Man kan tycka om en sorts fågel av olika anledningar. Ta min fru som exempel. Hon älskar stjärtmesar. De är ju supergulliga. Men bland de fåglar man oftast ser gäller bara en art. Gråhägern. Som enligt henne utstrålar hinkvis av personlighet. Ser hon mina bilder kan hon direkt tolka fågelns dagsform vad gäller humör. Jag höll på att skriva humor för det kan hon också se. En fågelvärldens humorist, kanske?
På bilden ovan har gråhägern just blivit bortmotad av aggressiva kor. Vad fågeln tycker om det, ja, det kan lätt tydas. Humor är det inte...
Gåvan att kunna samla ansiktsdragen till lättavläst minspel är knappast alla bevingade vänner förunnat. Här frestar jag på tålamodet och den låter mig få veta. Samtidigt vill den inte lämna sin kära gren. Avbruten sen sist det begav sig. Kanske tjurar den lite över det också...
Individualist. Hur många bilder har jag egentligen med två eller flera gråhägrar kallpratande ute i det fria ? Jag menar inom samma ruta, förstås. Oftast står de ju istället och fiskar själva eller med gott mått emellan sig Nä, de bilderna är nog inte så många, är jag rädd. Här i alla fall en. Typiskt nog flyger fåglarna åt motsatt håll. - Jaså, du är klar där borta?! Då kommer jag över och prövar lyckan. Fick inte mycket till fisk där jag var men det talar jag inte om för dig...