Storfiskare

En riktigt usel, grå så kallad sommardag har vi haft här idag. 16 grader, ettrig västanvind. Är hösten redan här? En del människor verkar i alla mena det.

Bilden med de färggranna skarvnäbbarna i formering togs igår - ingen höjdardag, det heller. En så uniform koncentration av fiskätande fåglar går nog hårt åt sjöns bestånd, skulle de vara hungriga vill säga.

. 

Fler skickliga fiskare här. Märkligt att sjön kan föda alla... Den lille längst ner i bilden kanske noga lyssnar till fiskehistorier tärnan berättar. Eller kanske det var tvärtom?

Aggghh...!

Idag var en sån där deprimerande dag där dagsljuset aldrig blev av. Regn, dimma, direkt följt av mörker.

Knappast för vare sig första eller sista gången under säsongen. Några bilder tagna vid andra, liknande tillfällen.

Jo, där kan faktiskt förekomma liv även i de mörkaste bland lågdagrar. Forskare har sedan en tid tillbaka kunnat dokumentera liv på de ödsligaste av planetens platser. Som längst ner i djuphavsgravarna flera kilometer under ytan. Då är ju min skarv inte mycket att skryta med...

Under förhållanden som dessa glimmar inte ens vattnens opal särskilt livligt. Ser dom ens att fiska?

Bättre då att törna in, slippa se eländet för ett tag. Det är ju ändå bara tre månader till vändningen då nyinflyttade fåglar kommer tillbaka tillsammans med ljuset.

Antiteser

Ord överflödiga.

Avskydd av många

Den har förföljts, skjutits, förgiftats, äggpickats och allt vad nu påhittiga människor kan komma upp med. Mindre omtalat är att ny vegetations växer upp efter den gamla, nerskitade under deras träd. Att de är goda fiskare ska väl inte heller egentligen ligga dem i fatet, eller hur?

De är fotografiskt sett spektakulära, tycker jag. Flyger lågt och ganska sakta.

I dunklet under trädkronorna landar en individ. Vattenplasket står i bjärt kontrast till det brunsvarta vattnet.

Tystnad

Personligen är jag inte så mycket för nyårsfirandet med raketer och kastade bomber. Djuren i stallet gillar det inte alls och mina hundar har alltid plågats svårt. Nu har krevaderna lagt sig, tystnad istället tassat in. Då vill jag visa en bild som för mig signalerar stum rymd, endast då och då avbruten av skarvars låga gläfsande.

Uppe i tornet härskade friden, bara vindens susande testade örat. Sen eftermiddag i december och dagslevande djuren börjar komma till ro. Från skarvarnas träd lyfter en individ, på väg mot okänt uudrag.

Kontrastrik

Gjorde denna med mustig svärta, som fågeln ofta upplevs när man med blotta ögat ser den.

Fågeln till höger har just hoppat upp på "sin" del av grenen efter ha först försiktigt cirklat runt och inhämtat samtycke från den vänstra. Resten är spektakulär show att beskåda med mycket flaxande med vingar och skällande läten.

Supercool...

Har träffat på ett par skarvar som inte väjer i första taget. Istället verkar de intressera sig för vilket mitt nästa drag blir? I alla fall kan jag försiktigt, försiktigt komma dem nära och de sticker inte efter första bilderna skapats.

Här en i typisk vingtorkarposition. Möjligen beroende på våta fjäderdräkten men visst uppvisas oväntat många skiftningar mellan svart och brunt på denna individ? Annars upplever jag dem som mer eller mindre svarta. Förutom näbbpartiet, då. En favoritfågel. Bland så många.
Knappt beskuren bild.

Ägrett & skarv

Möte nummer tre handlar om just - tre ägretthägrar. Stork, kungsfiskare och nu ägretter. Känner mig som ett barn på kalas.
På bilden ovan tittar en skarv förvånat på de där vita jättefåglarna. Bara två?? Jo, tredje fick inte plats i rutan då den satt på andra sidan trädet.

Det är förmodligen den vi ser i mittrutan ovan. De andra två sitter kvar i toppen, blir nu rejält utskällda av samma tidigare förvånade skarv som nu uppenbart börjat tröttna på inkräktarna.

