Äntligen !

 

Det är spännande tider. Om kronviltsbrunsten blev sådär kanske dovets motsvarighet bjuder upp till dans ? Har lyssnat mig genom skogen flera gånger utan hört något brunstläte alls. Knappt ens sett några djur. Men så tidigare i veckan föll flera bitar på plats. Här en ståtlig skovelhjort som lufsar över en gammal övergiven skogsväg. Magnifik !

Ljusare blev det inte denna grådaskiga, sena eftermiddag. Mörkret hjälpte dock till för att smyga sig på en liten grupp hindar med en kalv. Hann ta några bilder innan djuren försvann mot vänster i bild...

...de återfanns strax därpå där de tagit skydd under mäktiga grangrenar. Som de ibland gör, inte springer de bort för livet inte. Därinne i de djupa skuggorna är det bara tack vare den fina optiska sökaren jag kunde pinpointa autofokusen på hinden i mitten. Kalven registrerade jag inte ens.

Transformer

Vad slags fågel är detta? Brednackad och -axlad tyder på rovfågel liksom gör de grymma ögonbrynen och vad som ser ut som byxor på benen.  Något slags hök eller månne en tornfalk? Men...

 

...detta är identiskt samma fågel. En harmlös gärdsmygare. Kameran ljuger aldrig, eller hur ?

Så kan det också gå !

Årets kronhjortsbrunst har antecknats som en av de sämre. För mig. Andra kan ha lyckats bättre. Jag kan bara blogga för mig själv... Detta trots att många individer deltog, även under tidiga eftermiddagen då dessa bilder tagits. Så vilket var då felet?

Djuren höll sig på mer än behörigt avstånd. Hela tiden. Under hela brunsten rörde flertalet sig inom en mycket knapp areal. Upphörda vandringar till och från dagsvilan innebar heller inga nära möten med dessa supereleganter. Annars brukar alltid någon eftersläntare dyka fram bakom tallstammarna, till fotografers fromma.

 

Det saknades heller inte horn, tvärtom. Många maffiga tjurar patrullerade brunstfältet. Men (nästan) alltid utom räckhåll ens med de större teleobjektiven. Och nej, brunstfältet är no-go zone för alla tvåbenta. Ridå! 

Vad händer nu ?

Scener ur senaste veckan. Till min stora glädje har skäggmesarna bestämt sig för att nu, nu är tid för att låta sig synliggöras. Men det gäller - att som alltid -  se upp för lågflygande rovfågel.

Lite annat smått & gott : Nära nog vinterstämning bland dammarna...

.., likaså nere vid sjön. Den här honfärgade bruna kärrhöken poserade i luften för mer än åtta minuter i sträck, flög fram och tillbaka. Hedersknyffel !

Till sist havsörnen som skapade kaos på ängarna. Också en långflygare som stirrade upp gäss längs hela arealen. 

 

På ängarna just nu

Studerade fågellivet på ängarna för några dagar. Visade sig - som förmodat - inte vara mycket action på stället. Som förmodat? Jo, området har torrlagts och varit så hela sommaren. Trots en hel del regn. Någonting skiljer definitivt detta år från tidigare.

Men. Det bjöds på blå kärrhökar. Här ovan ser vi honan. Lätt att upptäcka då fågeln flyger både sakta och lågt. Perfekt för fotografen.

Gladorna var pigga, letade efter bytesdjur i nyhuggen glänta.

Flera tornfalkar kryddade anrättningen med djärva inflygningar. 

Länge tittade jag efter eventuell partner till blå kärrhökshonan ovan. Och så hände just det . Oväntat,  men ett nöje att få se. Lite skyggare, lite mindre tröjnummer. Men ljuvlig att få fotografera.