Visar inlägg med etikett Perspektiv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Perspektiv. Visa alla inlägg

söndag 22 maj 2016

Bilden ljuger!




Nä, riktigt så här långt har blomsterprakten ännu inte nått.
Bilden togs för knappt 1 år sen, första veckan i juli 2015.

Det är lustigt med teleoptik. Här kan man få intrycket att jag exponerat haren liggande platt på mage. I själva verket befinner jag mig på en plattform, nästan 5 meter upp. Haren, kanske 15 meter bort, närmar sig försiktigt medan den då och då stannar upp, tar sig ett snacks.

Härligt somrig bild, om jag får säga det själv. Det bästa är att snart är vi där...

torsdag 7 april 2016

Vita hjortar om kvällen



Såg två gäng vita dovhjortar under sessionen. Trevligt att de börjar visa sig. Vintern har i det avseendet varit sparsmakad, minst sagt.
Det vanliga är ju såklart att de sjappar så fort de ser en. Och upptäcka fotografer är knappast längre någon konst i den utgallrade, frilagda biotop som numer är Skogen i mina hemtrakter.

Men de här valde att stanna kvar. Kanske tio djur totalt. När jag fotograferade dem med helt öppen terräng oss emellan, kände det nästan som förr. Tillitsfullt.






Perspektivet bedrar : Här ser det i mina ögon ut som kameran placerats högt upp när i själva verket djuren och jag är i samma plan. Samtliga hindar, med sina kalvar placerade i skogen just utanför bild. Lyckas för ett kort ögonblick få alla att samtidigt titta mot mig och tar så bilden. Mörker rådde men jag har förstärkt intrycket i efterbearbetningen.

torsdag 1 januari 2015

Med flera perspektiv




Nytt år - nya friska tag. Friskt, ja. Hårda vindar blåser och det ska tydligen bestå några dar framöver. Sen - kanske dags för lite gott vinterväder? Vore verkligen behövligt med tanke på det allt tunnare bildarkivet.





Här en bild från den helt översvämmade ån jag berättade om. Perspektivet är lågt, jag sitter ned, vattnet flödar runt mig. Storskrakehonan har klättrat upp på högsta delen av åbrinken och det hjälper förstås till att förstärka intrycket av ett objektivet riktat uppåt. Med blicken skarpt fokuserad framför sig upplever nog fågeln det myckna vattnet inte så mycket som nackdel, utan fastmer som bättre fisketillfälle än innan. Det bör ju vara lättare fånga inneslutna fiskar på grunt vatten? Dessa är tåliga fåglar. Snö och kyla spelar nog ingen större roll i deras liv så länge öppet vatten finns att tillgå. Ingen större risk att detta strömvatten transformeras till is...

onsdag 30 oktober 2013

Bildgåta



He, he. När jag först såg på den här bilden trodde jag att kameran blivit tokig. Lyckad panorering, inte sant? Bara det att jag har inget minne av någon panorering. Tvärtom. Mobila gömslet bilen garanterat stillastående. Däremot blåste det en hel del vid fototillfället och jag fick svårt hålla utrustningen stilla. Kan de rörelserna ligga bakom effekten här?  Kanske. Men saken är nog den att så mycket rörelse finns nu inte i bilden, vår perception lurar oss här. Staren sitter på en eltråd och bakom och framför löper i ungefär samma höjd ett stort antal band, rep, tråd på varierande avstånd. Så de många hästinhägnadernas olika stängselteknik skapar tillsammans med det korta skärpedjupet en bakgrund som kan tas för rörelseoskärpa här. Den kaxiga staren struntar  i allt detta, så klart.

lördag 2 mars 2013

Om perspektiv



Att teleoptik plattar till en scen, det vet vi alla. Objekt i fonden rycker närmre förgrunden, kan med kraftig televerkan se ut att befinna sig i samma horisontella plan fastän åtskillig distans skiljer åt i verkligheten. Men påverkar teleeffekten oxå det vertikala planet? Det trodde jag inte, men kamerabilden ljuger ju som bekant inte, eller hur? Hur uppfattar ni hackspettens position gentemot fotografen? Bilden i övrigt är måhända ingen kioskvältare, så vi bortser från det. Min betraktarinstinkt säger mig att fotot togs från hög position alternativt spetten sitter på marknära stubbe. Fotografen - jag - ser ner på fågeln. Visst är det så? Det är en märklig upplevelse eftersom jag stod på marken, fågeln sitter säkert 15 meter upp i tallen och använder den avbrutna grenen som verktyg för att smula sönder kottar med. Jag riktar teleobjektivet nästan rakt upp i luften, känner att en vindpust modell starkare kan fälla mig till marken. Och ändå ser resultatet ut som fågeln och jag bytt plats med varandra... Det där som skrivs att kamerabilden inte ljuger, det är lögn och förbannad dikt!