onsdag 30 september 2015

Kommer fram


Det här årets upplaga av kronviltsbrunst gav mig ytterligheterna närbild, eller bilder från fjärran.
Man får vara glad att få några bilder alls. Här kommer en bild från långt avstånd, i exponeringsögonblicket handhållen, vilket såklart inte är optimalt.








Vid skymningstider lämnar kronviltet sin "daglega" centralt i området och kommer först försiktigt prövande ut i det fria. Har man tur gör de det ungefär där man befinner sig och med än mer tur gör de det under gynnsamma väderförhållanden.
Här belyses terrängen av varmt gult solljus samtidigt som blått lever sitt eget liv i skuggorna. Mycket effektfullt att beskåda ( även om våra ögon försöker kompensera skillnaderna ).  Kameran kämpar vilt med vitbalansen och då och då får man gå in med hjälpande hand.
Taget sent in i brunstperioden har de största djuren förmodligen redan börjat sjappa, lämnar fältet fritt för yngre förmågor.

tisdag 29 september 2015

Svårflörtat!




Bland de fåglar jag fotograferar är honan av kärrhök den kanske svåraste. Inte för att den bjuder på speciella problem när det gäller rörelsemönster i flykt eller skygghet inför människan.. Utan rent exponeringsmässigt. Dunmatt svärta suger åt sig ljus och samtidigt sitter ögonen långt in i skallen och näbben är inte stor.







På väg mot mitt ställe tittar den på bilden rakt in i solen. Jag kan förstå att den inte vill göra det. Men nu hände det. Ändå lyckas den lägga ansiktet i partiell skugga på fenomenalt effektivt vis.
Annars gladde den mitt fotohjärta genom att dyka upp strax efter ankomst, slå några lovar i siktfältet innan den till slut försvann. Eftersom jag knappt sett kärrhök vid sjön tidigare i år, får förmodas att den är tillfällig gäst på sin resa nordost ifrån. Kanske med siktet inställt på vinterkvarter i Afrika.

måndag 28 september 2015

Min morgon



Fantastiskt väder idag och ledig. Där jag sitter finns inte ett moln på blå, underbar himmel. Vad ska jag fylla dagen med? Otaliga fototillfällen väntar på mig? Ehhh, kan inte komma på vart kosan ska ställas. Istället hänger jag framför datorn. Vet att det är improduktivt men kan inte förmå lyfta min bak från stolen. Latmask!
Bläddrar istället bland äldre bilder. Fastnar för denna från förra veckan. På tal om lyfta kroppsdelar.






Men knappast lika soligt. Det var istället skånskt grått som försvårar bildtagning på flygande fågel. Ahhh, det blir ju det jag ska göra idag. BIF. Var görs det bäst? Nere vid sjön? OK, då är det dit jag sticker idag.
Så går tankarna. En sak till måste planeras. Vinterns fågelmatning. Måste ställa upp grejorna på rätt avstånd från fönstret i vardagsrummet. Förra året blev för nära och lite för långt bort. En del gäster från förr har redan dykt upp, letar efter mat på gamla ställen. Både talgoxe och pilfink har tutat på mig medan inlägget skrivs. Bäst skynda på!

söndag 27 september 2015

Svischar in mot mig (2)




Tillbaka till min fiskgjuse. Med minimal abborre raskt på väg mot mig. Här ser vi den ännu lite närmre.






Sen till det underliga. När fågeln passerat inom viss gräns är det som hastigheten plötsligt dubblas. Allt går rasande fort och man finner sig fotografera vertikalt, rakt upp i luften.







Inte mycket till lunch, eller vad tycks?

lördag 26 september 2015

Varianter



Två väsensskilda upptagningar av ungt kronvilt. Med två olika utrustningar.







Från mycket lång distans, en kväll tidigare i  veckan strax innan mörkret föll. Jag gömde mig bakom en buske, stod annars oskyddad i öppet landskap. Efter en stund försvann djuren, möjligen skrämda av åskådare utanför bild. Smällar man får ta. Härnere är kronviltsbrunsten ju närmast ett folknöje.Ganska saftig beskärning ger lite akvarellkänsla åt anrättningen. ISO 1000, 1/160 s. Fuktigt gräs späder på det målade intrycket.







Här istället en närbild om tidig morgon, från mobilt gömsle. Det kalla ljuset ger viss energi, men denne ungdom dök oväntad upp långt tidigare än förväntat. ISO 2000 och 1/40 s borgar för en enda. men viktig sak : De här djuren vet hur man står stilla. Slutartiden till trots förmådde optiken ändå gräva djupt in i päls och man. Ensam betade han ett 25-tal metrar bort, till synes obekymrad om vad resten av hjorden höll till. Knappt eller inte alls beskuren bild.

fredag 25 september 2015

Maffig


Nära håll, mycket brännvidd och samarbetsvilligt fotobjekt. Då kan gnistorna yra...
Kanske inte så mycket av den varan i nedanstående bild på sothönan.  Den söker hellre lugn och ro än sprutar ut aggressivitet.







