Snö i Skåne !

Vi har haft ett par dagar vinterliknande förhållanden. Klart man är ute och fotograferar då.

Isen är kanske centimetern tjock men hugade långskridskofantaster börjar redan skramla med utrustningen hemma. Sånt bryr jag mig inte om, se istället på den här vackra landfångade koltrasthonan jag på påträffade intill sjön. Cool som filbunken, minsann.

Även fåglar prövar lyckan på "skridskor". Några grams belastning tål även de tunnaste isar...

 

Havsörnarna tar gärna vara på tillfällen när isen lagt sig. I luften kan de tänkas flyga riktigt nära.

Magnifika djur, eller hur ?

Får jag servera lite tråkigheter, tack?

Fortsätter inventeringen av arkivbilder. Gemensamt tema denna gång fåglar på pinne. Av somliga ansedda som det tråkigaste fågelmotivet av dem alla. Ovan våt sånglärka.

Följd av - ja ni ser själva.

Under ett par veckor - strax innan den går under jorden för mina ögon, åtminstone - fylls plötsligt rödbenan av den största lust att låta fotografera sig. Med bilen som gömställe går det att komma så nära som några metrar. De har all sin uppmärksamhet riktad mot sina artfränder och kan i bästa fall strunta i annat ovidkommande. Som t e x ett teleobjektiv sticks ut genom sidorutan, riktas rakt mot dem. Otroligt, egentligen.

Min charmige estradör ängspiplärkan utför sin föreställning exklusivt från den scen som utgör pinnens. Går väl knappast att säga att han är tråkig?
Jag lägger nu märke till att motiven alla är vända mot samma håll. Tråkighetsfaktor i sig självt. Så kan det oxå gå.

Gåtans lösning

Varför jag fotograferar? För att jag vill se hur djur ser ut fotograferade. Såklart. Här ovan misstänkt unge av ängspiplärka.

Och så här ser en vuxen individ av samma slag ut i luften. Så nu vet jag det. Dags att dra vidare.

PM till fotografen

På tal om fokus. På nära håll måste skärpan placeras på millimetern rätt - såklart, helst även på längre avstånd - för skärpeplanet blir med min utrustning rakbladstunt på full öppning. Därför måste jag komma ihåg att blända ner ett steg eller två vid närbilder. Skulle ha gjorts vid denna bilds tagning, märker jag nu.

Hej! Jag heter ängspiplärka och gillar att hoppa runt i vägkanterna. Här samlas allt möjligt ätbart och annat intressant. Men det är lite farligt .De flesta kör med insidan av huvudet, men det kan gå riktigt illa för en liten som jag om jag inte i tid hinner flyga iväg. Försiktiga förare hjälper!
Tillbaka till skärpan. Nästan alla sensorns pixlar finns med, det är bra utgångsläge. Kameraoperatören tyckte tydligen att min skuldra var viktigast och jag räddar bilden åt honom genom att luta huvudet tillbaka mot kameran och på så sätt något återta plats i skärpeplanet. Full bländaröppning rådde. Jag vet för det kör han nästan alltid med. När jag nu bjöd till och poserade på fyra meters avstånd måste han komma ihåg - blända alltid ner vid närbild!! Aahhrrg!

Småfåglar om våren

Städar ut lite småfåglar för att göra plats för nyare bekantskaper. Igår fick jag årets första exponeringar på fisktärna, ingen stor grej då jag sett dem i flera veckor. Men de är så snabba att först nu lyckades jag fixera en på minneskortet.

Igår observerade jag första svalan för säsongen. En svala gör ju som bekant ingen sommar men sommarliknande väder har vi just nu och det drar väl till sig en hel del befjädrade invandrare (även om vindriktningen är fel).

Det var allt för idag. Tack och hej, leverpastej!

Konsten att göra fel så det kanske blir rätt

Alla experter varnar för att lägga in för mycket av mänsklig tolkning i fågelbilder. Jag är inte dummare än att jag kan hålla med. Men går man omkring med sådana tankar i huvudet hela tiden. Ja, då blir livet mycket tråkigare. Så här envisas vi med att tänka bort logiken.

Kanske den fågelkunnige med det här resonemanget bara ser en misslyckad flygbild. Jag ser det annorlunda. För bara en sekund tidigare satt lärkan på pinnen, studsar upp mitt framför mina förvånade ögon, talar om vad den tycker min närvaro är värd genom att utmanande spänna blicken i mina desamma, innan den med ett fräsande försvinner mot horisonten. Så betraktad blir verkligheten mycket roligare :)  Kanske t o m lite farligare...

Småfågel, lite av varje

Bilder som kanske inte är något speciellt men som sparats under sommarens fotoäventyr. Visst är stora (och små) rovfåglar ett särskilt kapitel. Men priset för dynamisk uttrycksfullhet går för min del till småfåglarna. De växlar ju blixtsnabbt mellan polerna och genom hela skalan av miner, åtbörder, positioner. Från sovande med ett ben uppdraget till 20 meter bort på sekunden. Det du, Usain Bolt !