måndag 31 mars 2014

Småfågel




Häll nästan på att glömma att de trivs utmärkt även i normalläget.





Ljuvliga vår med blå himmel till skillnad från det grå täcket som varit.






Entitan är en favorit. Här sjunger den för full hals. Pur livsglädje är vad jag ser.

lördag 29 mars 2014

När hungrig vill ha mer



Har haft en liten semester och kunnat använda varje dag för fotografering. Och haft turen att stöta på viltet, både på mark och ovan. Har man lyckan på sin sida kan ganska mycket trevligt hända en därute, det gäller att aldrig ge upp.






Här en domherrefru i akrobatisk position. För att komma åt gottebordet - ännu inte påfyllt av våren härnere - måste kroppens alla pivoter användas. Det är ett tufft jobb att hänga-upp-och-ner, men någon måste göra det oxå. Tyst för sig själv applåderar fotografen fågelns ansträngningar.

fredag 28 mars 2014

Vårhälsningar




Ungefär vid denna tid på året känns det dags att få framföra en hälsning till en bloggande vän, du vet vem. Strandskator har jag tidigare i år sett på gräsmattan utanför arbetsplatsen, men först häromdagen ute i naturen. Lite skygga, väldigt vackra fåglar.





Den senare stod i skuggan, precis vid strandlinjen. Jag fick fotografera genom grenverket och fick på köpet kanske en mindre skarp bild, men bilden fick jag tack vare kamouflaget.

torsdag 27 mars 2014

För ovanlighetens skull (2)




Som jag redan berättat kom jag från sjön (och de strandskator jag fotograferat där). Så all brännvidd jag har att tillgå satt redan på kameran. Vilket innebär att den som letar efter helkroppsbilder på dovvilt får söka någon annanstans... Gruppen rör sig nu tillbaka mot vägen och ut ur sidorutan. Med min utrustning går det inte att fotografera igenom vindrutan. Frustrerad betraktade jag de fina djuren, så nära men inte längre fotograferingsbara. Jag njuter av skådespelet, men vill ju ha bilder! En rebellisk tanke far genom hjärnvindlingarna, vill inte försvinna. Så till slut öppnar jag bildörren, stiger ut. Nu drar de, tänker jag. Men inte. Naturen log mot mig denna kulna eftermiddag.





Med dörren som stöd fick jag iväg en hel del skott. För ett ögonblick lekte jag med tanken att fel kamera satt påskruvad på objektivet och att förstnämnda inte rasslar lika mycket av den anledningen. Varför skräms inte djuren bort, som vanligt? Men samma kamera smattrar på. Och ingen verkar reagera. Istället betar de vidare.






Denna bild är helt obeskuren 1:1 kopia av vad sensorn infångade. Fortfarande c:a 15 meters avstånd skiljer oss åt där djuren står framför min bil och jag upprättstående tar stöd mot öppna bildörren. Kanske det inte är så viktigt. Men detta, gott folk, har aldrig tidigare inträffat i min 7-åriga naturfotografiska karriär, på mer eller mindre heltid. Denna dag var djuren lika oskygga som de bakom staket i djurparken. Fortsättning följer.

onsdag 26 mars 2014

För ovanlighetens skull (1)




Vilda djur i naturlig omgivning är ju som bekant oftast väldigt förutsägbara.
Vad menar jag nu med det? Jo, det förutsägbara består i nyckfullhet och - vara oförutsägbar. I närkontakt med oss människor är de hur förutsägbara som helst. Så långt deras förstånd greppar händelser är de alltid på alerten, alltid redo att fly.Eller hur? Sen inträffar händelser som den igår och dovviltets beteende blir lika svårförklarad som kvantfysik för humanisten.







Från sjön körde jag vidare genom skogen. Där! Lite längre fram. En liten skara dovvilt spänstar över vägen i maklig takt. På skoj stannar jag bilen ungefär i höjd med övergången. Ibland kan de dröja sig kvar i närheten. Oftast bakom myriader av grenar och buskar. Nu kommer vi till kvantfysiken...





De står kvar. Helt öppet. Femton steg från vägen. Hela gänget. Rutan var redan nerfälld, ut med fotoutrustningen. Och de tycks stilla fundera över mina förehavanden därinnanför. Efter några sekunders betänketid drog de inte vidare. Utan istället betar de av det lilla av gräs som kommit upp. Under mina skottsalvor med kameran. Och det blev bara än mer konstigt....

tisdag 25 mars 2014

Det mesta går att fotografera




Vid denna tid på året ser man parbildning i olika skepnader lite överallt. I öppna marker och såklart oxå i skog. Man jobbar hårt med att bli föräldrar och senare ännu hårdare för att föda upp nya familjen.






