torsdag 31 mars 2016

I startgroparna med naturliga fötter




-Vi fåglar är mycket bättre anpassade till våra uppgifter än ni människor! Titta bara på min fot. Naturligt breder den ut sig, inga klämmande skor används här inte. Konstigt att just ni långbenta blev planetens härskande ras. Som ni ser ut!







Ja, kanske det är vad sångsvanen ovan begrundar, klart medveten om min närvaro som den är. Den här och många andra står just nu i begrepp att flytta till sina sommarvisten. Senaste veckan har jag kunnat räkna in ett 40-tal fåglar varje dag jag öppnar ytterdörren. Önskar er god tur!

onsdag 30 mars 2016

Läxa från anno dazumal




 "Ögonblicket kommer som en snigel men försvinner som en blixt".

Det var en svensk pressfotograf vid namn Peddy Moberg som nån gång under 1930-talet - tror jag - yttrade dessa bevingade ord över sitt sätt att fotografera människor. En bra sentens att erinra sig även för den nutida naturfotografen när han eller hon är ute i markerna. Inte minst jag själv har numer anledning att reflektera över detta.

Hade varit ute ett tag. Ställer ner enbenet på marken, pustar ut. Förfokuserar därefter på ett träd en god bit fram på vägen jag går på.  -För det har ju nån gång hänt att djur dyker upp någonstans därifrån, hann jag tänka. Med trädet sålunda i okularet, en plötslig rörelse, en mörk varelse flyger över diket, upp på vägen och två snabba språng senare är gestalten uppslukad av skog på andra sidan.








Pressfotografens credo dök upp direkt i mitt huvud medan jag tittar på displayen : Hann jag ö h t få något skott på unge kronhjorten? Minns inte om jag tryckte av eller inte. Jodå, en ruta kommer upp och den blev tack vare förfokuseringen rätt skarp.
1/125 s fryser förstås inga snabba rörelser så den oskärpan bjuder jag gärna på.

tisdag 29 mars 2016

Älskad/hatad






En del gillar dem, andra inte.
Men flertalet människor kan nog enas om att skarven lämnar få oberörda.
Här fångad i kanalutloppet till stora sjön, i mitt Fågelrike. En väldigt positiv sak skiljer denna art från många andra : Den är lättfotograferad. Undantag finns, men annars går det som regel att närma sig dessa stora fåglar. Under förutsättning att spelets regler följs, såklart.

Jag tror denna är en äldre individ. På översta bilden ses skarven förbereda sig för flykt och i nedre är den redan med god fart på väg bort. Personligen uppskattar jag skarven mycket (men det visste ni redan).

måndag 28 mars 2016

I elakt spel håller man god min...





Alla som längre tid umgåtts med fåglar känner till det.
Lika många avskyr det.
Värstingarna i mina trakter?
Svaret på frågan är tveklöst gåsen. Gäss av alla sorter.







Idag hände det igen. Sitter i mobila gömslet. Det värmer på ordentligt och jag har panoramataket öppnat i bakkant. Passagerarrutan uppvevad, tack och lov.







Medan jag spanar efter spov och stare hörs ett överväldigande kacklande komma allt närmre. Jätteflocken kommer in snett bakifrån, så jag har först ingen koll alls. Sen ser jag skuggor passera förbi. Fåglarna flyger så lågt och sekunden senare är jag omringad, känner mig som en i gänget. Rentav flaxar med där i bilen. OK, gjorde jag inte. Visslande ljud uppstår när bomberna faller. OK, gjorde det inte.
Sekunden senare : Kablosk, smack, ploff. Det hördes. Detta hände verkligen.







Jag inser att de här visade individerna troligtvis är oskyldiga. Jag ska inte hämta bössan, jag lovar. Men mitt fina panoramatak, sidoruta och passaderarsidans dörrar har just omlackerats. Till gult. Jag hatar gula bilar!
 Äventyret slutade med renspolning, tvättning och sen blev "gömslet" presentabelt igen! Vackert duvblått, såklart.

söndag 27 mars 2016

Energicocktail !





Mycket av ljusets energi ligger i den blå kanalen.
Så här följer några energirika bilder från tidigare i veckan.
Överst bofink. Man kunde ju tro att med deras färgschema hör de kamouflagemässigt inte hemma någonstans. Fotografiet måste övertyga alla skeptiker - däribland mig själv - som ännu omhuldar dessa tankar. Visar på att naturen har en mening med det mesta.






