. Men gråhägern ovan gick till sin skapare bara dagar efteråt. Tragiskt, men att dö är att ha levt. F-n, det där lät ju bra. Vem har sagt det? Om ingen särskild läste ni först aforismen här på denna blogg! Kom ihåg det!

Brunsttider (3)

Här kommer platshjorten! I alla fall den jag misstänker innehar titeln. Som synes dinglar en del av racken löst på ena sidan. I alla fall ett ståtligt djur.

Allt förpackat i vackra omgivningar med tall och ek. Jag byter gärna in min ägandes trädgård...

 

Plötsligt kommer en tjur framåt. Har han sniffat upp människolukt i känsliga nosen? Möjligt, för strax därpå styrs kosan abrupt åt höger. Jag tackar mig själv för ha skruvat på all brännvidd tillgänglig. Enda nackdelen med de eleganta djuren är att de dröjer ett år till nästa fototillfälle.

Snart börjas det 2(2)

Rubriken blev något missvisande. Ordet "snart" borde inte varit med för djuren exponerade sig för fullt redan från början.

Förra årets brunst verkat ha varit lyckad med så många kalvar i åtanke. Nu ska de få uppleva sin första. Med egna ögon.

Jag fotograferar från ett torn i sen, sen eftermiddagssol och med snabbt växlande förhållanden. Kameran kämpar med vitbalansen med mängder av mättat gult och stora kontraster. Sen har jag tagit vid efterföljande redigering. Döm mig inte för hårt!

Snart börjas det (1)

Kronhjortsbrunsten närmar sig. Tänkte att jag skulle reka nya gömslen på ställen där fotografering inte stör djuren så mycket. Om det nu någonsin hänt. Hittar ett ställe och tänker att här stannar jag en liten stund.
Ingenting händer. Sen händer ingenting mer heller. På ett gott tag. Se! En ensam hind smyger sig så fram i buskarna. Hon bullrar en del, damen, så det gick bara inte att missa hennes framfart. Innan hon försvinner från min observationsplats stannar hon till vid gläntan, kanske tar in den vackra naturen.

Har med lilla fotoutrustningen men det blev ändå alldeles för mycket brännvidd. Som synes.

Plötslig kommer djur från alla håll. Här fick jag fotografera genom lövverk och trädstammar och det gäller för alla bilder jag tog denna sena eftermiddag. Men jag gråter inte över det.

Förvånande stor andel av gruppens kanske 70-tal djur utgjordes av dovvilt som uppenbart ville hänga med sina större kusiner. Mitt glupska objektiv tackar ja till dem alla. Här till höger i bild en ännu ej fullvuxen hane som om något år - om den får leva - kommer få ståtligt helskovlade horn.

Slutet nära

Var på väg för att ta med gömslet hem. Brunsten var ju över. Eller inte?
Bilden ovan en 12-taggare som passar på att testa lyckan med ett mindre gäng hindar, under tio individer allt som allt. - Det var som tusan, tänkte jag. Fler kronvilt än en del morgnar... Nu var det sent på kvällen, solen ska snart dyka ner bakom trädridån. Jag gick vidare till gömslet, fällde ihop, packade ner, satte det på ryggen, marscherade mot bilen.

Hann inte ens gå tjugo steg innan rörelser till höger pockade på uppmärksamhet. Där, ja där bakom enbuskarna, skymtades många djurkroppar cirkulera omkring.

Jag fotograferar dem genom en öppning några meter framför djuren. Här står några tätt, tätt hoppackade, andra springer runt, runt. Själv hukar jag bakom ett buskage kanske fyrtio meter bort.

Men vad hjälper det?
De alltid lika alerta hindarna genomskådar utan svårighet min strategi.Den här vet vad hon betraktar, var så säkra. Nervöst cirklar hjorden ytterligare några varv. Äntligen bär det så av! Mot skogen. Och skyddet. En enda lång ström av atletiska kroppar försvinner med blixtens hastighet bort från mig. Jag får en hel drös rumpbilder...

Sen händer det konstiga. Hela lämmeltåget - kanske trettiotalet individer - kommer tillbaka. Till exakt samma plats de just lämnat. Kanske någon/något skrämt dem på vägen. Kanske inte. Bildens slagskämpe har fått sitt ståtliga rack kraftigt decimerat; kanske han för några veckor sen var en elegant fjortontaggare. Strax därpå sticker hjorden tillbaka, igen.