Harparet kunde i alla fall unna sig en ledig stund tillsammans, säkra som de var på att ha omöjliggjort fotografering där de satt i djupaste skugga mot intensivt belyst fond. Men motivet passade mig bra så jag har gjort så gott jag kunnat för att visa de hade fel. Så kan oxå ledig tid bedrivas.

söndag 23 mars 2014

Parningsdans - storspov (3)



Då är det dags att avsluta miniserien med de trånande storspovarna. Allt ser ju upplagt ut för ännu en lyckad häckning. Så vad kan gå fel?






Någonting händer här. Honan vänder sig bakåt, kommunicerar något ohörbart.




Den snopne kavaljeren får helt enkelt nobben. Kanske hon inte var färdig än, kanske hanen inte riktigt föll i smaken. Kuschad försvann han snabbt ut mot vänster, får invänta annat tillfälle eller annan partner. En känsla av missmod sänker sig över mig här. Av några av bilderna i serien att döma tittar honan rakt mot mig. Kanske hon upplevde min närvaro lite f ö r nära. Ingen bild är värd att tas om den förstör för djuren framför kameran. 

lördag 22 mars 2014

Glada i flykten





Sticker emellan med lite nytagna rovfågelbilder. De här är smarta. Likt jaktflygaren är det attack med solen i ryggen som gäller. Där jag befinner mig betyder det att man helst skulle kunna vrida huvudet 360 grader. Istället materialiseras de plötsligt, ljudlöst och - ibland - nära. Patrulleringen verkar riktad främst mot strandängens första bobyggare, tofsviporna. I alla fall är dessa de som stiger upp och försvarar bostället.





Den här bilden har jag på skrivbordet på min dator. Som illustration på det där med att ha solen i ryggen. Om inget annat visar sig är gladorna inte sällan de som räddar dagen.

fredag 21 mars 2014

Parningsdans - storspov (2)




Jag visar bilderna i kronologisk ordning.
Man kan se att hanen med sin stora näbb försöker trigga honan genom att snabbt och från omväxlande håll daska till henne.Ser hon inte lite förvånad ut?







Runt, runt dansar han, slår på henne med näbben. Sakta positionerar han sig bakom. Till synes oberörd står honan som fastgjuten på samma gräsplätt. Upptinad nu? Skulle inte chansa på det. Hon kräver mer input från sin kavaljer...


torsdag 20 mars 2014

Parningsdans - storspov (1)




Häromdagen fick jag till min förtjusning, från första parkett, bevittna hur hane av storspov gör den tilltänkta honan sin kur. Ja, ja. Dessa vårkänslor. Men det handlar ju förstås oxå om släktets bevarande. Hur som helst valde hanen en spelplats mitt framför näsan på mig. Nåja, 25 meters distans, då. Vi talar om ett jättefält på flera kvadratkilometrar. Så alldeles uppenbart var det min tur att ha audiens hos fru Fortuna.





Först hade jag bara honan  i sökaren när så den här eleganten gled in från höger. Han verkar pigg & rask!






Försiktigt, försiktigt närmar han sig den utvalda. Det gäller att tolka känsloläget rätt om det ska bli något. Hittills har hon inte varit avvisande, men - i mina ögon - inte heller visat den uppvaktande något som helst intresse. Hur det utvecklar sig får vi se i kommande inlägg...

onsdag 19 mars 2014

Ditt & datt








Några vårfåglar som haft vänligheten att exponera sig på minneskortet senaste tiden.
Imorgon påbörjas en bildberättelse om storspov. Stay tuned!




tisdag 18 mars 2014

Kraftmätning i min trädgård



Jag fotograferar från fönstret. Genom sökaren följer jag Frasse Fasan där han går omkring på min nyss snöfria gräsmatta ( jo, sista snön regnade bort i helgen). Plötsligt stannar han upp. Han har just mött ett svårartat hinder.





-Här sitter jag vakt och du måste stanna, piper den lille pilfinken.
Man - i alla fall jag - kan ana hur tankemaskineriet hos den stora fågeln motvilligt går igång.
-Förr flyttade ni små på er för oss större fåglar, undan med dig nu!