Blått, ja. Men här tycker jag gula färgklicken är avgörande. Vad tycker ni?
Nå, första vettiga bilden på staren hittills i år. De har ju annars faktiskt kunnat övervintra och -leva denna gång. Enastående ljuskraft i denna trots massiv kontrastnerdragning i bildbearbetningen. Tagen sen eftermiddag, läser jag. Hmmm, nu är våren snart försommar, känns det.

lördag 26 mars 2016

Panikstress!


Mitt inne i påskruschen kör jag med stadig fart mot den lilla stan för att köpa något gott att dricka i helgen. Två mil kvar, dryga kvarten till stängningsdags. Bitvis slingrande, långsamma småvägar.

30 km fart råder i det lilla samhället jag just håller på köra igenom. Vad är detta? Jag hinner inte med det här! Skrriiiik, broms. Styr undan bilen från vägen, medan fönsterrutan glider ner. Två rådjur betar obekymrat 10 meter från landsvägen. Och de reagerade ö h t inte på min minst av allt diskreta manöver. Jag fotar en av dem, den andra hamnade utanför siktfältet.







Här tittar den upp på kollegan. Som för att kommunicera vad gör vi nu?
Men jag blev inte långvarig. Två sekunders knapptryckning senare var jag på väg bort igen.
Tack rådjur för ni räddade min dag, fotografiskt talat.
Tack Systembolaget för att dörrarna hölls öppna då jag som siste kund rusade in.

Bilden nära nog obeskuren. Fanns heller ingen tid att kontrollera inställningar...

fredag 25 mars 2016

Glad Påsk!






Från mig i Skåne. Tillsammans med Frasse som häromdagen gjorde sin kanske sista föreställning i min trädgård. Efter helgen ska matningen tas ner.
Tillsammans gjorde vi den här bilden på 1/40s, handhållen. Lite rörelseoskärpa på fågelns huvud hoppas jag Frasse förlåter mig för...

torsdag 24 mars 2016

En hårding till?





På tal om tuffa fåglar.
När ovanstående lilla mes blir agiterad, skrivs det i min fågelbok, kan den resa sin lilla nacktofs. Det gäller svartmesen och det är just detta och en sån vi ser på bild. Hela fågelns utstrålning, hållning med sin breda stans, talar för tuffhet, kaxighet. Vi ska kanske vara glada över att de är så här små...
Ändå nöjer de sig tydligen med ett bo som kan vara en håla i marken. Nånting stämmer inte här. Hållning, uppsyn borde borga för en högre levnadsstandard, s a s. Allt är inte alla gånger som det ser ut att vara och det gäller här oxå.

onsdag 23 mars 2016

Akvariefågel!



Snabbt växlande väderförhållanden skapar ibland intressant ljus.
Själva fototillfället lockade trots det - i mitt tycke - för stora avståndet. Men det mjukt modellerande ljuset kände jag direkt för. Så bild blev det.








Min känsla är storspov som flyger runt i ett akvarium...  Skulle kunnat vara en surrealistisk tablå, men har alltså serverats av Naturen självt.

tisdag 22 mars 2016

En arg en (3)



Då och då händer det. Du känner med det sjätte sinne vi inte lär ha. Mitt inne i skogen, eller kanske i vassbältet du just vandrar igenom. Du är iakttagen, men kan inte själv nagla fast den iakttagande. Denna känsla har vi alla säkert varit med om. En eller flera gånger.

På väg mot gömslet. Såg redan på håll svanarna ligga på grässtranden, bakom insynsskyddet. Hann därför i god tid förbereda skottet. Framme vid utkiksgluggen var kamerainställningarna klara, bara lotsa in utrustningen genom hålet. Fångar in motivet i sökaren, fokuserar och...







Bang!! Kaboom!! Känner min blick studsa ut ur sökaren.

Denna gång är det solklart. Ingen tvekan vem som observerar vem
Den något magsura blicken träffar mitt i solar plexus. Bang, igen!
Signalen är övertydlig. Hit men inte längre!

Hade jag tagit ett steg till vet ingen om dessa rader någonsin blivit skrivna....

måndag 21 mars 2016

Härskaren?






Blåmesen blir - naturligtvis - en favorit framför kameran.
Lättfotograferade, vackra, lustiga, kaxiga, modiga. Inte många människor kan matcha de egenskaperna...

I åtminstone mina ögon verkar de gärna ikläda sig rollen som Härskare över Habitatet. Även om däri ryms många fler och större fåglar. - Landade det inte just en nötskrika på min gren? Lugn, den är snart borta. Jag sitter kvar i orubbat bo!

söndag 20 mars 2016

Bildsekvens Glada





Läste nånstans att röd glada utsetts till årets rovfågel. Kommer inte ihåg i vilket sammanhang eller publikation. Men för mig har arten varit årets rovfågel ända sen jag började fotografera fåglar på allvar.
.