En bit på väg mot parkeringen stöter jag i solens sista, färgmättade strålar på några eftersläntrare. Visst, brunsten var över. Alla förflyttningar gick städat och f a tyst till. Inget brölande. Kanske det var sista kvällen med gänget? Sen skiljs könen åt till nästa år.

Första sittningen (2)

Det här är vad djurintresserade i allmänhet - och hjortälskare i synnerhet - vill se vid denna tid på året. Ute på brunstfältet vandrade knappt sextio kronvilt omkring. Hindarna äter, herrarna buffar lite på dem, håller dem samlade. Nä, alla kom inte med på panoramat som med 400 mm brännvidd fotograferades på långt, långt håll en kväll från ett gömsle. Inte för att gömsle i denna situation  hade behövts.

Senare, på morgonen, en hind betydligt närmre. Den här individen ville uppenbart inte delta i brunstspelet. Här smyger hon förbi spektaklet, tätt intill mitt gömsle. Det var en solig start på dagen, 13 grader varmt.

Helt upptagen med att pejla av eventuella faror i färdriktningen bryr hon sig inte om kamerans smattrande från flanken. Hörseln är - enligt expertisen - annars deras effektivaste varseblivningsorgan.

Märkligt

Jag blir så glad. Plötsligt lite liv på "betesfälten", likt förr om åren . Jag har nånstans en bild där i princip skogens alla stora däggdjur finns avbildade. Riktigt så bra blev det inte igår. Å andra sidan finns en historia i dagens bild. Vad vi ser är ju en kronhind och ett spetsdov. Det intressanta med förstnämnda är att hon inte rörde sig med kronhjortens naturliga grace utan istället praktiserade dovviltets flygande galopp. Inget man klart ser i bild, ni får tro mig på mitt ord. Har själv aldrig sett något liknande. De här två betedde sig som mor och son, men det är såklart omöjligt.

Livstecken

Lugnet härskar i min skog. Nu borde dovviltsbrunsten vara i full gång. Särskilt många spår efter det har jag hittills inte hittat. Häromdagen i alla fall ett livstecken. Livstecken utan brunstljud, dock.

En halvskovlad, mörk dovhjort rörde sig absolut ljudlöst över skogsgläntan. Ren tur jag hann få ett par bilder innan den gled bort. Kameran arbetar rätt tyst, men djuret uppfattar såklart att någonting pågår här någonstans. Jag står blickstilla bakom kamera och stativ. Helt öppet, på skogsvägen jag promenerat på. Ändå tycks jag klara en grundlig dovhjortsgranskning för djuret står för någon halvminut kvar, avlägsnar sig därefter utan jäkt.

Fotograferade dessutom denna kronhind samma eftermiddag. Betydligt mer skygg och här just i begrepp att vända om mot skyddande skog. Ingen vanlig syn i denna del av skogen. Bara det meriterar publicering på bloggen.

Det ligger i generna ( och i lust att testa )

Fortsätter med djurs intressanta beteenden. I förra inlägget med mås jagar "flygfisk", här en liten kalv som uppenbart - och mycket förståeligt - tycker de vuxnas brölanden är något alldeles superhäftigt.

Studera denna (i övrigt usla ) bild noga...

Charmigt, eller hur?

Direkt från gyttjebadet

Visst, det hade regnat en del. Men kan det avsätta så mycket lera ?
Jag tror istället att hinden passat på att lägga sig i någon av de talrika pölar med lerblandat regnvatten som finns lite varstans.
Hur som helst utgör denna bild min senaste kontakt med kronviltet. Nackdelen med sommarhalvåret för min del är att gryningen infaller utanför bekvämlighetszonen. Så jag får istället chansa kvällstid. I mina skogar blir det sällan optimalt för då trängs jag bland motionärer och hundrastare. Som väl är viltet något så när med på noterna.

Solnedgång & kronvilt

Från förra årets september.
Allt som inte är direkt solbelyst faller i djup skugga.
Med lite besvär gick det i datorn hitta en någorlunda balans mellan de två.
Älskar denna tiden på året.

