Kronhjort !

Kronhjortsbrunsten har så smått laddat upp sig. Här kommer bilder från en kvällsexpedition för några dar sen. Ännu inte ett enda brunstvrål medan jag varit på plats.

Mest fäste jag mig vid denna unghjort.

Med rakt horn ser den lite udda ut. 

 

När hjorden av olika anledningar måste förflyttas hjälper den unge herrn gärna till och pushar fram de små kalvarna.

Kvar för att skydda gruppen därute på fältet anslöt sig en representant för det tunga gardet. Fjorton eller möjligen sexton  taggar, jag har alltid varit dålig med matten...

Mot skogens mörker

 

Djur i rampljuset. Solen. Precis som det ska vara.

I gränslandet känner de tryggheten, det är inte långt till skogens skyddande mörker. Men de tvingas ut på ängarna för matens skull.

Gäller ju förstås även för våra bevingade vänner. Kungsfiskare på väg till matstället på en trästolpe.

Den här nattskärran sökte snarare värme - eller var det skugga? - i trygg närhet av min bil. Sover på bilden, jag kunde ta bilden med mobilen från några decimetrars avstånd. 

Med skogens mörker som fond gav den här ägretten upp sitt fiskande ute vid sjön, på väg mot nya mål.

Några från förra året

Ljus. Fotografens livsnerv. Kan man väl aldrig få för mycket av av ?

Från höstens kronviltsbrunst. Kan man inte heller uppleva för många av.

 

Dovhind spanar efter fotografer, missar mig - med marginal.

Knapert med ljus här, men faller det bara på rätt ställe så...

Frost & kronhjort !

 

Man kan tolka bilden så. Att den unge kronhjorten noga begrundar personerna som står i jakttornet. Skjutas eller inte skjutas ? Akta dig, unge vän. Du är i fara, alldeles för nära. Men strax därpå avvek hjorten.

Här har han - tror jag - återanslutit till resten av gänget. 

Jag lät slutaren spela ända till dess att förbipasserande bil skrämde bort hjorden. Konstigt. Människor i jakttorn triggar inte flykt lika mycket som vanlig biltrafik...

 

Hundratals meter bort...

 

Till slut kan kronhjortsbrunsten avrundas. Inte mycket att skriva hem om i år - heller. Från sista, skälvande dagen i alla fall några bilder. Ovan yngre förmågor som filar på de modesta hornen för att lära sig vem som senare i livet bestämmer. I all vänskaplighet.

Magnifik 14-taggare brölar, tar i från klövar till rosenstock. Imponerande uppvisningen till trots, inte verkar hindarna speciellt engagerade?  Kanske det bara inte var deras dag, kanske något annat fängslade mer. Som gräs att beta. Imponerad var under alla förhållanden undertecknad som bakom döljande träd fick följa skådespelet på några hundra meters avstånd.

Så kan det också gå !

Årets kronhjortsbrunst har antecknats som en av de sämre. För mig. Andra kan ha lyckats bättre. Jag kan bara blogga för mig själv... Detta trots att många individer deltog, även under tidiga eftermiddagen då dessa bilder tagits. Så vilket var då felet?

Djuren höll sig på mer än behörigt avstånd. Hela tiden. Under hela brunsten rörde flertalet sig inom en mycket knapp areal. Upphörda vandringar till och från dagsvilan innebar heller inga nära möten med dessa supereleganter. Annars brukar alltid någon eftersläntare dyka fram bakom tallstammarna, till fotografers fromma.

 

Det saknades heller inte horn, tvärtom. Många maffiga tjurar patrullerade brunstfältet. Men (nästan) alltid utom räckhåll ens med de större teleobjektiven. Och nej, brunstfältet är no-go zone för alla tvåbenta. Ridå! 

Till sist : Intryck från kronviltsbrunsten

Äääsch ! 

Klimatförändring eller ej men så här långt in i september har vi haft högsommartemperaturer. Gissar att hettan gör alla dåsiga, djur som människor. I alla fall har jag hittills påträffat en (sic!) enda fotograf. Tidigare år har parkeringen mestadels varit fullbelagd.

Så hjortarna har mest legat ner i gräset, i alla fall under sena eftermiddagar - kvällstid som är mina tider. Häromkvällen fick jag i alla fall möten med något mer aktiva djur, hyggligt nära. Men i brinnande motljus. Inget att göra något åt, bara att skjuta och glädjas över vad man får.

 

Stora hjordar, jag räknade från nittiotalet djur till över hundra. De största tjurarna fjorton till sextontaggare. Och lite action på slutet fick jag se. Inte det sämsta fototillfället.

Några nytagna bilder

Två fåglar med attityd.

Ägrett gör vacker inflygning. Här har jag tagit bort några störande grenar.

På tal om attityd. De enda behövliga bland gnagare, tycker jag. Men som lyser upp desto mer.

 

Avslutar med några stillsamma exteriörer från där himma. Jag längtar till våren...

Kronviltbrunsten fortsätter...

...och jag med den. Här en grann hjort fotograferad på ganska nära avstånd. Såklart upptäcktes jag direkt men den förhöll sig lugn.

 

Här kan man studera djuret lite närmre. Eller jag tänker på det kraftiga, men glesa hornet. Tittar man riktigt noga upptäcker åtminstone jag sex (6) små, små krontaggar i toppen. Tillsammans gör det en tjusig artontaggare. Kan mycket väl vara platshjorten vi tittar på här.

Samme kille, här på språng efter fertila hindar. 

De lär ha mycket god syn och luktsinne. Kanske en brunstig hind just nu passerade förbi? Måste i så fall undersökas. För kronhinden brunstar enbart en enda dag i sänder så för hanen gäller att vara på tå.

Sakta mot tragiskt öde

Sveriges mest skyddsvärda hjortar lever i ett litet reservat med omgivande delvis tung och ofta kraftig trafik i alla hörn. Nu i brunstens inledande fas måste de med livet som insats korsa starkt trafikerade vägar. Och smäller det drabbas ju såklart även den påkörande. Undrar hur många som tänker på att tunga och höga kronhjortar uppehåller sig nära vägarna, ibland bara någon meter bort?

                              

Att döma av trafikflödet sannolikt alltför få. Märkligt nog rapporteras inte mycket. Som bilist skulle mardrömmen vara att möta ett sånt här gäng under resan...

 

Så djuren har vant sig vid bilism och tung trafik. De står ut med märkliga konstruktioner som susande vattenpumpar, betongfundament, surrande elektriska ställverk. Även oss fotografer. Och andra individer. På bilden bekantar de sig med kvarlämnade byggnader. Intill en betongrörsdepå. Tror jag man kan kalla den. Fortfarande finns ett större fält att samlas på och väl inne i skog lämnas de nog i fred. Ekodukt finns. En (1) styck.  Vissa experter tror att dessa fina djur på sikt kommer att utplånas. Inte bara av trafik och andra mänskliga handlingar. Även på avelsidan trängs nominatformen ut av större och starkare hybrider norrifrån. Krafttag krävs!