torsdag 27 december 2018

Bortjagad








Från i höstas.
Kan tänkas vara samma fågel som i ett tidigare inlägg. Där jag beskrev hur den lilla falken flera gånger försökte landa framför mitt gömsle men blev bortmotad av fiskmåsarna.






Punktlig och med förutsägbar flygplan ganska lätt att fotografera. Först ryttlade den i läge kl 1, stannade blickstilla däruppe ett gott tag.








Sen dök den ner för att slå sitt byte men misslyckades varje gång jag observerade. Detta pågick tre - fyra dar innan måsarna bestämde att nu, nu får det vara nog.

måndag 24 december 2018

Det är den dagen idag, så....





Tillsammans med min superekorre önskas God Jul från Deerhunter´s Place.

fredag 21 december 2018

Vill pröva på skånsk vinter?



Bilden nedan togs för en vecka sen. Mitt intryck är att dessa fina fåglar stannar kvar i vår del av landet allt längre in på vinterhalvåret. Så egentligen är rubriken missvisande. Fåglarna har redan smakat på vårt södra vinterklimat. Blåst, köldgrader, snö. Det är bara graden, inte arten, av väder som kan ändra på detta.







I förrgår såg jag en vit häger till. Flög genom det lilla samhället mot vassruggarna intill. 19:e december. Hur ska detta sluta? Ska jag få fira jul med en ägrett?

tisdag 18 december 2018

Hackspett med attityd






Några bilder på min "markbaserade" vanliga, större hackspett. Fyra, högst fem meter skiljer oss åt och fågeln är så klart akut medveten om faran i detta. Men hungern gnager i fågelkroppen och de utspillda fröna är bara läckra.








Skånska vinterljuset med sin väl representerade gråskala förnekar sig inte. Men idag ett tunt lager pudersnö över landskapet. Något djur villigt att ställa upp som modell? Kanske, kanske inte. Hoppet som bekant det sista som överger människan.

fredag 14 december 2018

Polaren Per ! (1)





Jag har en hemlighet jag inte delar med mig av.
I skogen har jag nämligen funnit en kompis. Riktigt pålitlig kompis. För att vara ekorre, åtminstone. Opportunisten personifierad.






Endast skogen präktigaste gran duger som HQ. Där huserar den i godan ro mellan raiderna mot andras mat. Här i färd att göra just detta. Spanar noga efter bästa angreppsväg in.






-Ooohpps! Kom jag lite för nära nu? Bäst att hålla koll på den där farbrorn som tror han inte syns i sitt plåtgömsle...






Kusten klar!
Vad det är ändå är härligt att plundra!! Nästan bättre än att hämta från egna matgömmorna.

måndag 10 december 2018

Punktlighet










Har punktbevakat denna lille gynnare sen någon vecka tillbaka. Till den här platsen kommer den tillbaka mellan två och tre gånger per timme. Stannar mindre än minuten. Sen flyger den bort till sin skyddande grangren. Nästan så klockan kan ställas...

lördag 8 december 2018

Springer, flyger, sitter












De kan göra mer än vi...

torsdag 6 december 2018

Vid kyrkan mitt i byn




Kan en svan som hamnat mitt inne i samhället komma för egen maskin därifrån?
Jag menar den behöver ju lång startsträcka? Väljer den en (trafikerad) väg att starta ifrån uppstår ju genast säkerhetsproblem. Dito om den går på samma vägar.

Jag reagerade direkt på fågelns belägenhet när jag körde igenom byn på väg hem. Tänkte den kan ju alltid fotograferas. På långt avstånd så hela fågeln kommer med. Gick inte hur mycket jag backade. Till slut satte kyrkomuren stopp för såna funderingar.
En ungsvan.
Föraren i den röda bilen körde fram, vevade ner rutan och berättade att hon kontaktat Fågelskydd Spillepengen som skulle hämta fågeln nästa dag.

Här en som hoppas att allt gick bra. Måste vara rätt traumatiskt komma bort från flocken på det viset.

söndag 2 december 2018

Jämför!







Mellan dessa skiljer två dagar.
Kanske samma fågel, olika ljus.
Minsta fågeln en av de riktigt svårfotograferade.

torsdag 29 november 2018

En mörk, en ljus




Kanske, kanske inte. Mörkt var det vid fototillfället. Men så här svart?







Tvärtom här.
Bilden ljusare än verkligheten.

måndag 26 november 2018

Havsörn!





Visst är det trevligt med motsatta perspektivet ; inte så mycket nerifrån utan mer från sidan. Mina bilder på havsörn handlar oftast om det förra. Inte konstigt alls eftersom det är de högre luftlagren som utgör arbetsområdet. Spanar ifrån.

Istället då en som jagar. Några meter ovan marken. Riktigt häftigt och då har jag ännu aldrig fått korn på fågeln just då den slår sitt byte.







Örnens fina vingundersida överträffas bara av dess ovansida...

onsdag 21 november 2018

Istället för skånsk vinter (1)







Sån trist, mörk, kall och blåsig eftermiddag vi har idag. Dessutom betalat in årets kvarskatt... Nä, vad sägs om lite färgterapi? Som i fallet ovan? En ljuvlig eftermiddag i maj och den rätt oblyga steglitsen poserar framför mig.







När vi ändå är inne på maj. Så många var gräsandsungarna då. Sen offrades flera åt predationen.