Normalt en avlång, rätt tunn fågel - om jag rätt erinrar mig -  kom denna ut med sumostuk, en fågel på steroider.
Från gömsle, strax innanför minsta fokuseringsavstånd. Hönan helt omedveten om fotografens närvaro.
Knappt beskuren bild. Glöd,snarare än eld radierar från de där ögonen... Så måste det bli.

torsdag 24 september 2015

Svischar mot mig (1)




Härligt att se fiskgjuse så här pass sent på året. Kanske den rastade vid sjön på sin resa söderöver. Blyg var den då inte, kursen var satt mot mitt håll till och hölls så utan kompromisser.







Den betraktar mig noga, kom tydligen fram till att ingen överhängande fara rådde. I klorna håller gjusen dagens smallunch : Den mest diminutiva abborre ska räcka till en fågel som i mina ögon känns vuxen (?).  Det var en underbar dag vid Östergötlands pärla och jag gick senare hemåt med lätta steg.

onsdag 23 september 2015

Bara en fågel...






...som här på bilden vilar hakan mot halsen. Och lyckas ändå hålla huvudet i horisontalläge.
Pröva det, om du kan! 

tisdag 22 september 2015

Den beslöjade damen





Varv efter varv, dag efter dag. Vasspromenaden sliter ut mina skosulor. Till slut.
Efter ha hört skäggmesar pinga, oåtkomliga därinne bland oräkneliga strån. En skönhet tittar ut, visar sina behag under några få sekunder. Därefter abrupt slut på fotosessionen. De här fåglarna är värre än de värsta fotomodelldivorna...







Egentligen underligt att den visade sig alls. Blåsten härjade i vassbältena, fick växterna att röra sig som vågor på öppen sjö. Sånt är svårt att veta när resan planerades. Men en vacker hona är hon, fick mitt hjärta klappa lite snabbare. Kommer tillbaka senare, jag lovar.

måndag 21 september 2015

Snygging på strand







Tillbaka några veckor då gluttsnäppan härjade landskapet där land möter vatten.






Eleganta och lika skygga som någonsin en Garbo vandrar de strandkanter fram och tillbaka, letar efter mat som vågorna spolar upp framför dem. De bangar inte för att själva vada ut vilket såklart de långa benen väl möjliggör.





Titta! Dukat bord och bara att ta för sig. I tider av överflöd är det gott att leva som djuren gör.

söndag 20 september 2015

Ytterligheter








Liten fågel mot ljus bakgrund. Stor mot mörk.
Trots det båda i samma blogginlägg.
Är inte slumpens skördar outgrundliga?

lördag 19 september 2015

Har inte rivit sig


Bara för att göra det helt klart : Hjorten på bild har inte krupit under/sprungit igenom taggtråd. Inte denna gång. Utan istället tagit sig igenom naturligt hinder i form av tistlar.







Kanske man kan undra varför den genar på det viset? Varför så bråttom? Uhhhm...det är förmodligen doften av femininum som lockar. Räknar jag rätt har en 14-taggare just presenterat sig på fotografi.Visst gör han sig bra på bild? Om några år blir han någon att räkna med när det gäller konkurrensen till titeln som platshjort. Lyckan står den djärve bi, heter det ju. Och modig var han som den ende som promenerade nära förbi gömslet den morgonen. Bilden knappt beskuren.

fredag 18 september 2015

Charmtroll i skogen





Då och då händer det. Först hörs ofta ett rivande, frasande ljud. Ett ljud som påminner mig om dra hushållsvispen genom diskvatten. Ljudet av ekorrens klor mot porös bark är vad det handlar om. Sen brukar djuret titta fram, nyfiket plirande.






God syn och överdimensionerad hörselapparat indikerar att eventuella möten helt sker på den lille krabatens villkor. Annars drar den ju direkt.





Men väl värd att vänta på. Dess nyfikenhet tar till slut inte sällan övertaget. Nån gång så avspänd den kastat kottar och andra lösa föremål mot mig. Vilken spjuver!

torsdag 17 september 2015

Min dag igår




Igår körde jag förbi de i stort ännu fågeltomma ängarna. Ja, undantaget kråkfåglarna, förstås. Så eftersom den här gärna ville komma med på bild där den med en kompis satt på stolparna gör jag ett undantag.






Lite senare vandrade jag istället längs ån. Fick syn på denna fina ormvråk sekunden efter den upptäckt mig och helomvänt i flykten.




