Sommaren är här - till sist !

Svartvit flugsnappare poserade elegant där den flög fram och tillbaka på inhägnaden.

Tydligen inte så himla hungrig; den här gången slapp flugan undan...

Vacker fågel i inte lika vacker dammmiljö. Vi människor hade säkert dött av en kallsup i den här soppan.

 

Till sist några svarttärnor som kanske eller kanske inte häckar i sjön. I alla fall har de varit osynliga för mig, sedan flera veckor. Trevliga och god omväxling till alla skriande skrattmåsar. De häckar i sjön, minsann. Det går inte att ta miste på.

Akrobatik

Rävunge undviker helst taggiga, stickande växter. Hur var det nu? Huvudet upp, baken ner. Eller tvärtom?..

...Råbocken flyter fram i luften ovan sädesfält, står inte fåglars flykt långt efter....

...Medan lärkfalken demonstrerar hur man äter upp sin mat samtidigt som man håller undan med 100 knop. Utan att krocka med kolleger eller alla svalor som pilar förbi...

..De lite stolpiga storspovarna har inget emot en halsbrytande dans inför parningen ( eller är det rivaler emellan? )...

...medan vi till sist skådar svarttärnans konster på stolpe. Och allt detta medan OS-gymnastiken pågår i TV:n. Djur kan också!!
 

Sommarfåglar

Några fåglar från i somras. Bitvis hade vi outhärdligt hett - anser jag -  och torka rådde. Men ändå. I minnet är sommaren alltid ljuv....

Av detta förra skymtas inte mycket i bilderna. Mer än ett par timmars sammanhängande utevistelse blev för min del inget av. Solsting lockar inte.

 

Man skulle haft de där vattenkylda, coola kläderna en del F1- team låtit manufakturera. Eller annars gå naken till fotoställena. Fördelen med det arrangemanget skulle uppenbart bli den totala ensamrätten på fågellivet just där. Till dess polisen kommer...

Pilsnabbt vid sjön

Senaste tiden har svarttärnorna i sjön varit speciellt vänligt inställda mot mig. Som vanligt snabba som vinden, men, men. Någon gång går det plötsligt inte så fort och då får man sin chans. Bilden ovan en skriande fågel på väg att landa på stolpen. Nytt för mig deras röda, inre näbb. En liten färgklick, faktiskt. Hoppas det framgår på den lilla webbilden.

Annars gäller mest syndigt svart. En och annan utmanande blick får fotografer tåla. Lång därinne blixtrar det någon gång till. Oftast inte alls. Som livet självt.

Avslöjande

Istället för en sotsvart fågel.
Tur med solljus och upplättning av skuggpartierna i bildredigeringen skapar nästan en ny art. Men det är samma gamla svarttärna.

Så här de annars oftast ut, i alla fall i mina bildmappar. En kväll såg jag 9 individer på samma gång. En kollega berättade att han hade räknat in 15. Kanske ett bra år för för dessa fåglar, 2019?

Diverse

Senaste tiden har det varit ganska besvärligt att få fåglarna att göra det jag vill de ska. Med denna lätt själviska start på inlägget bjuder jag på några som i alla fall försökte. Först fågeln med de fantastiska benen.

Sen den skygga buskskvättan som hatade mig hela tiden jag försökte föreviga fågeln. Vågar inte tänka på vad kunde ha hänt om den kunnat växa ut till tiodubbla storleken...

Några motiv från sjökanten följer.

Slutar med den modiga - ja, faktiskt - kråka som dök in buskaget proppat med ruvande skrattmås, svarttärnor och fiskdito. Efter ha tagit emot ett par rejäla rundpallar fiskade den upp ägget. Och försvann med bytet i mun, förföljd av forne ägaren.

Juvenil svarttärna !

Kan inte påminna mig ha fotograferat dessa pilsnabba ungdomar tidigare. Just nu är det full fart på dem nere vid sjön.

Ett enstaka eller några ögonblick i fokus, sen har de försvunnit ur sökaren.

Här en till som var bussig nog att låta sig exponeras. Här krävs, ja för detta fotojobb krävs verkligen räckvidd och snabbhet! Eller lite tur. Eller helst både och.

Välkomna tillbaka svarttärnor!

En rolig sak så här års (och som jag nog trodde jag skulle missa denna gång) är livet i svarttärnekolonin. I år kanske något färre individer men desto mer framåt (läs benägna att ignorera fotografen). Ljuset dessa morgnar jag varit nere vid sjön har varit fint och gett de mattsvarta partierna något liv.

Står fram fint mot ljusare fonder men som vanligt gäller det att vara beredd på fototillfällena som kommer som en snigel och försvinner som en blixt, för att travestera en svensk fotojournalist från anno dazumal. Fåglarna är otroligt snabba i vändningarna. Det blir många försök att direkt kassera.

Tack och adjö för denna gång, nu drar jag. Ja, inte jag. Inte än. Men fågeln ville titta vad som kunde finnas bakom buskagen, den lilla dungen likt en ö i sjön de varje år valt att göra till sin.

Luftturer från kameran sett

  

Idag känns värmen rejält påskruvad, igen. Härlig avslutning på sommaren vi får. Medan jag ännu sitter kvar inomhus passar jag på att svalka med flygbilder över vatten.

Minsann har det inte alltid varit så skönt väder denna sommar. Flera gånger har jag fått köra med vinterinställningar på kameran.

Men överlag har det varit bra "arbetsvillkor" som rått. Det sägs dessutom att häckningsresultaten varit goda över hela landet så det är väl bäddat för nästa år.

Nu ut till stranden, stranden där myrspovarna huserar. Snart är de borta så det gäller att passa på.

Bye, bye!

Redan har de lämnat sjön, sörjda av många fotografer. De är otroligt svåra att fånga med kameran, för egen del krävdes mycket träning under flera dagar.

Kanske de något saktas ner av en munfull med mat?
I alla fall erinrar jag mig just nu en fotoepisod med en farbror utan avancerad fotoutrustning i huvudrollen. Han hade åkt ända från Simrishamn enbart för dessa svarttärnor. Och hade kommit till gömslet innan mig. Ingen tur, påstod han. Allt blir bara sudd och de är ju alldeles för långt ut, klagade han vidare.

Då kanske du ska pröva den som kommer in nu, svarade jag. I avsikt att ta hem bomaterial från närliggande vasskant svävade tärnan för en gångs skull något långsammare. Mannen - däremot - snodde blixtsnabbt runt, skickade iväg en skur mot fågeln, tittade på resultatet - och sken upp som en sol! Han fick till en riktig fullträff. Det kunde jag själv konstatera när han stolt visade upp bilden på displayen. Själv hann jag inte ens få upp kameran...

Nå, nu återstår bara minnen. Till nästa år, kan man ju hoppas. Man kan också hoppas att häckningen gick bra. Tärnorna får gärna bli fler, visa sig närmre mer ofta och än hellre rejält sakta ner framför gömslet. Med eller utan mat i mun.

Flygbilder

Fångad i sena kvällsljuset lyses rovfågelns vingundersidor upp på nästan overkligt sätt. Det hjälpte ju att fågeln dessutom ryttlade på låg höjd.

Svarttärna i farten, igen. Oxå en lågflygare. Riktigt låg. Gillar att fonden på så sätt blir mångfärgad av vass, träd blandat med himmel.

Den här har middagssolens skarpare kontraster. Gladan är alltid välsedd gäst hos mig. Oavsett tid på dygnet...