Några spännande typer...

Gök av den mer ovanliga färgen...

Särskilt intelligent törnskata...

Det eviga käbblet mellan kråkor och rovfåglar...

Den här slapp dock undan uppvaktningen...

Storspoven söker desperat efter vatten på de numer helt torrlagda ängarna...

- Kan ingen lyssna på mig !!? Jag vill ha sommaren tillbaka !

 

Tittar försiktigt, försiktigt fram bakom grenarna. Men kommer med ändå...

Från några vinterdagar vi haft

 

Tittar ut genom fönstret, regn öser ner. Men några goda vinterdagar har vi ändå haft. Runt matningen surrar då ett flertal tättingar, raskt fram och tillbaka. Men det kan gå undan även ute i fria naturen. Se bara på blåmesen ovan när den spränger "snövallen" !

På ängarna tycks bara två alternativ finnas : Antingen blött och mörkt med hyggliga chanser till något slags bild. Eller fint väder med bara enstaka liv ö h t. Vem sa att det är lätt att naturfotografera ?

Om tuffa jobb

Läser i dagens tidning om länsstyrelsen rovdjurshandläggare som ensamma tycks ha fått på sin lott att sköta korrespondensen med människor oroliga för vargstammens spridning inom landskapet. Enligt artikeln bombarderas de med mejl bl a från folk som menar att handläggarna "... är vargkramare som mörkar om närvaron av varg och döljer obekväma sanningar." * Det kan inte vara lätt att ensamma göra jobbet med så mycket näthat ständigt närvarande. Ensamma känner sig nog inte sällan de djurskyddsinspektörer som - ibland med poliserskort -  kontrollerar kreatursbesättningar eller hästhållning eller vad inte. Kungsörnarnas framtida bestånd har ju just ventilerats. Verkar som många frågor om människors interaktion med vissa djur föder stormande känslor. Säkert något vi bär med oss från gångna tider när frågan kunde betyda överlevnad för dagen.
Vet inte om råkan närmast i bilden ovan även den känner sig isolerad i sitt utövande. Men som ämnet ska illustreras får den idag stå som symbol för djurrelaterade ensamjobb svåra att utföra.

* Sydsvenskan 2013-09-21, A-del, sid 6

Ta mig om du kan !

Det är inte så att ensamma kråkan i ögonblick av intensiv dödsångest gör en baklänges saltomortal för undgå en överhängande fara. Tvärtom. Den landar mitt framför näbben på den större rovfågeln. Det den landar på är inte ett täckt tak utan ett smalt räcke på ett fågeltorn. Ibland pågår saker därute som i alla fall jag aldrig tidigare kunnat tro.

Sommarhettan över oss

Strålande sol, nästan vindstilla. Perfekta förhållanden för en fotopromenad i naturen ? Inte alls, och detta skriver jag mest för att senare hålla i minnet när vinterstormen tjuter runt knutarna . Om knappa halvåret eller så. 30 grader i skuggan, tryckande värme och hot om åska gör att man gärna tar självvald isolering inomhus istället.

Under eftermiddagens stekhetta håller sig oxå djuren gärna borta från det värsta. Som denna skuggtörstiga hare som tar igen sig under det lilla trädet, lät mig ta mina bilder utan att röra sig det minsta. Låg såklart kvar när jag och hund - kopplad naturligtvis - gick därifrån.

Eller gladan som slött såg ner på mig från sin gren. Fick ta många bilder och motvilligt uppgav den sin lite vindsvalkande position först nät jag blev lite för aggressiv i mitt närmande.

Den ensamma kråkan försöker först försvara sin pinne mot det stora gänget råkor den hastigt fått som närmaste granne. I hettan är det snart ingen som längre orkar bråka. Bli du kvar där du sitter, menar de. Vi gitter inte utmobba dig!

Extraljus på dagen?

Skördetider råder, som sagt. Här har en ljusreflex i bondens traktor fångat uppmärksamheten hos två gråkråkor på stolpe.
På tal om traktor. Anländer igår till tornet för att se om "mitt" stycke gräs ska slås. Och jag har riktig "bondtur"; i just detta ögonblick ska traktorföraren till att börja. Hann bara upp i tornet och showen var i full gång under den timme arbetet fortgick. Som mest samlade spektaklet tiotalet glador och tre storkar passade oxå på att förse sig. Det var sent på kvällen och motljus rådde tyvärr. Men som vanligt bara att gilla läget och väl hemma inser jag snabbt att det blir till att jobba med filerna som inte är färdiga på långa vägar ännu. Fortsättning följer.

Mulen dag (1)

Jag tycker kråkor allt är lite underskattade som fotoobjekt. De har ganska sofistikerat "färgschema", alls inte frånstötande. I överflöd förekommande är de lustigt nog inte så lättfotograferade som man annars skulle tro. I alla fall "mina" individer  lyfter långt innan man tangerar bekvämlighetszonen andra fåglar stakat ut. Här i alla fall två artbröder. Jag fokuserar på den bortre när helt oväntat den främre slår sig ner på sin stolpe och bilden blev mycket bättre. Igår var första regndagen på ett bra tag och fågellivet trivdes alldeles förträffligt. Molnighet gör oxå gott åt bildkvalitén; ljus och sensor matchar bättre. I varje fall i min kamera.