Kan ju vara ren tillfällighet men de ägretter jag såg i samma sjö i våras var också tre till antalet. Kan möjligen vara desamma individerna nu på returen mot varmare trakter?

Alla bilder i inlägget tagna på långt håll och i hällande regn. Döm mig inte för hårt...

Älskad/hatad

En del gillar dem, andra inte.
Men flertalet människor kan nog enas om att skarven lämnar få oberörda.
Här fångad i kanalutloppet till stora sjön, i mitt Fågelrike. En väldigt positiv sak skiljer denna art från många andra : Den är lättfotograferad. Undantag finns, men annars går det som regel att närma sig dessa stora fåglar. Under förutsättning att spelets regler följs, såklart.

Jag tror denna är en äldre individ. På översta bilden ses skarven förbereda sig för flykt och i nedre är den redan med god fart på väg bort. Personligen uppskattar jag skarven mycket (men det visste ni redan).

Färskvara

Så kan jag äntligen servera en nytagen bild.
Den här har jag avmättat färgerna på. Solen lyste riktigt intensivt på fågeln och jag måste fotografera genom en ridå av stammar och grenverk. Har bilden i flera varianter och tyckte för dagen denna blev bäst.
Motivet uppförde sig hur snällt som helst. Jag måttade vilt med stora objektivet på. Steg åt sidan, hukade mig. Kanske skarven kände sig trygg bakom skyddet av trän. Satt bara stilla kvar, rörde på huvudet, följde mina rörelser uppmärksamt. Full koll hade den i alla fall. Önskar fler fåglar kunde ta efter det beteendet...
Bilden tagen nere vid kanalen. Vinden låg på lika starkt som som solen. Knappt en enda fågel i skyn, de flesta verkade markbundna denna fina dag.

Bara en fågel...

...som här på bilden vilar hakan mot halsen. Och lyckas ändå hålla huvudet i horisontalläge.
Pröva det, om du kan! 

Med attityd

Ja, ja. Jag vet. Den tänker utföra något helt annat moment nu innan den lyfter. Men jag tyckte att posen passar fågeln och att porträttet blev bättre med än utan lyfta stjärtfjädrar. Bilden togs vid strandbrinken en murrig vinterdag för någon vecka sen.

Konkurrenter?

Fåglarna håller stenkoll på fisket. Från var sida ån. Sjön som vattnar den var en gång en av landets mest fiskrika. Är det inte längre pga övergödning och andra föroreningar. Men nog ska det finnas mat så det räcker till fåglarna även vintertid?

De glor stint på varandra, skarv vs gråhäger. För inte så länge sen var väl den senare ganska ensam som stor, fiskande fågel? Senaste tiotals åren har den som bekant fått formidabel konkurrens i skarven och härnere även i form av ökande kontingenter rovfåglar som havsörn och fiskgjuse. Baserat på vad jag ser, verkar gråhägerpopulationen klara sig bra ändå.

Med varma vibrationer

Från tidigare i veckan då vädret uppenbart var tjänligt. Konstigt, ingen sådan hågkomst alls. Nå. Glöm bildens brist på estetiska kvalitéer för en sekund. För mig var det bara så ovanligt att se två havsörnar på samma lilla staketpinne. Från avstånd 400 + m . Ja, samma pinne som visats vid annat tillfälle.

Och den här från samma dag kom ut som vore det sommartider. Med någon dragning åt pastellfärg, kanske. Livet vid sjön levde upp för en dag. Måtte det inte dröja länge till nästa tillfälle.

Julträd

En del gillar inte gran till julen. För dem har jag en bättre lösning, Ett vackert, snövitt träd.

Viken lyses upp så grannt, så grannt. Och inga dyra glödlampor behövs. Naturen har fixat det åt oss. igen.

Dags att dra

Fågeln har tröttnat på att bada och gör en mindre förflyttning till favoritträdet. Det där stendöda, ni vet. Under flykten tecknar den ett självporträtt på den nästan spegelblanka ytan.

Individen ovan ska snart oxå den förflytta sig. En betydligt längre förflyttning, skulle jag tro. Likt en racerförare memorerar den sin tänkta rutt och drömmer om ljusare platser.