Det är med fåglar som för de flesta sportfiskare : Fångstens storlek varierar och inte sällan blir man utan. Gjusen är dock en vida bättre fiskare än var jag var då det begav sig.
En och annan kärrhök dyker också upp. Här ett juvenilt exemplar (tror jag ).
Märkligt nog tycks rovfåglarna dyka upp från höger mot vänster i detta inlägg. Smällar man får ta. Man kan istället köra iväg mot skogen och kolla om någon brölande kronhjort där hörs? Det är ju härligt med den valfrihet som nu sköna september månad erbjuder.
Det inträffade nu inte alls. Istället uppenbarade sig ett sagodjur. På lite distans, nyfiket spanande mot vad som står därborta i skuggan. Ett träd eller en fotograf ? Bäst jag går lite närmre.
För juvenilerna är inte lika träffsäkra, långt ifrån. Det är därför ingen enda rovfågel kom upp med byte denna sessionen. Tur då att de vuxna finns där med så många matleveranser som krävs för att hålla de yngre på vingarna.
Nå, ett litet urval, skänker dock grandiosa vibbar. Det tror jag alla fotografer delar med övertecknad.
Plaaaask ! Vid vindstilla förhållanden kan deras födosök höras över hela sjön. Så är det. Fotografer måste använda inte bara optiken. Alla sinnen ska med på tåget. Jag ser fram mot detta, kan knappt vänta längre.
Knappt har hösten ens nått halvtid här nere och redan längtar jag till våren. Höst har annars alltid varit min fotografiska högtid. Men i år har det inte klickat. Åtminstone inte än. Det verkar som säsongen förlängs och samtidigt på något sätt tunnas ut. Färre subjekt att fotografera och på andra sätt glädjas över. För min del kan gärna årstiderna återställas som de var förr. Därmed inte sagt att det alltid var bättre förr. Bara annorlunda.
"Se - med ett ben !"
Gjusen är verkligen stark i kropp och nypor. Fåglarna under dess flykt hyser som synes inga betänkligheter att flera kilo fisk ska drabba dem i huvudet.
"- Nu flyger jag hem. Kanske fotograferna därnere i gömslet fick några bilder."