Här gör sig en beredd att lyfta. Blicken är stenhårt koncentrerad liksom klorna hårt förankrade mot grenen.







Än håller den emot....






...liksom här bråkdelen av sekunden senare...








Äntligen iväg!

Duktiga flygare som de är behöver de ändå rejäl frigång neråt. För initialt tappar de snabbt höjd. Har tyvärr fått erfara detta IRL; En ormvråk kastade sig ut från trädet vid vägen och hamnade mitt i vindrutan, ett fall på säkert tre meter. Men det gick bra den gången, tror jag. Hittade ingen fågel, skadad eller ej.
Bildserien från februari månad.








lördag 19 mars 2016

Vill helst inte fotograferas nu, men...



Lite luggslitna, ja.
Vinterpälsen ska bort så djuren är just nu inte utseendemässigt optimerade till det yttre. Men när de anstränger sig går det fortfarande att få hyggliga bilder.







Här har de tagit betäckning bakom ett naturligt utkikshål i vegetationen. Hade det inte varit för de inramande granarna hade djuren istället säkert stuckit på en gång. Men bakom "skyddet" stannade de snällt kvar, lät mig ta mina bilder och sen försvann jag ur deras tillvaro. För ett tag, åtminstone.

Det var sen eftermiddag, försvinnande ljus i blandskogen rådde och kameran fick något ansträngas för att pressa fram bilden.

fredag 18 mars 2016

Grrrr...(2)



Först måste jag få avreagera mig.
Varför måste människor - ett förvisso ytterst fåtal - så tanklöst förstöra för andra?!
Efter att idag väntat ut fågellivet på ängarna hade jag till slut en flock storspovar på någorlunda fotograferingsbart avstånd. Vad händer då?

Jo, den svarta bilen stannar intill min. Ut stiger en äldre herre, kikaren i hand. Han hade väl tänkt sig kika på samma flock, som nu istället skingrades i alla riktningar. Jag sitter 20 meter bort och svär tyst. Nej, det gör jag inte. Jag svär högt.
Varför i himmelns namn kunde han inte suttit kvar i sin bil och kikat på fåglarna som då förmodligen stannat kvar??  Förhoppningsvis inser personen att detta är fel opus operandi.

Vilket för mig till dagens lilla ämne. En vårfågel, var det utlovat. Ett gott vårtecken likaså.






Fantastiskt vad de kan hålla koll. Gårdagens premiärfotografering av storspov ägde rum ett år plus två dagar sen förra våren. Hur bär de sig åt? Det sägs av jägare att dagen innan en fast jaktdag töms skogen på skjutbart vilt... Kanske ett försök släta över sin dåliga jaktlycka, men uns av sanning kan nog finnas där ändå. Något slags kalender ingår i djurs mentala utrustning. Mycket bättre designad funktion än min egen...






Nå, den ensamma fågeln avbildades på långt håll. Idag var de alltså redan minst 7-8 individer som jag kunde se. Deras underbara sjungande sätter ens sinnen i behaglig vibration.
Nya arter på ängarna varje dag, nästan. Idag skedand, fru & herre. Livet leker.

torsdag 17 mars 2016

Vad är detta?









Någon som ledning av dessa urusla Iphonebilder kan säga vad som pågår här?

En trälåda c:a 80 cm lång ur vars kortsida två elkablar sticker ut. På trädet nån manick i plastpåse. Från denna två trådar fastbuntade med de två, parallella blå repen. Repen i sin tur är fästade mot stolpar, en på var sida bäcken. C:a 25 cm ovan vattenytan.

Hålla betesdjur borta?, Paddlare? Större simfågel? Eller driver grejorna - antar det finns bilbatteri i trälådan - andra saker som kameror utplacerade lite varstans i närheten?

Om någon har svaret eller bara sett liknande anläggning skulle jag vara intresserad att få veta mera.
Bara nyfiken, det är allt.

Ingen skylt informerar om aktiviteten eller av vem/varför anläggningen satts upp.

Den som väntar får se...





Knappt har man fått in tofsviporna i sökaren så kommer nästa vår- och försommarart (härnere) in i siktet. Vad det kan ha varit för fågel får läsarna tålmodigt vänta och se. Bilderna blir klara ikväll/natt och kan visas från och med morgondagens inlägg. Nu blir väl alla kolossalt nyfikna?







