Paradiset inte långt borta...

En arbetsplats, ett fotoeldorado. Fåglar trivs, hjortar likaså. Fotograferna. Ja, de stortrivs liksom säkert alla andra som frekventerar området gör. Gluttsnäppan på bild stannade snällt kvar medan kameran arbetade.

Samma kväll. Ett gäng dovvilt korsar vägen, på väg mot okänd framtid. Ibland är det bara skönt att få finnas till.

Jämfört med sitt namn...

...betydligt mer elegant, eller hur?
Gluttsnäppa mig hit, gluttsnäppa mig dit. Den här fågeln kunde kostats på ett bättre namn, tycker jag.

Även om de långa benen i vissa positioner kan se en smula lustiga ut. Så här i stoppat bildflöde á la fotografi. I själva verket är ju hela gångsekvensen sömlöst fulländad.
Här är den bara sekunden innan jag upptäcktes. 10 meter skiljer oss åt där jag backat in i en buske och gör så gott jag kan för att också se ut som sån. I bilden gillar jag kroppens reflektion i inkommande våg. Sen var fågeln borta. Sitt eleganta intryck lämnade den kvar.

Tripp, trapp & trull

En bild som blivit över från i höstas.
En triss gluttsnäppor på marsch, alldeles i strandkanten. Här letar de efter inflytande mat utan att behöva stänka ner lilla magen...
Inte mycket undgår deras blick. Kan jag slå vad om.
Otroligt skygga om man skulle gå mot dem. Men bakom naturgömslet har de snart glömt bort en. Och de kommer självmant närmre. Kanske glömska är fotografens bäste vän?

Tre bilder

Gräsand simmar i den smala ån. Här härskar mörkret. ISO 1600 fick användas då bilden togs för ett par dar sen.

Den här gräsanden (?) simmar istället i sjön under ideala förhållanden. Kvällsljus, stiltje. Men ser hon inte lite ruggad ut? Kanske det är vinterdräkten som ska plockas fram.

Ännu bättre ljus, bara några minuter senare. Ensam gluttsnäppa trivs bland allt det guldfärgade. Vi härnere i söder har haft en fantastisk höst, men nu verkar det ta slut.

Snygging på strand

Tillbaka några veckor då gluttsnäppan härjade landskapet där land möter vatten.

Eleganta och lika skygga som någonsin en Garbo vandrar de strandkanter fram och tillbaka, letar efter mat som vågorna spolar upp framför dem. De bangar inte för att själva vada ut vilket såklart de långa benen väl möjliggör.

Titta! Dukat bord och bara att ta för sig. I tider av överflöd är det gott att leva som djuren gör.

Höstbesökare

När vi ändå är nere vid strandkanten. Här har jag placerat mig på första parkett, på en avbruten gren inne i ett större sly. Mycket bekvämt, dessutom. "Sittbrädan" fjädrar lika bra som min första IKEA-fåtölj jag köpte. Den som numer kallas Poäng. Intet ont anande kommer strax de extremt nervösa gluttsnäpporna mig till mötes.

De vandrar runt på sina styltliknande ben i strandkanten, vågar sig en liten bit ut i sjön. Nappar åt sig diverse godsaker, nån gång en fisk. Här som kalorier av okänd kvalité.

Väldigt eleganta fåglar, eller hur? I min region påträffas de mest om hösten, tycks det. Då endast i stora sjön.