Några med attityd. I massor

Enligt frun finns ingen annan fågel med så stark utstrålning som gråhägerns. Nåväl, kaxiga är de tvivelsutan.

Attitydlista utan kungsfågel vore omöjlig...

...men även de mindre däggdjuren osar personlighet. Se bara som den stirrar ner mig, jag blev jätterädd.

 

Såklart även de större imponerar. Som vildsvinet ovan. Snön hjälpte upp exponeringen en del men rörelseoskärpan finns där ändå. Men spelar det roll för utstrålningen ? Nä, trodde väl det. Bilderna från förra veckan.

Möten

Surrealismens idespruta #1 André Breton sammanfattade rörelsens credo som det oförmodade mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord. Riktigt så oförmodat möte gäller nog inte i bilden ovan. Men tranan blev väldigt på tå när galten oväntat steg fram ur vassen. Samma gällde för fotografen...

Mötet med den lille parveln i bilden ovan vädjar istället om min faderskärlek till en så utsatt fågelunge. Som jag tror är juvenil rödhake. Ser så extremt oskyddad ut...

 

...vilket alltid och i alla lägen gäller för stjärtmesar. I alla fall i min värld. Finns något sötare i fågelvärlden? Kanske utseendet någon gång fått sparvhöken att i sista sekund ändra sig, tamkatten att med svansen mellan benen retirera till andra jaktplaner? Skulle inte förvåna. Oftast finns väl underliggande meningar i Det Stora Hela med sedan länge färdigutvecklade former och färger. Men den lilla fågeln måste ändå vara ytterst försiktig i allt den gör. Hoppas jag.

Till Herr Galt

Sent igår kväll - ja, med nya tideräkningen var det sent - gick jag till skogs på hjortsafari. Det är dags för dovviltet att brunsta. De hördes, men sågs aldrig. Typiskt. Men istället.

En vildsvinsgalt lösgjorde sig från skogen, gick upp på vägen. Här poserade ynglingen för någon sekund innan den sjappade. Han verkar just tagit något slags gyttjebad. Kanske korsat något av de djupa diken som löper längs vägarna.
Denna händelse gladde mig mycket för det är första gången på många år - 2010 var det nog - jag konfronterats med en galt. Efter den stora avskjutningen något år senare och med kontinuerligt stenhårt jakttryck även följande år, har jägarna gått hårt åt stammen. Mycket beklagligt, tycker jag. Men så kan det gå när människan sätter sig över naturen genom att bedriva s. k viltskötsel.
Så tveksamt hur länge den här grisen får leva. Jag bugar mig inför mötet med dig, herr Galt. Hoppas du hinner sätta många smågrisar till världen innan det tar slut.