Vipan ovan promenerade för några dagar sen försiktigt fram längs dikeskanten. Sen tyckte den att nu är det dags att vila lite. Efter bara några ögonblick tröttnade den så på det - eller tröttnade den på mig, kanske - och är fångad just när lyftet påbörjats. En härlig uppvisning av sina fint metallskimrande fjäderpennor följde på köpet.


onsdag 16 mars 2016

Nära i skogen





Fått grymma närbilder på större spetten på sistone. Den här är beskuren på sidorna.








Samma här. Knappt fågeln fick plats på höjden. Ändå har jag flyttat fokuspunkten så mycket det gick. Men det här är som bekant ett lyxproblem...

måndag 14 mars 2016

När vintern rasat ut...



...kan det ibland verka som skogens större djur drar en kollektiv, lättnadens suck : Vi gjorde det! Klarade oss igenom denna vinter oxå.

Alls inte ovanligt se större, rent av mycket stora församlingar hjortvilt samlas på styckena för att äta upp sig. Främst tänker jag på dovhjort, men som framgår gäller detta i någon mån även för rådjur. Utanför bild t.v. fanns mer djur som inte kom med (trots långt avstånd och bara moderat teleoptik påskruvad).






I sena eftermiddagens släpljus funderar granna bockar på nästa steg. Ignorera eller fly? Ässschh, bondens späda plantor smakar för gott, vi stannar ett tag till...

söndag 13 mars 2016

Tar plats







Gässen sviker sällan och här kommer ett par ytterligare bilder.









Tagna senaste veckan. Fåglar som gjorda för kamerans fokusering.

lördag 12 mars 2016

Välkomna!





Här en avbildning jag i småfågelyran glömt bort att posta.
Tagen för en vecka sen med de för mig första exemplaren av stork för denna säsong. Redan anlänt? Rymlingar från storkhägn?
Vem vet och kanske det inte spelar så stor roll? På ängarna gick de obekymrat omkring och letade upp sin föda. Som de alltid gjort. Och här hör de nu hemma, det är ett som är säkert. 

fredag 11 mars 2016

Stoppa pressarna!



Jag tackar Lunds Universitet för fototillfället som gav mitt andra kryss på någon vecka därute i skogen. Först tofsmes, nu - stenknäck.






Rykande färskt framkallad bild. En riktigt skygg fågel som märkligt nog tycktes acceptera det femtiotalet klickanden kameraslutaren producerade. Och mig, såklart. Sittande i mobila gömslet bilen. Kanske åtta meter bort.
En riktig skogstomte är den med sitt helt enastående, kraftfulla  utseende. Jag skulle inte vilja att den bet i mitt finger... Skulle tro att fågeln snart är borta, kanske till glädje för andra fågelvänner i norr.

Lunds Universitet? Nyuppsatt skylt meddelade att fröautomaten är deras. 

torsdag 10 mars 2016

I min trädgård





En av de mest roliga ingredienserna i dagliga umgänget med natur & vilt är onekligen när totalt oväntade saker händer. Flera gånger tidigare har jag berättat om sparvhöken som kommer på besök till min trädgård. Igår var det dags igen.
Först satte den sig på gräsmattan, sen i päronträdet. Förskräckta småfåglar flyr åt alla håll, varpå den sätter sig på staketet. Min bil kan skymtas i vänstra hörnet. Nonchalant vänder den så plötsligt ryggen till, verkar inte längre alls bry sig om tilltänkta sena middagen.

Plötsligt blir fågeln på nytt otroligt intresserad, tittar mot mitt håll till. Jag har dess 100%-iga uppmärksamhet, det känner jag nu. Får lust att kolla exponeringen och för ett ögonblick zoomas blicken - min blick - ut. Vad jag nu ser får hakan att falla i golvet med besynnerligt ekande ljud. Mellan oss båda har just landat en till sparvhök!







Så det var den uppenbarelsen, inte min, som väckte sådan uppmärksamhet.
Småfåglarnas kakafoni når nya höjder, nu när båda  rovfåglarna släpper loss och jagar byten i min lilla trädgård! In och ut genom häcken, bort över vägen. Har aldrig tidigare upplevt något liknande.
Fotograferades genom glasruta.


Det var den mest förslagna av attacker. Ena höken spelar ointresserad, sen kommer nästa och tar för sig...
Kvarten senare märkte jag att matningen var helt tyst, inte ett kvitter hördes. Gick ut och kollade och först då flög de lömska predatorerna bort. Siste hade tagit plats i spaljén. Arma småfåglar!

tisdag 8 mars 2016

Mellan skog och skog



Förargligt när man inte har tillgång till sitt USB-minne med alla sparade webbilder som gjorts under åren.
Men tur i oturen att det bara kvarglömdes på arbetet. Åtminstone tror jag mig veta vart det placerats.Tänk om stickan varit försvunnen för alltid! Oj,oj sånt arbete med att återställa alla de bilderna.

