Nu här, igen !

Efter att som sagt lite vatten landat på ängarna har nu en art som inte visat sig på flera år återkommit. Hälsa välkommen till brushanarna ! Det känns stort. Kanske, kanske de stridbara hanarna visar upp sig i all sin prakt. Om detta återkommer vi till senare.

Inte nog med att de är vackra. I stridens hetta kan de uppträda väldigt nära fotografen som har turen på sin sida. Kan knappast bärga mig !
 

Snart utkonkurrerad ?

Det lär inte gå så bra för dessa karaktärsfåglar. Åtminstone just nu och här på plats kan man i alla fall få en skymt.

Utkonkurrerad av vad då ? Jo, det vanliga. Habitat förluster pga jordbruket och ett torrare klimat som egentligen inte passar någon vadare.

Nu tycks i alla fall mina ängar ha fått tillbaka attraktionskraften. Torrlagda senaste somrar som de tidigare blivit, finns nu gott om vatten. Och får vi sen bara lite regn nån gång då och då ska väl avkomman ha bättre chanser att bli vuxna.
 

Low-key foton

 

Nä, riktigt så här långt in på kvällen togs inte dessa bilder. Tänkte bara att störande bakgrund kunde tonas ner en smula och samtidigt ge subjektens högdagrar mer trovärdigt utseende. 

Vit stork landar

 

I låg fart blir inflygningen ganska vinglig för den landande storken. Men till boet på skorstenen har de hittat efter att det varit övergivet förra säsongen.

Ta betäckning - här kommer jag ! Det gäller att inte trassla in sig i grenarna på väg ner.

Landat ! Trots att det finns gott om specialbyggda bostäder lite varstans i landskapet så gäller tydligen en övergiven skorsten som oöverträffad etta, fortfarande.

Alltid trevligt...

...att få presentera vårens nya stjärnor på ängarna. Plötsligt finns - och hörs - de av. Denna dag fem stycken storspovar. Välkomna !

Typiskt nog uppträdde de enbart på motljussidan, men det får gå ändå. 
 

Äntligen här !

Så himla härligt ! Ett av de bättre vårtecken i mitt område har äntligen anlänt. Äntligen ? Förvisso har ju vintern varit kall och mestadels blåsig. Så kommer en enda dag med tvåsiffrig temperatur och fåglarna dyker upp på direkten. Går inte att klaga på deras vilja, inte alls.

 

Detta goa fågelläte som trumpetas ut över nejden hör till djurvärldens bättre, tycker jag. Lite grann som jazzens tenorsax, vackert men också med raspig stringens. Här kan man tydligt se hur fågeln tar i så det knakar. Ljudgodis !

Vitt vitt !

 

Graciöst seglar de fram i ån, sångsvanarna. Kylan i vattnet bekymrar intet, ej heller att fotografen upphöjd fotograferar dem från hyfsat nära avstånd.

För att fortsätta det vita temat. På perfekt avstånd - tycker jag i alla fall - uppenbarade sig denna fågel som nu när isen sen länge lagt sig försöker fixa fram mat på torra land.

Sådana man ofta möter

Några fåglar jag ofta träffar på under vintern. Välkommen till min värld !

Domherrar verkar stannat i Skåne detta år. Jag har i alla fall sällan sett så många.

En pålitlig fotokamrat...

...liksom gräsänderna som här marscherar på vatten fylld is.

Allra flitigast förekommande är nog koltrasten som här syns i all sin klärobskyr.

 

Det sägs att det går bättre...

... för havsörn som art. Att döma av bilderna gäller det motsatta för sothöna... 

Tagna på (för) långt avstånd för ett par veckor sedan då rejäl vinter rådde och det öppna vattnet vi kan se i princip var det enda i hela sjön. Rovfåglarna kände hungern, lyfte ett par gånger, dök ner och plockade sitt mål ungefär som jag tittar in i mitt skafferi. God kompensation för andra, tuffare dagar.