Så blev det oxå. Stort besegrar oftast smått, pilfinken fick leta upp en annan matficka. Men modet hos den lilla fågeln, det kan ingen ta miste på.

lördag 15 mars 2014

Skogens lilla stjärna (3)




Fel! Nybadade stjärna, ska det vara. Först syntes fågeln plaska runt i en liten pöl. Innan jag i sökaren hann hitta mesen därinne i halvdunklet, flög den iväg och satte sig i trädet närmre mig. Bara en sån sak. Sen satt den där och putsade sig och lät mig ta en serie.






Trots att jag helt öppet står på vägen, tvivlar jag på att fågeln någonsin upptäckte mig. Så upptagen av sina göranden var den. Förmodligen tyckte den väl att den djupt därinne i buskaget satt trygg och helhjärtat kunde ägna sig åt sitt. Här torkar den fjädrarna genom att burra upp sig, spänner ut stjärten. Såklart en stjärtmes tycker just den detaljen är viktig.

fredag 14 mars 2014

Fågelstretchning



Fick korn på en gymnastiserande, manlig storskrake. Ån flyter mäktig bara några meter bakom fågeln. Så den kunde kosta på sig att låta mig hållas för ett tag.






Armar uppåt sträck ! Alla vi som minns skolgympan ryser till, men det går snabbt över...






-Var är nu de där utväxterna? Jaså, ni sitter fortfarande fast.





Ahhhh, gott att ta igen sig i värmande vårsol.

torsdag 13 mars 2014

Om skärpedjup



Det händer alldeles för sällan. Med så många fåglar skulle det inte behöva vara något problem. Men när jag tittar på mina egna bilder återfinns sååå ofta bara en enda fågel i varje ruta. Trots att stället vimlade av individer. Måste ha något att göra med hur jag väljer motiv, såklart. Men säkert spelar rent tekniska parameter in. Som att teleobjektiv kan dimma ner bakgrunder - ofta oönskade - i bilden. Och att valda skärpedjupet med största möjliga bländaröppning trollar bort resten.






Häromdagen i gömslet nere vid sjön reagerade jag på att gråhägern, av alla fåglar, effektivt bortmobbades av ett gäng skrattmåsar. Den större fågeln var för en gångs skull inte lika observant på fotografens förehavanden, utan flög riktigt nära med de förföljande tätt inpå. Tjugotalet bilder hann det bli innan fåglarna sorterat ut sina förehavanden. Och se man på!  Några enstaka bilder uppvisar en av mobbarna, resten visar bara hägern mot ljus himmel. Men var säkra på att i samma synfält rymdes många fler. Det blir att för personen bakom kameran försöka tygla sin entusiasm för det som sker framför. Komma ihåg att blända ner och hoppas exponeringstiden räcker till.

onsdag 12 mars 2014

Naturlig färgprakt (2)




Som små lyktor lyser ögonen upp vattenlandskapet. Det här var en bra dag för viggarna i dammen, en bra dag för alla djur, tror jag. Solen gassade bort vinterkylan ur kroppen, det känns skönt att leva.






Här har en del av klanen kommit med på bild. Hanen med tofsen driver på de andra rakt mot fotografen. Smart kille, den där.

tisdag 11 mars 2014

Vithjort i dimma




Lite dimma när jag startade den där morgonen förra veckan. När jag kom fram var sikten så dålig att för en gångs skull - utom i snöförhållanden, förstås - hade "mina" hjortar lite av kamouflageverkan. Men så var det ju den där s a s normalfärgade. Lika lätt att upptäcka som om den stod på scen.






Men de ser ju min bil med tända strålkastarna komma på långt håll. En rebellisk tanke hinner ta plats bland synapser; man skulle ha en strömbrytare för avstängning av lampor! Så skulle inte heller i utlandet alla blinka åt en dagtid. Vägen var nybelagd med sprängsten som knastrar som små bomber när hjulen rullar över dem. Detta fick en liten samling rådjur att ta till sjappen riktning mot och över vägen. Det är deras förehavanden djuren på bild intresserar sig för. Mig struntade de totalt i. Vilket gav en del bilder, tack så mycket!

söndag 9 mars 2014

Efterlängtad




Här en bild jag länge velat göra. Svårigheter? Tja, det är kanske 300 meter bort till storkboet. På de tider jag har till förfogande råder oftast motljus. Sommartid måste man ta hänsyn till värmevågor. Nå, denna dag i slutet av februari var just perfekt. Och det bästa av allt såklart att storkparet hittat tillbaka till sitt bo redan detta tidiga skede på året. Jag håller inte så noga koll, men skulle tro att få båda fåglar samtidigt stående upp i boet; ja, det kanske inte händer varje dag. Jag blev dessutom lyckligt välsignad av rådande ljusförhållanden detta fotograferingstillfälle. Klicka på bilden så blir den större!

lördag 8 mars 2014

Talgoxetänk och lite annat.



