En mörk, en ljus

Kanske, kanske inte. Mörkt var det vid fototillfället. Men så här svart?

Tvärtom här.
Bilden ljusare än verkligheten.

Havsörn!

Visst är det trevligt med motsatta perspektivet ; inte så mycket nerifrån utan mer från sidan. Mina bilder på havsörn handlar oftast om det förra. Inte konstigt alls eftersom det är de högre luftlagren som utgör arbetsområdet. Spanar ifrån.

Istället då en som jagar. Några meter ovan marken. Riktigt häftigt och då har jag ännu aldrig fått korn på fågeln just då den slår sitt byte.

Örnens fina vingundersida överträffas bara av dess ovansida...

Istället för skånsk vinter (1)

Sån trist, mörk, kall och blåsig eftermiddag vi har idag. Dessutom betalat in årets kvarskatt... Nä, vad sägs om lite färgterapi? Som i fallet ovan? En ljuvlig eftermiddag i maj och den rätt oblyga steglitsen poserar framför mig.

När vi ändå är inne på maj. Så många var gräsandsungarna då. Sen offrades flera åt predationen.

Nästan samtidigt. Vet inte om denna är unge av t ex brushane, tofsvipa. Förmodligen är föräldrarna rödbenor. Denna unge uppehöll sig nära en sådan fågel som dessutom verkade vilja ha koll. Men dessa små har förmågan att  klara sig själva redan från späd ålder. Borymlingar har jag lärt mig  fenomenet kallas. 

Kvällsljus

Häromkvällen kom jag sent ut ur skogen.
Dimsjok drog in över landskapet, skapade häftig kuliss. Vad döljer sig däri?

Minuter senare. Ensam ungdom - råbock - går över vägen. Lååång exponeringstid. Nä, han hade inte bråttom, inte många bilar på den vägen...

Nä, de har det inte så lätt - de heller

Tidigare i höstas vid dammen fick jag under någon vecka fint sällskap av tornfalken. Dess favoritjaktplats låg rätt nära min bil och det blåste från samma håll hela tiden. Så den ryttlade, flög runt i rätt förutsägbara banor. T o m försökte den landa framför objektivet vid några tillfällen, men blev varje gång bortmotad av fiskmåsarna. J-a fiskmåsar!!!

Men några bilder fick jag på den kära individen innan den tröttnade på sin flygande uppvaktning. Och drog iväg för gott.

Hägrar hägrar

Under många år drömde man om dessa vita, stora fåglar. Så trevligt det skulle vara att nån gång fånga dem på sensorn. Gråhäger i all ära, sa man då, men ägretter. De är the thing.
Nu är vi där. Alla farhågor om att vattnen skulle utfiskas av de nya gästerna tycks ha kommit på skam. Sa man inte så även om skarvpopulationen när den expanderade som mest? Då gick det nog ändå 100 skarvar på varje ägrett...

Mitt intryck är att gråhägrarna även de har haft fina år. I somras i en mindre damm räknades 85 gråhägrar in. Dagen innan hade de varit än fler... Detta var förstås innan torkan slog till. Att det trots allt även regnade är annars bilden ovan bevis för.

Men  - som vanligt - är inte allt klang och jubel. På individnivå, åtminstone. Vad kan ha hänt stackars fågeln i bilden ovan? Kanske har den flugit in i kraftkabeln, kanske något annat. Kan bara hoppas att den kan svälja. Åtminstone försökte den fiska. Alltid något.

Herre på täppan!

Ett fint minne från i somras. En årstid av torka, besvärliga insekter. Men vi blev för resten av året av med mördarsniglarna som tidigare förhärjat trädgårdsland och äcklat en när man försökt kryssa runt dem för att slippa halka i slem. Inget ont, som det var sagt.

Dominanten står på spelplatsen som egentligen skulle vara fylld med vatten. Han plågas svårt av flyfän men har ändå inte glömt bort sin roll som släktets bevarare. Ståndaktig, pliktfylld fullgör han sina livsuppgifter. Idag gällde det kanske mer att etablera revir än tjusa honor. Rivaler motades nämligen prompt bort. Därför verkar tuppen ensam på bilden. I verkligheten var han omgiven av flera tiotals fåglar. Ja, det var en riktigt fin brushanesommar.