Lite nytt

Det låg som ett skimmer över sjön, för att nu parafrasera svensk historieskrivning. Göken i topp i klart väder, tjugo meter till och diset härskade över sjön.

Bobyggartider råder och redan uppförda bon måste kompletteras. Ingen match för svarthättan.

Kyla och en del regn har vi fått. Storspoven tröttnade väl på att bara ta emot och ställde kosan åt annat håll.

Nästa dag sken solen och om kvällen skapas djupa skuggor. Fasantuppen verkade inte bry sig mycket över min närvaro. Fick ett antal rutor med den snygge.

 

Vanlig buskskvätta är väl ingenting, hör jag några säga. Vi har fotograferat den svarthakade! Men jag gillar den här ändå. Inte minst för att den så gärna lät mig ta sitt porträtt i bästa pose. Från mobilt gömsle.

Fåglar om våren

Efter många års fotograferande i samma trakt börjar man nu något greppa ordningsföljden i flyttfåglars inflöden. Allt händer fort. När man skådat en art väntar nästa redan runt hörnet.

 

Nyanlända som svarthättan blandar sig snart med övervintrare. Alla lika positiva inför vårens bestyr.

Den ultrabräckliga grönbenan - åtminstone ser den i mina ögon väldigt sårbar ut - körs gång på gång bort av alla andra fåglar och får så klart de sämsta reviren. Av vilka jag räknar närmast vägarna som ett. Vilket i sin tur skapar goda fotomöjligheter. Ägretthägrar har stannat kvar hela vintern och måste hårt ha drabbats av denna årets upplaga i Skåne. Liksom fisktärnan lite ovanför kom snart även skräntärnor på besök. Sjöns småfisk varnas härmed!!

 

Ett par ständiga följeslagare vid sjösidan senaste månaderna är sävsparv och storskarv. Som fotograf kan man räkna med dessa. Trevligt medan man väntar på annat högvilt...

Kan bli bättre...?

Fotograf och bloggare Michael Gehrisch - som vänligt nog ibland skriver en rad på denna blogg -  har gett mig ett gott råd angående de fåglar vi fotograferar. Hellre en ofta sedd fågel framför bra fond än en exotisk framför en påträngande, skriver han. Detta sagt av en person med uppenbart djupa kunskaper i ämne, se själva på hans blogg. Egentligen inget konstigt med denna rekommendation, jag tror vi alla stött på den vid något tillfälle. Inte minst har vi själva begrundat våra färdiga bilder och undrat varför resultatet blev så mycket sämre än vi hoppats på.
Nej, svårigheten ligger på annat plan. I fotograferingsögonblicket. Just när man med skärpt syn och 100-procentig uppmärksamhet upptäckt den där fina fågeln och till sist lyckats få in den i sökaren. Då ska man undvika att trycka av... I sanning en svår konst! Välj bort de dåliga vinklarna, böj dig fram/bak, smyg åt sidan, lägg dig platt på marken. Tryck sedan av. Säger sig självt att i de allra flesta fall blev det ingen bild alls därför att fågeln funnit det för gott att lyfta. Men den bild som kanske ändå till sist togs blev kanske det skott man eftertraktat.
Jag var faktiskt medveten om dessa bilders tillkortakommanden i exponeringsögonblicket men hade inte tålamod att utföra manövrarna ovan. Så blev resultaten därefter. Kanske det i framtiden blir färre men bättre bilder i denna blogg, jag jobbar på det...
Någon som vet vad det är för fågel i sista rutan? Större än sångare,  lite mindre än staren, bedömer jag