... och tydligen gott om dovvilt denna dag. Har fått för mig att de gillar att sola / värma sig och därför väl lämpar sig för kortare exponeringar. Men inte alltid - så klart. I alla fall obenägna att lämna sin plats i värmen denna dag.
Inga problem med närbilder här inte. Men visst håller de vakt och släpper bara fram fotografer till den osynliga röda linje som gällde för idag.
Dovhindarna tittade fram mellan och bakom trädstammarna som vore livet en lek. Är det kanske också.
Som ni märker är djuren rätt bekväma med min närvaro. Nära nog noll flyktinstinkt. Gäller i alla fall fotografering från bil. Alla dessa bilder inget eller bara knappt beskurna. Några fick inte ens plats i sökaren.
Ute i skogen gick ett halvskovlat dov. Avstånd medium, antal grenar och blockerande trädstammar mer än genomsnittet. Till slut kom den i alla fall fram till en öppning och där fick jag ta bilderna. Lite hopkrupen kroppsställning kanske, men man får ta vad som bjuds.
Elegant upplyst underifrån upptäcktes jag till slut av denne yngling som poserade fint mellan träden.
När fåglarna sviker kan ibland ekorrarna rädda dagen. Så och denna dag.
Nästa dag bättre tur med de förra. Men, men. Ugglor har kloka ögon och det vill man ju gärna visa. Bättre lycka nästa gång ?
Egentligen var jag ute efter de hornugglor som vistats i parken sen ett tag. Istället blev den här krabaten den som räddade dagen. Jag fick faktiskt backa flera steg för att få med hela djuret i sökaren och det blev ändå knappt om utrymme. Bild två är helt obeskuren.
Några bonusbilder från samma fotoexpedition i form av nötväcka och en samarbetsvillig svartmes. Där gavs också fototillfällen på kungsfågel men den var denna gång för snabb i mörkret i barrskogen.
Från hjortbrunsten i höstas. Det blir - för mig i alla fall - av någon anledning allt svårare att få till bilder.
Nå, en fotograf får ju nöja sig med vad naturen är beredd att ge bort. Något annat finns inte i min värld.
.jpg)
Jag har inte sett vildsvin på flera säsonger, annat än på långt avstånd. Spåren efter dem går ju däremot ofta fram ända till vägkanten, så särskilt oroliga för oss människor är de inte. Här höll jag bytet av en duva under bevakning i hopp om att den skyldige - ormvråken - skulle komma tillbaka till sitt byte. Istället dök suggor med kultingar upp. I hög fart korsades vägen och detta skott blev det enda hyggliga.
När jag samma dag letade efter denna ovanstående fågel...
... fick jag också ett helt annat fototillfälle i form av minken i bäcken. Så nära att man undrar om den varit tam nån gång. Nåja, även de vildaste bland djur kan ju nån gång låta sig fotograferas innan de tar språnget...
Här i alla fall en som backat ut ur skuggan. Hanen som fanns intill har försvunnit i lågdagrarna. Ett pris man får vara villig att betala. Eller stanna hemma.
En och annan kärrhök dyker också upp. Här ett juvenilt exemplar (tror jag ).
Märkligt nog tycks rovfåglarna dyka upp från höger mot vänster i detta inlägg. Smällar man får ta. Man kan istället köra iväg mot skogen och kolla om någon brölande kronhjort där hörs? Det är ju härligt med den valfrihet som nu sköna september månad erbjuder.
Det inträffade nu inte alls. Istället uppenbarade sig ett sagodjur. På lite distans, nyfiket spanande mot vad som står därborta i skuggan. Ett träd eller en fotograf ? Bäst jag går lite närmre.