Sen eftermiddag gick jag till brunstfältet för att ta hem gömslet för denna gång. Här råkade jag på bocken som poserade så fint mellan de planterade (?) tallarna. Tror jag de är.

onsdag 16 september 2015

Skriet från Vildmarken (22)





Genrebild. Arketyp. Kalla det vad ni önskar. Det som fattas är väl ett moln av utandningsrök. Antar miljöförändringar ligger bakom den bristen. För senaste åren har bjudit på ljumma nätter och morgnar. Eller är temperaturskillnader bara slumpvisa?
Hjorten på bild böjer i alla fall huvudet bakåt, tar sats ända nerifrån klövarna och ur den temporärt förtjockade strupen ljuder mäktiga toner. Skådespel och konsert på samma gång. Ibland är Moder Natur på särskilt gott humör.

tisdag 15 september 2015

Heligt förbannad!




Allt är inte guld som glimrar. Alla människor förtjänar inte kallas så.
Går längs ån, fortsätter förbi plattformen och är snart där vägen tar slut. Här möts även två fruktbara åar. Normalt ett bra ställe för fågel.
Tyvärr även tillhåll för vissa tvåbenta, tvivelaktiga figurer. De gör upp eld, stjäl trämöblerna kommunen ställt ut, lämnar alla sitt skräp som plastpåsar, engångsgrillar och vad inte kvar på platsen. Förmodligen tjuvfiskar de dessutom. Människor likt dessa dessa författaren Stephen King träffande kallat Det låga folket.
Jag vet att här på bloggen är det idel öppna dörrar jag slår in. Men nån gång måste känslor komma ut. När jag är framme på min promenad lyser två tjugolitersdunkar i ögonen. F-n så folk skräpar ner!
Lite senare. Fotograferar soporna. Vad i ##XX&&! Vem dumpade dessa dunkar?! Groteskt nog har ena skruvlocket tagits bort och eventuella innehållet tillåtits rinna ut. Jag blir heligt förbannad, senare skäms jag över de dårskaper några bland oss tillåter sig. Men innehållet kanske bara var vatten för släckning av öppna elden?







När vi ändå är inne på temat mänskliga tragedier. Taggtråd användes först av kofösare för provisoriska inhägnader under flytten mot amerikanska västern. Senare i krig av alla slag. När ska det gå upp för svenska djurhållare att tiden för taggtråd sen länge är passerad. Byt ut skiten! Samla dessutom gärna in gamla härvor ni lämnat kvar i naturen. Betrakta gärna bilder som på unge hjorten ovan. Ta sen ansvar för tidigare felaktiga beslut. Några skäms tydligen inte alls för att kalla sig för öppna landskapets försvarare när de istället snarare är de öppna sårens tillskyndare. Bilden från i förrgår.

måndag 14 september 2015

Omväxling





Idag blir det ett inlägg om fågel. Innan ni helt tröttnar på kronviltet.
Storken är så maffig att den verka vilja undvika gå direkt från högflykt till landning. Först vill den cirkla runt, runt nedåt. Landningsstället utfällt. Så blir i den fasen ganska lättfotograferade.






Såna problem finns inga här. Även om den oxå cirklade runt i det att den spanade efter ätbart. Blir lättfotograferad bara när den själv vill...

söndag 13 september 2015

Om hjortar, äpplen, grässtrån







Har nu haft ett par riktigt lyckade sessioner ute i bushen. Det handlar ju om att ha tur. Och att kunna sitta stilla, vara väl kamouflerad när hjortarna på turens lott väl kommer in mot en. Häromdagen när jag gick hem såg ett lass äpplen och annat gott som nån dumpat. Kanske ett annorlunda sätt locka till sig de där eftertraktade närbilderna?
Ett men, var det tidigare sagt. Det är lustigt. När jag provade ut platsen för gömslet såg allt bara bra ut. I sökaren såväl som i verklighet. Låg placering ger bättre perspektiv, tänkte jag. Det var på kvällen. Följande morgon kommer ljuset bakifrån och lyser upp alla de grässtrån i "skottsektorn"man kvällen innan aldrig observerade. De var så besvärliga att jag första dagen fick lägga fokus högst upp på hornspetsarna och hoppas huvudet satt i någorlunda samma skärpeplan. Alla bilder fick en softad anstrykning. Jag väljer förstås att se det som något bra.
Sen har jag gått runt utanför gömslet och problemet löstes. Man får tänka på att man vistas i naturskyddat område, inte bryta av något.