För bara en vecka sen bestämde jag mig för att säkerhetskopiera rubbet till en annan sticka. Ett hugskott som direkt belönas, således. Det är därifrån jag hämtat dagens inlägg.







Taget för ett år sen. En ljuvlig vårdag - av allt att döma - och bocken njuter så han slickar sig om mun. Den mer försiktiga geten visar inte lika mycket känslor. Men som hon befinner sig närmre mig är det kanske inte så konstigt om hennes tankar mest kretsar kring hur komma bort från den här besvärlige typen. Ja, mig. Inte bocken. Fotografiet visar djuren i öppna landskapet. Ingen optimal plats att vara på under ljusa eftermiddagen. Snart har de därför återförenats med skogens djupa skuggor. 

måndag 7 mars 2016

En bland de första...




Sen en tid tillbaka har vårfåglar som tofsvipa åter delvis besatt ängarna. Om detta har tidigare hintats. Ffg denna säsong lyckades jag ta några anständiga bilder. Det är, förmodar jag, enbart hanarna som hittills dykt upp. Kräsna femininer vill ha bo och boplats i säker ordning innan de behagar landa.







Individen på bild patrullerade området rätt nära mig. Han frös. Frös så benen skälvde. Ja, riktigt skakade. Lite otäckt att se. Men antar att sånt är ingenting för en kille som vill vara först på plan när det gäller välja partner...

söndag 6 mars 2016

Som det en gång var...



Bilder av den här typen var tidigare för mig ett slags stapelvara. Tills något hände för kanske tre år sen. I "mina" skogar.
Skogsvård, kallas det. Skövling vore bättre beteckning. Förlust av habitat, eller vad ni vill. Vilda djur som korsar vägar hör historien till. Det finns kort sagt inte mycket skog kvar att korsa vägar för. Finns då heller inga skäl i världen att ta risken exponera sig (bokstavligt!) så öppet längre?







Så det här fotot ( från tidigare i veckan ) är kanske undantaget som bekräftar den beramade regeln. Eller kanske man ska våga hoppas på att djuren bestämt sig för att nu, nu får det vara nog!?  Och de tar tillbaka sin skog?
Jag tror inte att rådjuret någonsin såg mig. Inte en enda gång tittade hon - geten - åt mitt håll. Men som visas gick det undan ändå...
I bakgrunden ses en av många vedstaplar. Jag kan visst förstå att markägare nån gång vill tjäna pengar på sin skog. Men så mycket? Och staketera in stora delar av resten? Jag fruktar att på dessa inhägnade områden ska onaturliga monobestånd á la julgran få breda ut sig. Oh, heliga enfald...

lördag 5 mars 2016

Orädda





Mer skogsfåglar.
Sååå lättfotograferade, nästan orädda för en fotograf. Kan de ha blivit avbildade förr, tro? På gren satt en hona av grönsiska så stilla och fint.  -Vill du plåta mig?






Hannen höll sig inte långt borta. Precis lika obekymrad av min närvaro som partnern. Här fångad i kontemplativt sinnelag.
Jag tror jag funnit Småfågelparadiset.

torsdag 3 mars 2016

Inte så nöjda


Här är den igen, herrklubben!
Med sina imponerande stora, flikiga skovelhorn en härlig syn att se.
De var inte särskilt imponerade av min närvaro, dock.








Rådslag pågår.
Kanske ämnet för diskussionen är - Ska vi dra eller sticker den där typen snart? Stannar vi kan vi sola ett tag till!
-OK, OK. Muttrade fotografen. Jag sticker. Värst så snarstuckna ni var idag. Mer än 150 meter skiljer oss åt, så vilket är problemet?

Ja, såna tankar flyger genom hjärnvindlingarna medan jag tuffar bort. Men det var trevligt att ses ändå!

onsdag 2 mars 2016

Från de djupa skuggorna





Bjuder på ett fotografi från regnskogen skogen med nötskrika i genombrutet ljus.
Inte världens mest skarpt återgivna fågel, kanske. Men skärpa är väl inte alltid det enda viktiga i en bild, tycker jag.

Från att knappt ha kunnat fotografera skrikorna alls börjar en del bilder trilla in. Trevligt, trevligt.