"Huvuden samman lite, tack! Bra! Utmärkt!!"

Väntar på att hantverkaren ska höra av sig nån gång. Men gråvädret till trots väntar jag inte på fotoutflykten. Sticker så fort detta inlägg skapats.
Som alla ser togs inte bilden igår. Då - i september - var det varmt, klart och skönt. Som framgår. Det lär dessutom bli svårt få till ett familjeporträtt någon annan månad eftersom papporna driver för sig själva resten av året.
Det gäller att lagra den energin som funnits så den kan tas fram nu. Nu när det är som mörkast och riktigt glest fototillfällen emellan.

Samling vid vattnet!

Efter en dags hårt arbete i de brunsttider som är höstens, blev det så dags för kronviltet att förfriska sig. Området de uppehåller sig i producerar ju just vatten så ingen brist råder på den varan. Omkring "vattenhålen" är topografin dock helt öppen, kräver först ordentlig  genomspaning. Försiktigt, försiktigt gick de så fram bakom lågväxta tallar. Samma växtlighet fotografen tryckt sig in i för att förhoppningsvis undgå upptäckt. Bilden visar tydligt hur det gick med den saken...
Ovanligt att för handjuren trängas samman på minimal yta. Vana som de annars är vid milsvida revir. Därför måste en bensträckare om kvällen sitta fint. Säkert tycker hinden detsamma.
1/50 s, iso 8000. handhållet. Klicka på bilden!!

Stormtankar

Det värsta med stormar är att ibland - läs någon enstaka gång - blir huset strömlöst. Som igår kväll. Redan före kl 21. Vad gör man då, då när normal läggningstid är många timmar senare och det knakar och brakar överallt?

Herr och fru Deerhunter ?

Tja, man kan drömma tillbaka om gångna tider. När man just träffat sin blivande fru, när man var ung och stark. När man var ett ensamt par, som individerna på bilden. Livet lekte, även om smärre bekymmer fanns även då, såklart. Men de kunde alltid skjutas upp eller man hade förmågan att direktlösa dem på stället.
Så kan tankarna flyga. Plötsligt blixtrar det till, lampor tändes. Strömmen återvänder. Ahhh, kanske livet just nu inte är så dumt ändå. Gör mina vanliga saker, lägger mig vid tvåtiden. Sover som en stock. Vaknar upp till lite blåst. Men sol. Ja, just det. Sol. Härligt! Strax ska jag ut och fotografera något. Livet leker...

Här kommer natten, så kall och underbart vacker...

I skymningen, efter solnedgången, uppenbarade sig den här kronhinden med sina två kalvar, Just nu tänker hon inte så mycket på de två glyttarna som gör sin akrobatik bakom rygg. Törsten gör sig istället påmind, hon ska just ta första steget nerför gräsbanken för att svalka.

Just här, genom en lucka i skogsridån, lyser ännu molnen av den under horisonten strålande solen. Kastar projektorliknande strålar mot scenen. Som under den finaste teaterföreställning. Utanför råder becksvärta. ISO 6400 och 1/200s blev inte så pjåkigt.
Javisst, ja. Rubriken. Pugh Rogefeldt. Från briljanta året 1969.
Lyssna gärna.

Skönjbart fototillfälle

Hösten har som sagt bjudit på en hel sträng vackra dagar med bra ljus.
Flera bilder publicerade.
Så kan vi ju inte ha det i denna blogg.
Därför tillbaka till förra månadens kronviltsäventyr.

Jag lyckas faktiskt se hinden i skumrasket. Se den med mina egna ögon, Så ingen slumpbild ; hon var bildmotivet. Detta är väl efter solens nedgång och höstmörkret har redan fallit till riktigt låga nivåer. Tror aldrig jag på frihand tagit bilder på djur utomhus under liknande förhållanden. Men vad gör man när viltet kommer fram först då? Stativ har jag gott om. För dagen allihop hemma....
1/80 s, full bl 5,6 och ISO 13000.
Hinden tittar upp från gräsbanken till ett vattenmagasin. Vet inte om kronhjort direkt gillar bada, men duktiga simmare är de.
Höga ISO-talet till trots ingen särskilt svår bild att redigera. Som naturfotograf kan jag bara älska de möjligheter tekniken gett oss på senare tid.