Årets första

 

Egentligen var jag ute efter de hornugglor som vistats i parken sen ett tag. Istället blev den här krabaten den som räddade dagen. Jag fick faktiskt backa flera steg för att få med hela djuret i sökaren och det blev ändå knappt om utrymme. Bild två är helt obeskuren.

Några bonusbilder från samma fotoexpedition i form av nötväcka och en samarbetsvillig svartmes. Där gavs också fototillfällen på kungsfågel men den var denna gång för snabb i mörkret i barrskogen.

Fonder

Jag är lycklig ägare till ett s k supertele. Bra på det mesta, men mitt exemplar hanterar högdagerfonder måttligt bra. Bilden ovan visar hur mitt andra, "billiga" teleobjektiv hanterar problemet. Med bravur, skulle jag vilja säga. Kanske 300 mm är den optimala brännvidden?

Bakgrunden plattas ut, färger vävs in i varandra.

Pengar köper inte allt, även med mer måttliga investeringar kan bilder göras. Tycker jag.

Bakslag !

Till för bara några dagar fanns här tofsvipor i hundratal, starar och björktrastar i dito. Även gravänder simmade runt på de översvämmade ängarna. Nu alla borta. Iskall rysskyla med hårda vindstötar och allt blandat med horisontellt kommande snö har fått dem på andra tankar. Förmodligen väntar de vid svenska kusten eller danska och kommer tillbaka. Kanske redan nästa vecka om man får tro prognoserna.
Så jag visar fler vinterbilder. Kan också ha sin charm. Som fasanen i nästan akvarielikt ljus.

Eller svartmesen på sin gren i skogen.

Entitan - tror jag - med matfynd i säkert grepp.

Den alltid charmiga tofsmesen filosoferar en stund, sjunger sen ut sin tankemöda. Genom skogens tystnad hörs även små ljud.

Vinter !

Skåne har drabbats av vinter. Alla dessa bilder togs senaste veckan och visst : Som vanligt hann den lilla snö som kommit smälta och regna bort innan nästa omgång snö fann oss igår.

För mig som fotograf är det vita en trevlig omväxling.

Blåmesen betraktar sin kusin hackspetten. Den senare som vanligt på väg klättra ner längs stammen.

Väl nere rör den sig lika försiktigt som vanligt, under ständig observation av omgivningen. Mycket sympatisk fågel, denna.

Småfåglar omkring mig

Några småfåglar jag stött på senare tid. De flesta inne i skogsmörkret. Som kanske märks. Fotograferade från plåtgömsle på nära håll.

Men alla bilder behöver inte gå i moll. Mittenbilden ovan en raritet för mig. Kan inte erinra mig ha någonsin tidigare observerat skäggmes i snöprytt landskap.

Med julhelgen nu avklarad går vi med stormsteg mot nyårs-. Önskar alla gott ljus till dess.

Diverse.

Märkligaste bakgrunden ?!
Bark med mossa på. Eller vad?
Jag blir inte klok på vitbalansen. Kameran normalinställning skapade en rödaktig bild, men det här gröna... Jag tycker att fågeln återges någotsånär rätt, i alla fall. Och då bör bakgrunden hänga med. Bara det att den gör det inte i detta fall.

Strax därpå kom denna som jag tror är en svartmes. Jag sitter ute i skogen i gömslet.

Ahhh, trädkryparen anländer. Gott om småfåglar denna dag.

En hårding till?

På tal om tuffa fåglar.
När ovanstående lilla mes blir agiterad, skrivs det i min fågelbok, kan den resa sin lilla nacktofs. Det gäller svartmesen och det är just detta och en sån vi ser på bild. Hela fågelns utstrålning, hållning med sin breda stans, talar för tuffhet, kaxighet. Vi ska kanske vara glada över att de är så här små...
Ändå nöjer de sig tydligen med ett bo som kan vara en håla i marken. Nånting stämmer inte här. Hållning, uppsyn borde borga för en högre levnadsstandard, s a s. Allt är inte alla gånger som det ser ut att vara och det gäller här oxå.

Optisk villa

Förskräckt blickar fågeln ner mot det bländande ljuset. Vad pågår här?

Jag tänker inte prata sönder bilden, varken min eller andras. Låt det få räcka med att det vi här ser säkert inte är vad svartmesen (?) uppfattar. Så kanske den inte alls är förskräckt. Istället rekar den flyktväg om jag skulle drista mig komma närmre. Eller något helt annat. Fantasi kring bilder är vad man själv gör den till. Och från min - fotografens - sida är det där ljusa molnet just fantasieggande...

Svartmes, svartmes!

Får jag presentera - och nu ska det väl ändå bli rätt denna gång - inte talltita. Nä,nä. Men svartmesen! Visst är det väl så? Fotad för en knapp vecka sedan kan man ändå se att lite av naturens färger fortfarande finns kvar. God motvikt till den sobert tecknade lilla fågeln.

Här verkar den undersöka om detta sitt nya fynd innehåller något ätbart. En mycket trevlig och orädd fågel, fotograferad med lång brännvidd från bara strax innan fokusstopp. På korta sidan, vill säga. Efter ett tjugotal bilder tröttnade den till slut på mig. Flög iväg. Men inte längre än till närmaste gren. Därifrån spände den lilla krabaten ögonen i mig och det gick inte att ta miste på budskapet : Gå nu, låt mig få äta klart! Såklart jag genast gjorde :).

Rapsodi i färger

Svartmes och entitor letade efter mat i backen. Vände upp och ner på vissnade löv och ibland prickade man rätt. Ett bokollon blev snart till bukfylla. De hade sällskap av blåmesar, men inga bilder tilläts på dessa vanligtvis så oblyga individer. Här svartmes.

Entita i höstlig färgprakt. Igår var en till härlig dag med i alla fall lite sol.

Här har svartmesen tagit plats mitt i skafferiet. Ett äldre par passerade förbi och för några minuter blev allt tyst. Strax hade fåglarna återupptaget sina sysslor och struntade i mig som stod intill och försökte imitera ett träd.

Nytt

Då och då lyckas jag identifiera för mig nya sorters fåglar. Det är väl lika ofrånkomligt som trevligt. Är man ute i naturen så ofta som jag händer det förr eller senare. Ovan svartmes...

... här följd av årta. Tillika hanen i praktdräkt vilket gör ID:t enklare...

... och ovan ses hane av svartsnäppa. Otroligt elegant i sin sommardräkt där den gick omkring och petade i maten.