Jag tror alla fotografers fokus ligger på de stora handjuren, Så här en "familjebild" som omväxling.

lördag 12 september 2015

Inte så vanligt





En bild från igår presenterad utan annat uppsåt än dokumentets. Bara en gång tidigare har jag sett handjur fightas med varandra och den gången befann sig kämparna på var sida om ett nätstaket...
Här och nu vill de båda uppenbart få göra upp det långt bort från strålkastarna. Mitt ute på fältet, flera hundra meter bort. Tittar man närmre ser man en förmodad 10-taggare gå i klinch med en nästan dubbelt så utrustad motståndare. Kanske inte så mycket allvar i denna våldsutmaning som träning inför senare uppgifter?
Med detta sagt är de där hornen inte att leka med. Spetsarna tränger in djupt skulle de träffa obepansrat kött. Dessutom kan djuren fastna i varandra med fatalt resultat vilket någon gång tidigare inträffat i området.



fredag 11 september 2015

Lycka! (förhoppningsvis)




Oj, oj. På de åtta år eller så jag fotograferat kronviltsbrunsten finns få morgnar som dagens att jämföra med. Djur från alla håll vällde in i hjordar om kanske 20-30 djur. Helt säkert aldrig sett så många välbehornade handjur på samma gång. Bilder kommer, jag lovar. Men det finns ett men. Det tar vi senare.






Tidigare. Sent igår kväll kollade jag upp så gömslet var i skick. Förra året var det någon som prydligt demonterade det, lutade det mot en buske 20 meter bort. Igår stod det kvar, tack och lov.
Detsamma jag kom in på området fanns kronvilt att se. Två stora gäng som ville bli ett, med mig som vattendelare. Den här bilden på några ynglingar togs bara minuter före solnedgång. Kanske ett fyrtiotal djur totalt. Dittills aldrig förr sett så stort gäng. Bara minuter senare siktade jag ytterligare betande individer på brunstfältet. Inalles över femtio djur totalt. Enligt min räkning. Kvällen lovade gott och morgonen som följde levererade, som sagt.
Handhållet, ISO 3200, 1/100 sek, objektivet fullt öppnat bl 5;6. Att  flera djur samtidigt står blickstilla är naturligtvis omöjligt. Skulle kanske valt högre ISO-tal.

torsdag 10 september 2015

Från igår






Här en bild på några av de omnämnda, södergående djuren. Jag står med full packning på ryggen och på långt håll så resultatet blev därefter. Som stämningsbild OK, tycker jag. Strukturer i fonden?? Jovisst. Här finns brunnslock, containrar, pumphus och vägskyltar. För ett av landets bästa tillhåll för nominatkronhjort finns i detta ack så vackra, men ändå - industriområde. Och djuren verkar trivas.

onsdag 9 september 2015

Första dagens rapport





Tillbaka hemma efter första sittningen skriver jag ner mina tankar. Inga djur dök upp i min sektor idag. Men man kunde höra de stora handjuren bröla från norr.
När jag gick hem ser jag ett 25-tal djur gå in i brunstområdet från så långt söder ut man ö h t kan komma. Snacka om att känna sig bortfintad...
Bilderna från förra årets evenemang.



tisdag 8 september 2015

Spännande vecka väntar





Det är dags nu. Tiden med de sena kvällarna och supertidiga morgnar har anlänt. Jag talar såklart om kronviltsbrunsten.






Ikväll ska jag sätta upp mitt gömsle. Sen är det bara att hoppas på turen. Att de fina djuren väljer passera mitt ställe. Förra året gick väl sådär. Här i alla fall en herre sugen på hindar.





Det är en blandning av fantastiska ljud som väntar; dels från handjurens brunstvrål, dels flockens kombinerade trumvirvlande mot marken när de springer på fältet. Alla som varit på galopprace vet vad jag talar om. Och där sitter fotografen med bara en tunn plastduk som skiljer krafterna åt...
Ingen av dessa bilder har tidigare publicerats.

söndag 6 september 2015

Allätaren





Aldrig sett promenerande glada tidigare? Hej, då bor ni inte i Skåne. Fast vi talar inte om lustpromenader. Fågeln på bild koncentrerar sig helt och hållet på födosök, som t ex smaskiga maskar.Tänk om de kunde dresseras till att nappa åt sig spanska mördarsmigeln! Den fågeln skulle snabbt bli populärast i kvarteret, s a s.





Kollegan tittar på. Är själv jordig om näbben efter just utfört letande.






Har man svårt med balansen finns alltid de fina vingarna att ta hjälp av.






Se så fint jag tar mig fram! Vingarna ut, blicken skarpt fixerad på punkt i fjärran. Var det inte så de flesta av oss gjorde våra lärospån i gymnastikens ädla balanskonst?

Snårigt!

Häromdagen for vi till Wanås skulpturpark. En del intressant stoff fanns att tillgodogöra sig där. Best in show blev i mitt tycke den (genuina) råbock som otroligt vackert poserade på stenmuren innan den hoppade ner och försvann i skogen.
Riktigt så vackert ställde inte råbocken på bild här upp sig. Det var kväll i hemmaskogen, bockjakten hade börjat dagarna före och djuret borde vara lite mer försiktig än att som här gå runt i andras (ovårdade) trädgårdar.