Snart är det dags att ta avsked från årets matade vinterfåglar. Närmsta 10 dygnen spår SMHI fortsatt vårliga temperaturer upp till 2-siffrigt. Inga vindar att tala om. Då borde småfåglar klara sig, tycker man. Istället flockas fler och fler. Pilfinkar kan jag ha 50-tals sittande framme och lika många i buskagen därtill. Talgoxe, blåmes förekommer i oanade mängder. Entita, fasan, grönfink ser man dagligen. Så hände det jag i förra inlägget trodde var avklarat; sparvhöken kom tillbaka igår. I rasande fart dök den ner rakt mot och under mitt fönster. Denna gång tror jag den fick sitt byte, en stackars pilfink. I tubkikaren såg jag i alla fall höken sitta i trädet 100 meter bort och kalasa på något. Ingen bild, attacken kom helt oväntad och var över på ett par sekunder.






Talgoxen välkomnar värmen men slipper inte undan vinden. Med klorna inborrade i grenen väntar den på tillfälle att sno åt sig en munsbit.






En annan individ säger att tänker han - bloggägaren- snacka om snömängder i trädgården en gång till, så ljuger han. Här är ju bara 3 decimetrar kvar. Och det är inte snö på näbben, om han skulle försöka backa upp snötillgången med min bild. Det är bara smulor från talgbollen jag nyss frekventerade, så det så!

fredag 7 mars 2014

Sparvhök!




14 dagar har gått sedan duvhöken senast dök upp vid matningen. Sen dess har alla fönster putsats. Självfallet håller den sig då borta. Suck! Hade gärna velat ha några fler bilder, kanske det får bli nästa år. Med så långt framskriden vår som nu är, behöver fågeln nog inte längre uppsöka bebyggelse.






Det var så här den oftast påträffades. På kaprifolen, ovan de arma småfåglar som tagit skydd därunder. Tekniskt har bilden inte tagits med teleobjektiv, utan med en vass zoom jag normalt använder till andra ändamål. Fotograferar man genom glas bör objektivet hållas tryckt mot rutan för maximal kontrast. Det gick inte här och därför har jag senare putsat fönstren. Förgäves, som det verkar bli. Andra invånare i huset glädjs dock över mitt nypåkomna putsintresse, så inte helt förgäves skyndar jag att korrigera mig :).

torsdag 6 mars 2014

Skogens lilla stjärna (2)




De kallas välmenat vanvördigt för pingpongbollar. De är dessutom utrustade med gemytliga läten. Just nu kan jag inte sätta fingret på hur de låter, men jag känner igen ljuden från annalkande stjärtmesar när jag hör dem. Kropp och ljud i välpackad enhet, kan man kanske säga.






Samma fågel på båda bilderna, i samma miljö bara några vingflax ifrån varandra. Så är det. Ska till mycket stationär mes för två lika bilder efter varandra. De är minst sagt lättflyktiga. Jag går längs grusvägen och de spelar upp sin show 10 meter in i skogen. Vanligtvis högt uppe bland trädkronor, höll denna individ sig på metern ovan marknivån. Avkastar än mer pluspoäng på charmkontot, m a o.

onsdag 5 mars 2014

Uppvärmd hare?




Håller mig kvar vid vattenverket. Till skillnad från den skog jag brukar promenera i, finns här gigantiska, öppna ytor som gränsar till skogspartier. Här kan man med lite tur finna djur som vill njuta av sol och samtidigt har nära till tryggheten bland stammar och buskar.  Är på väg hem och ser detta motiv, sen eftermiddagstid.






Solstrålen har letat sig ner på marken genom en glipa bland furor. Det lilla djuret verkar förundrat titta på skådespelet. Inte mycket idé att ta plats i den lilla värmekällan, tänker den kanske. Men man värms upp bara av anblicken! Tänkte jag.