Regn & rusk

Vinter i Skåneland 2020...

Skummisar...

De stora hjortarna vandrar genom skogarna, förmodligen rätt obekymrade - så länge människor håller sig borta, vill säga. Det här exemplaret fotade jag väl skyddad bakom snår. Vindriktning mot.

De här skyddas av öppna fält och lååånga avstånd. Så kan de sätta igång med att säkra sitt släktes fortbestånd i brunsttider som rådde. Ledarhind och tolvtaggare säger goddag till varandra. Nu kör vi igång!

Vinterfåglar

Japp. Detta år har vi skåningar (ännu) inte sett Vintern. Med följd att bildskörden av dess fåglar blivit minst sagt sparsam. Helt fräckt flyttar vi tillbaka, tillbaka till förra säsongen. Först hittar jag trädkryparen på väg ner mot marken...

...där redan på plats den ädla kungsfågeln förser sig med läckra insekter.

Uppe i grenverket tittar tofsmesen på...

...och detsamma tycks ringduvan göra.
Alla bilder tagna på kortdistans, med bilen som gömsle. En varm kopp kaffe lättade upp väntan, var så säkra. Det blev förresten åtskilliga...

Sover tungt, men ett öga spanar...

En vänlig person visade mig till en tall som blivit ett par kattugglors tillhåll. Alldeles intill fågeltornet. Tittar man snabbt upp ser man bara konturer och i övrigt svart massa. Med lite - läs ganska mycket -  trolleri i datorn gick det dock få fram något som i alla fall påminner om originalet.

Fotograferade på olika tidpunkter under dagen. Jag vet, inte de bästa bilderna på dessa fåglar. Men som jag så sällan träffar på dem, så...

Sparvhök!

Vi fågelvänner går nu i väntans tider. Snart kommer de. Flyttfåglarna. Några har tjuvstartat, gravänder har vi i mitt område kunnat njuta av sedan någon eller några veckor tillbaka. De med tubkikaren uppe har förstås redan börjat kryssa på såväl det ena som det andra.

Framför mitt objektiv händer tyvärr inte så mycket. Min matning igångsattes senare än vanligt, hösten/vintern har hittills varit mild. Ja, en del säger att vintern inte ens kommit än. Idag vankas det storm. Vi kan bara huka för naturkrafterna.

Hur som helst : Från ha lyst med sin frånvaro under hela perioden fick jag oväntade besök. Under några dagar förgyllde sparvhök vår vintertråkiga trädgård. På jakt efter de pilfinkar som svärmar runt läckerbitar jag matar dem med. Hela fyra räder på en och samma dag. Och - tyvärr - visst lyckades de i sitt onda uppsåt. Vilket fjädrar och ben vittnar om.

Det finns nog ingen mer fullfjädrad jägare än dessa. De går igenom springor i staket, hukar sig över häckar och smyger runt hörn. De går också igenom en del strapatser, vilket bilden ovan berättar om. Här i regn och kraftfull vind. Resignerad blick säger allt...

Bilderna tagna genom glasruta. Bildkvalité därefter.

Lite av varje (8)

Tidigare i vintras : I anslutning till en bro simmade en fin smådopping, helt allena. Brydde sig inte det minsta om min person. Behaglig typ...

Rödhaken möter en ofta. Mindre beställt av detta är det med den skygga spetten bakom trädstammen. Här bromsade jag in bilen, öppnade rutan och hann fyra av ett par skott innan nöjet försvann med fart.

Ett par rovfåglar får avrunda dagens inlägg. Tornfalkshonan satt mätt och däst på självaste fågelskådartornet. Hade inga problem med min närvaro, den heller.