Nästan samtidigt. Vet inte om denna är unge av t ex brushane, tofsvipa. Förmodligen är föräldrarna rödbenor. Denna unge uppehöll sig nära en sådan fågel som dessutom verkade vilja ha koll. Men dessa små har förmågan att  klara sig själva redan från späd ålder. Borymlingar har jag lärt mig  fenomenet kallas. 

fredag 16 november 2018

Kvällsljus






Häromkvällen kom jag sent ut ur skogen.
Dimsjok drog in över landskapet, skapade häftig kuliss. Vad döljer sig däri?








Minuter senare. Ensam ungdom - råbock - går över vägen. Lååång exponeringstid. Nä, han hade inte bråttom, inte många bilar på den vägen...

tisdag 13 november 2018

Nä, de har det inte så lätt - de heller





Tidigare i höstas vid dammen fick jag under någon vecka fint sällskap av tornfalken. Dess favoritjaktplats låg rätt nära min bil och det blåste från samma håll hela tiden. Så den ryttlade, flög runt i rätt förutsägbara banor. T o m försökte den landa framför objektivet vid några tillfällen, men blev varje gång bortmotad av fiskmåsarna. J-a fiskmåsar!!!

Men några bilder fick jag på den kära individen innan den tröttnade på sin flygande uppvaktning. Och drog iväg för gott.












lördag 10 november 2018

Hägrar hägrar





Under många år drömde man om dessa vita, stora fåglar. Så trevligt det skulle vara att nån gång fånga dem på sensorn. Gråhäger i all ära, sa man då, men ägretter. De är the thing.
Nu är vi där. Alla farhågor om att vattnen skulle utfiskas av de nya gästerna tycks ha kommit på skam. Sa man inte så även om skarvpopulationen när den expanderade som mest? Då gick det nog ändå 100 skarvar på varje ägrett...







Mitt intryck är att gråhägrarna även de har haft fina år. I somras i en mindre damm räknades 85 gråhägrar in. Dagen innan hade de varit än fler... Detta var förstås innan torkan slog till. Att det trots allt även regnade är annars bilden ovan bevis för.





Men  - som vanligt - är inte allt klang och jubel. På individnivå, åtminstone. Vad kan ha hänt stackars fågeln i bilden ovan? Kanske har den flugit in i kraftkabeln, kanske något annat. Kan bara hoppas att den kan svälja. Åtminstone försökte den fiska. Alltid något.

söndag 4 november 2018

Herre på täppan!


Ett fint minne från i somras. En årstid av torka, besvärliga insekter. Men vi blev för resten av året av med mördarsniglarna som tidigare förhärjat trädgårdsland och äcklat en när man försökt kryssa runt dem för att slippa halka i slem. Inget ont, som det var sagt.







Dominanten står på spelplatsen som egentligen skulle vara fylld med vatten. Han plågas svårt av flyfän men har ändå inte glömt bort sin roll som släktets bevarare. Ståndaktig, pliktfylld fullgör han sina livsuppgifter. Idag gällde det kanske mer att etablera revir än tjusa honor. Rivaler motades nämligen prompt bort. Därför verkar tuppen ensam på bilden. I verkligheten var han omgiven av flera tiotals fåglar. Ja, det var en riktigt fin brushanesommar. 

måndag 29 oktober 2018

Ensam kalv




Färska bilder från skogen. I år planerar jag ytterligare försök med dovviltsbrunsten. Som ännu inte kommit igång, tycks det. I alla fall har jag inte hört brunstläten under de senaste dagarnas sondering.
Istället mötte jag den här - till synes ensamme - lillkillen. Här har han stannat upp, fått korn på mig och undrar säkert : Vad gör jag bäst nu? Vad var det mamma sa om de tvåbenta varelserna, de var väl farliga?!








Kommer inte på. Men om jag blundar riktigt ordentligt har väl varelsen snart försvunnit??







Gjorde den inte...Ahhh, nu kommer jag ihåg. Bäst att rymma fältet!

Och det gjorde han, så sakteliga. Men inte utan att nosen först bekantat sig med vägrenens olika godsaker. Ovanligt att se en kalv utan förälder men förhoppningsvis fanns hinden någonstans i närheten. Annars vidtar brant inlärningskurva för den lille.

torsdag 25 oktober 2018

Gilla vintern? Tja, ibland så...





Året rör sig framåt, snart väntar bistra vinterdagar. Men även fina vinterdagar ute i skogarna. Här kommer några bilder från i februari. Först en oskygg koltrast. Tänk att sådana finns!






Nötväckan är en fin exponent för vinterfågel härnere.






Såklart måste även bofinken komma med på bild...






...medan den sällan skådade stenknäcken njuter av det skira vinterljuset på en för stunden vald sittplats. För mig står soliga vinterdagar för några av de bättre fotomöjligheterna på djur. Bara man kan ta sig fram till ställena.

söndag 21 oktober 2018

Finns inget enkelt med mig! Ok, lite då. Nån gång.





Blickar bakåt i backspegeln som är ens liv och hittar, från i somras, en go enkelbeckasin nere på ängarna. Ö h t många sådana fåglar framför objektivet denna säsong och då missade jag som bekant  vårmigrationen. Rolig att se på och med distinkt, lätt igenkännbart läte inte så svår att leta upp.






Så klart. När de sitter ner i högt gräs eller vass är de rätt omöjliga. Men med ljudet som enda källa kunde just denna individ följas i flykten och den satte sig på stolpen en bit bort. Smyga fram med plåtgömslet, gira upp så fotograferingsvinkeln så fint kommer fram och tillsammans med mycket tur plötsligt ett fotogig på väldigt nära avstånd. Jag tror vi talar om nära nog obeskuren fågel här. Man får vad sökaren visar. Härligt!