Visar inlägg med etikett Vattenrall. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vattenrall. Visa alla inlägg

fredag 23 december 2022

Deerhunter önskar god jul !



Som en tärna med glitter i håret...





Eller denna gladtrumpna nuna. Ingen ssk bild men ISO 60000 ...








Vi hade ju ett par riktigt fina vinterdagar förra veckan. Då passade det sig för havsörnarna att sträcka ut på vingspannet.






Gottar sig i solskenet...





På tal om solsken. Perfekta förhållanden rådde nere vid åns vattenyta. Lämpligt nog tittade denna fina vattenrall fram.





Tamduva och skogsdito på samma bild...




 


Havsörnen gled majestätiskt över himlavalvet, sänkte sig med konungslig elegans ner mot mig och lät sig förevigas. Ja, en produktiv vecka har det varit.

tisdag 28 juli 2020

Ta-ta-da!







Visst. Ingen jättebild. F a saknar jag ytterligare vinklar så ryggteckning avslöjats.
Bilden togs tidig morgon halv fem (sic!) och det rådde mörker (1/40 s iso 1200) och motivet framträdde nästan i silhuett mot den ljusare vattenspegeln. Men...





...med lite (läs mycket) trixande i datorn kom fågeln så fram. Röda näbben, duvblå bröstet tillsammans med allmänt skygg karaktär talar för att det är den mytomspunna Vattenrallen vi tittar på. Eller hur? Fågeln som gärna hörs, sällan ses. Antagligen ute för att dricka. Eller bara se sig för vid en tidpunkt inga andra vettiga varelser är uppe. Regn hela natten så riktigt blöt fågel som visar upp sig. Snabbt borta, igen. Ingen chans vänta ut bättre ljus, tyvärr. Men ett spöke lagt till vila i min fotografiska gärning, tack så mycket!

fredag 3 juli 2015

Skilda världar !







Ja, inte såpoperan med 400 avsnitt eller så. Men ur verkliga livet. Den älskande, oförlåtliga, vackra och på samma gång tragiska. Från samma plats i tornet, nere vid sjön. Två bilder, två motsatta storheter. Jag tror denna första bild föreställer unge av vattenrall? De ska i alla fall förekomma i området. Aldrig tidigare stött på nån.






Och så dök den till slut upp. Den gamle havsörnen jag tidigare så många gånger upptäckt sittande på en liten pinne flera hundra meter bort. Äntligen flög den upp mot mitt håll. Om ungen i första bild känns rörande bräcklig, utstrålar istället havsörnen pondus och majestätisk kraft.

En helt annan sak. Igår träffade jag på en av ansvariga för planering av utformningen av fågelfaciliteterna runt sjön. Han berättade bl a att mer resurser ska till, varför trädäck och gömsle inte kunde dras längre ut mot sjön ( metervis tjocka lager av lömsk, puttrande gyttja!). Jag framförde för alla fotografers räkning lite önskemål om (billiga) plattformar för oss. Håller tummarna.