Höstfåglar vid min sjö

Aldrig roligt att ta farväl av sommaren. Tröstar mig med att hösten nästan är än vassare.

De minsta fåglarna är nog de charmigaste. Ungdomar tuffar till sig, färger glöder. 

Inte så mycket av vare sig färg eller charm, men de största skapar ändå nerv och närvaro. Några sekunders "samvaro" med havsörn på nära håll är given pulshöjare.

 

Skuggor förlängs, kontraster stärks. Fukt på hårda ytor glittrar, högdagrar styr exponeringen. Lite som gamla tiders fotograferande med diafilm. För de som kommer ihåg den epoken. Det känns redan länge sen...

Nu när antal summerats

De stora skillnaderna från tidigare räkne-år blev för min egen del många fler grönfinkar och f a många, många fler gråsparvar. Medan jag inte kan hitta en enda opublicerad gråsparv i webarkivet, kunde jag leta upp nedanstående grönfink. Talgoxen får istället stå som illustration till den till utseendet mer oansenliga sparven och blev min enda statistiskt säkerställda volymökning, sett på ett par års sikt.

För att ingen ska tro på att vädret vid matningen alltid varit det bästa, får bilden ovan på entitan ge svar på tal.

Har haft koltrastar under hela säsongen, men inte just under de dagar fågelräkningen pågick. Så nollade där, typiskt.

Första dagen...

...bjuder på dimma, mörker och regn. Inga idealiska förutsättningar så arkivet får förse bloggläsarna med material från bättre tider. Ovan några miljöbilder med klar luft, t o m snö kvar i skuggpartierna. Ser det ut som i nedre rutan.

Definitivt snö i nästa. Tagen enda riktiga vinterdagen vi haft så här långt. Grönfinken ser ut att ha det gott där i solen, i trygghet med munfull mat vid min matning hemma.
Sista bilden på storskraken får symbolisera hopp om mer vinter, mer ljus, fler BIF:ar.
God fortsättning, förresten!

Närgånget

Inte så mycket händer på fotograferingsfronten just nu. Kanske vinden håller fåglarna nere, utom synhåll.
Men en grönfink lyckades jag sensorisera häromdagen. Spanade efter annat vilt när den satte sig i trädet, helt nära. Efter lite digital zoomning blev detta resultatet :

Tyvärr gör det lilla formatet och Bloggers överföringstjänst inte skärpan rättvisa. Men det blev rätt hyfsat ändå, tycker jag.

Från fågelmatningen 2015-11-05

Hemma

Här en bild från min ännu provisoriska matning i trädgården. Plankan i underkant ska ju garneras med grenverk. Men först vill jag ha fäst alla komponenter och det är fortfarande för ljumma vindar för att motivera fullt vinteruttag.
I år har jag ffg fått grönfinkar till bords. Tidigare vintrar har bara någon enstaka individ skymtat. Hittills har jag räknat in 9 exemplar samtidigt. Gillas!
Dessa fåglar har decimerats kraftigt senare år pga en sjukdom som i slutfasen förhindrar fågeln att svälja maten med påföljd att den istället sakta svälts ihjäl. Vilket öde att drabbas av! Så orättvist. Trösten är att mina grönfinkar inte visat det minsta problem med just detta....

Radiofågel

OBS ! Detta är ett inlägg med innehåll som inte måste överensstämma med verkliga förhållanden ! Bildinnehållet är dock till hundra procent kongruent med verkligheten som rådde.

Såg några mörka skuggor tumla runt i gräset. När jag närmat mig ytterligare känner jag igen skuggorna som fåglar, närmare bestämt grönfinkar. Tyckte de visade sig vara ovanligt samarbetsvilliga i det att de lät mig komma riktigt nära inpå. Normalt inte bland de skyggaste ändå lite speciell situation, tänker jag.

Närmre, närmre och till slut ner på knä. Ser näbben röra sig. Talar den? Hörde inga ljud, dock. 

Hemma ser jag på denna bild (och det fanns fler att välja på ). Polletten rasar ner, omvärlden skakar som av jordbävning. Det kan inte vara sant ! Men beviset är bilden. Alla som klickar upp den kan se att här masskommuniceras för fullt. Så det är därför de alla kan lyfta och landa samtidigt, precis utanför idelaavståndet med kameran....

Stanna eller fly ?

Ledig ett par dar från jobbet. Ska såklart med kameran jaga runt i skånska terränglådan varje dag. Men vädret ? Allt vi fotografer begär är ljus, kanske slippa regnandet. Mot eftermiddagen ska det eventuellt klarna upp en smula. Helt naturligt skyddar småfåglarna sig mot blötan och de blir ännu svårare att komma åt sittande djupt inne i buskagen.

Mitt nya fågelbord har dragit till sig ett gäng grönfinkar. De har jag bara haft som sporadiska gäster tidigare. Här sitter de på rad längs ån och kanske funderar om de ska stanna över vintern eller sticka söderut. Läste någonstans att av flyttfåglarna kommer bara två av tre tillbaka. Så stor är "kassationen". Lite grand handlar det om pest eller koleran...

Ska man tro Darwinismen stannar bara de härdigaste kvar. De får leva ett hårt liv under värsta vintermånaderna. Jag kommer väl ihåg tidiga 1980-talets grönvintrar här i söder. Det är inte utan att jag lite längtar tillbaka till den tiden. Är säker på att småfåglarna håller med.

Varför gör någon detta ?

Igår parkerade jag bilen på härför avsedd plats vid Silvåkratornet, Krankesjön. Gick söderut 100 meter och stötte på denna syn. Nätet var väl en 50 kvadratmeter och grönfinken delade plats med andra fåglar. Ja, jag förstår att man normalt använder näten för ringmärkning och att man då kanske passar på att göra andra observationer på samma gång. Nej, jag tror kanske inte att dessa småfåglar hamnade i stekpannan hemma hos någon. Får vem som helst spänna ut nät och fånga fågel - jag hittade ett till senare uppspänt i skogen - och vilka regler gäller? Alla som betraktar bilden inser ju att denna fågel och dess olyckskamrater inte mår bra. Ingen ansvarig verkade vara i närheten, ingen enda liten infoskylt  upplyste vad som pågick. Svagt, tycker jag och misstänker att situationen spär på bilden många redan har av oansvariga forskare med uselt omdöme. 

Natur i otakt...?

"- Hör upp nu! Du är så vänlig att producera fram din växtdel så jag äntligen får något att gömma mig bakom. Den där fotogubben har förföljt mig i flera dagar nu. Jag orkar inte längre!!!"
Bilden på den ilskne grönfinken togs igår.