På träd & gren

Går förstås inte att komma förbi hackspettarna, med den rubriken menar jag. Och naturen belönade mig med ett par fina exponenter, ganska orädda var de också.

En dag med småfåglar glada. Tyst överblickande eller tar i så hela kroppen darrar, bara att själv välja vad som önskas...

 

...fast så glatt behöver det inte vara hela tiden. Hane av törnskata på jakt efter insektsnacks. Hur lätt som helst.

Ta bort skiten !!

Många hinder väntar på - och måste forceras av  -  ungfåglarna innan de s a s byggt upp sin farlighetskarta över landskapet de vistas i. Taggtråd är ett sådant hinder (även om jag tills nu trott att det gällt uteslutande för däggdjur). 

Körde på grusvägen när grönryggad fågel flög upp från kanten. Satte sig på ett inhägnat räcke till en övergiven fastighet - varför plockas inte taggtråd bort? Eftersom jag var bildsugen närmade jag mig fågeln, fortfarande i bil. Detta är vad jag ser genom sökaren. En gröngöling hukar sig från de vassa taggarna medan den varsamt går åt sidan för att undvika mitt teleobjektiv. Skåne augusti 2023.

 

Gräs

Har var det ljusare än bilden förmedlar. Hann knappt stiga ur bilen innan mindre gäng av vildsvin passerade på avstånd. Att man aldrig lär sig att alltid vara beredd! Hur som helst, gräset kom med i bild.

Också från bilen. Här mer beredd med kameran. Mitt i byn, på obebyggd tomt, nära genomfartsväg. De dyker upp på mest oväntade ställen.

Mycket gräs och vatten. Då trivs tofsvipan. Tänk att om bara ett kvartal kommer de tillbaka. Bilden från förra veckan.

 

Nytt för mig. Ljungpipare, 28 stycken. Stannade ett par dagar innan de också drog iväg. Skulle gärna fota dem i sommardräkt eftersom vinterstassen är deras klart mest bleka. Lyste ändå upp där på ängarna. Bland gräset.

Grått

Och mörkt, så klart. Majestätiska havsörnens apparation drabbas även den. Suddiga "fingrar" på vingen förråder den långa exponeringstiden, 1/800 s. Himlen så mörk att den inte ens fräts ut av så lång exponering. En viss tröst, i alla fall.

Stötte på denna granna hackspett på vägen hem. Med så många färger. Hur ter den sig i flykt??

Jo, utvecklas ju till riktig färgbomb. Har aldrig tidigare lyckats fånga gröngölingen i flykt och det verkar som de under vingarna är ytterligare färglagda. En effekt som bara överträffas av vingarnas rörelseoskärpa i dunklet. Fågeln liksom föll rakt ner från sin gren ovan och jag lyckades fånga den när vingarna bar.

 

Bonusbild där den sitter i annat träd. Hur är den grenen egentligen beskaffad!?

Bilderna från tidigare i veckan.

Lite av varje (8)

Tidigare i vintras : I anslutning till en bro simmade en fin smådopping, helt allena. Brydde sig inte det minsta om min person. Behaglig typ...

Rödhaken möter en ofta. Mindre beställt av detta är det med den skygga spetten bakom trädstammen. Här bromsade jag in bilen, öppnade rutan och hann fyra av ett par skott innan nöjet försvann med fart.

Ett par rovfåglar får avrunda dagens inlägg. Tornfalkshonan satt mätt och däst på självaste fågelskådartornet. Hade inga problem med min närvaro, den heller.

Kulörta gänget (2)

I mina hemtrakter kan jag promenera en hel säsong och kanske, kanske upptäcka gröngölingen. I juvenil form hittills inte alls. Så jag blev så klart riktigt uppåt när kanske fem exemplar (sic!) lugnt betraktade mig från lite olika håll.

Tre syns på samma ruta!
Glädjetider.
Naturen måste varit på speciellt gott humör när den bestämde färgsättning till dessa fina fåglar. Och jag behöver inte längre ha blicken mot trädkronorna i hemmaskogarna. Härligt!

Kulörta gänget (1)

Kväll i Östergötland, närmare bestämt vid sjön Tåkern. Flera medelstora fåglar byter plats där jag långsamt smyger mig fram mot tornet. Inte för att jag någonsin väntat mig påträffa denna art; har faktiskt aldrig sett dem där tidigare ( men har i efterhand fått veta att de lokalt uppträder hyfsat ofta ). Bitvis är det mörkt, sommarkvällen till trots. Beror på den täta skogen som kastar långa skuggor och enbuskelandskapet som sådant.

Det senare kan denna bild illustrera. Jag tvingas fotografera genom en liten, liten öppning. Vågar inte röra mig, rätt stora avståndet till trots. Till allmän förvåning stannar fåglarna kvar.

Fåglarna, ja. Juvenila gröngölingar får jag dem till. Vilken fantastisk kombination av färger och former! Förmodligen satt de och filosoferade på räcket runt platsen. Mitt framför mina ögon skiftades till marknivå ett litet stycke bort. Lyrisk är känslan när jag småningom klättrar upp i tornet.

´A la myrslok

Tror inte jag sett detta innan. En titt i fågelboken bekräftar misstankarna : Den långa tungan används för att pilla ut insekter som hackandet blottlagt. Någon annanstans har jag lärt mig att hålla uppsikt efter de här spettarna runt de myrstackar man passerar förbi. Myror är i alla fall vintertid viktiga snacks för dem. In i boet med näbben, ut åker tungan och slickar i sig av godiset. Smask!

I flera år har jag letat efter gröngölingar som tidigare siktats i hemtrakterna. Aldrig lyckats när det gäller att komma till vettiga bildresultat. Nu öppnar jag bildörren, stiger ut  - och mitt framför näsan uppenbarar sig fågel. Och stannar kvar. Enda tråkiga är ju som vanligt den dystert grå bakgrund som just nu kallas Skånsk vinterhimmel. Den imponerande tungan såg jag först hemma vid datorn. Har jag förstått rätt är denna individ en hanne.