Charmtroll i vintertid

Alla har vi drabbats av senaste tidens värmeböljor. På gott och ont kommer de att minnas när året går mot sitt slut. Så vad kan kyliga januari ha bjudit på som inte tidigare setts i denna blogg? Kanske några nummer av en nästan tam, men ändå vild -  ni förstår vad jag menar - fröknaprande ekorre som uppträdde i smällkall skog. Nära, på gränsen av vad objektivets MFD tillåter. Men hungern tar som bekant ut sin rätt och kameramannen verkade ju inte så farlig som först kunde antas. Om jag bara har honom under övervakning ska nog allt gå bra?

Visst gick det bra! Med områdeskontroll överstökad kunde ekorren gå in för liv och lust med kalorintaget. Go och rund skulle man kunna tycka om den. Länge satt den där och bara njöt av bordets läckerheter.

Tack och hej, leverpastej!
Som det var sagt.

Glada slår sothöna

Ord överflödiga (?)

Gäddor i varierande storlek

Från den riktigt lilla, lilla fisken...

... till en något större matbit...

...följt av en större. Kanske räcker den till flera familjemedlemmar?
Annars blir det att snart ge sig ut på ny fisketur.

Brev från sommarkollot

Jo, tack. Här är som vanligt. Vi små har blivit ungdomar, med tuff uppsyn kikar vi fram mellan grässtrån.

Vuxna bråkar som vanligt,

eller letar de efter något att äta. Det kan göras fynd i meterhög vegetation vet denna stork att berätta. Vänta bara!

Stolt flyger gjusen med lätta vingslag, spanar efter fisk till sig och de sina. Denna gång utan lycka men runt denna sjö svälter knappast rovfåglar!

Glada bortsjasad, ser sig skrämt över skuldran

Ja, ungefär så hände det.

Duvhök i kraftigt motljus något reducerat.

Andra små kritter från senaste tid.

Man kan lugnt säga att aktiviteten vid mina vattenhål går på sparlåga. Det kommer snart bättre tider...

Rack i raps!

Under ett par veckor bekantade sig ett mindre gäng kronhjort med bondens goda raps. Detta skedde  på en vret i skogen. Som alla korsordslösande känner till står för skogsåker. Upp till fem individer kunde jag urskilja.

Än så länge har de praktfulla hornen inte fejats. När det sker står en sky av blodsuktande insekter runt djuren. Det måste vara en frustrerande, om än kort period. Men än är det tid för ögonkontakt.

Som i bilden ovan. Radarn har låst på mig. Djuret tar det mycket lugnt - vi skiljs av 100 meter raps. När jag är klar med fotograferingen blir en hjort ändå nervös av mina rörelser och hela gänget sätter av, in i skogen. Inte så jag vill ha det, men nån gång måste det hända.

Ungar, ungar

En sak att glädjas över vid denna tidpunkt på året är alla ungar som kommer ut.
Dessa små, liftande på mamma skäggdoppings rygg är ute i oroligt vatten. Kraftig vind rådde, som framgår. Nu är ekipaget på väg ut i än värre vågor. Ungarna skulle tydligen härdas. Inte nog med det. De fick klara sig själva och syntes rida högt på vågkammarna. Inte läge för kallsupar!

Dammens punkare, tillika dess busar. Endast en mor...

Så annorlunda för svanens familjemedlemmar. Men med så kraftfull eskort kan ungen lugnt slappna av.

Tur ska man ha...

Enkelbeckasinen satt lugnt kvar, jag fick lov göra en halvcirkel runt den och fick bilder även utan grenverk omkring. Men tyckte att det ramade in fågeln, skapade djup i bilden.


Sen gäller det fågelsjöarnas okrönta skugga. Kanske jag lyckas landa ett fototillfälle var tredje år. Eller något i den stilen.

Men så plötsligt händer det. Helt oväntat, rakt upp ur vassen. Hyfsat nära, tyvärr med kurs bort. Men
rördrommen kostade på sig ett getöga bakåt och jag fick bilden.