söndag 31 oktober 2010

Där satt den!


Till slut fick skogen kapitulera och jag vinna ekorrechansen; min inställning att är man bara på rätt plats måste förr eller (oftast) senare möjligheten komma till en. Den här lille vännen var dessutom inte alls blyg, satt snällt stilla och jag kunde ta ett 25-tal bilder, ur lite olika vinklar till och med. Just nu är det mycket att ställa med, vinterboet ska ju fyllas med godsaker. Från att i månader varit osynliga träffar man därför på dem då och då.

fredag 29 oktober 2010

Jag bryr mig inte!


En omskakande händelse mindre kvar att uppleva. På ganska nära håll överväger den unge kronhjorten om den ska bli rädd för mig eller uträtta klart sitt mindre behov, eller både och. Resultatet blev en bild som nog inte är dussinvara, i alla fall har jag inte sett något liknande. Här står alltså en 6-taggare och lugnt pi**ar klart utan att ta den minsta hänsyn till att den är upptäckt. Vett & etikett, någon?

måndag 25 oktober 2010

Vart tar dom vägen efteråt?






Under kronviltsbrunsten siktar man handjur i parti och minut. De är ofta orädda, i vart fall i högre grad än hindarna. Som jag tidigare iaktagit jobbar de mindre inte sällan ihop med de större hjortarna. Allt detta finns nu fotograferat. Men vad händer sen? Vart styr dom kosan årets övriga 48 veckor? Jag vet att det finns folk som vet, men de vill inte dela med sig av kunskapen? Själv har jag sett vilda kronhandjur, utanför brunsttiden, exakt 3 ggr. Varken mer eller mindre. Har en teori som någon gång måste prövas, men det får anstå till dess kamerasensorerna kan användas i nära nog totalt mörker. Ni blir de första som får veta resultatet, jag lovar.

fredag 22 oktober 2010

Kontrasternas djur...






De växlar gärna plats inom sitt habitat, sagodjuren. För det mesta vistas de i snårskog så tät att de - deras yttre till trots - inte är helt lätta att upptäcka. Men som området genomkorsas av vägar kommer de förr eller senare upp på en. Istället för att snabbt överkorsa, stannar de gärna kvar och äter av gräset och de blommor/buskar som växer längs dikesrenen. Jag har sett avelshannar marschera längs vägarna precis som de vore naturgivna tillgångar och inte alls bekymrar sig över fotografen längre ner som med sitt teleobjektiv rasslar iväg salva på salva . De är kanske lite bekväma av sig? Hjortdjur i allmänhet ,och skånska exemplar i synnerhet, vänjer sig vid civilisationens underverk vare sig det är vägar, telefonstolpar, basstationer, t.om (lågintensiv) industriverksamhet. Eller så förefaller det mig, åtminstone.

tisdag 19 oktober 2010

Kameraskygga hannar.



Så har dovviltsbrunsten börjat. De stora gossarna gör sig åter lättillgängliga för fotografering. Men inte hur enkelt som helst. Hittills i år har de skyddat sin avbild genom att omge sig med grenar och buskar, vill inte riktigt ut i rampljuset. Det hade fortfarande inte dagats när den imponerande varelsen ovan faktiskt för ett ögonblick lämnade den trygga skogen, gav mig ett par bilder alla behäftade med rörelseoskärpa för att slutligen ställa upp sig framför trädet. Förvisso inte den vackraste bakgrund, men detta var vad som kom ut som helbildsporträtt. Det kommer säkert fler möjligheter längre fram.

lördag 16 oktober 2010

Full fart!




De behöver inte precis vara buskablyga, avelsherrarna när de väl bestämt sig. När sådär 250 kg sätter full fart vibrerar marken, vill jag lova. Det är väl en orsak till att man väljer öppna ytor för sitt parningsspel. Föreställ er detta utspel i tät skog, med horn breda som en pizzaugn! För sådant förutseende är vi fotografer moder natur djupt tacksamma.

torsdag 14 oktober 2010

Höstlöv faller...



...och dovvilt hälsar på. Ja, kanske ni måste koncentrera er, men någonstans i bilden finns ett fallande höstlöv. Brunsten verkar bli lite senare i år, hoppas det inte beror på skogsavverkningen. Just nu kan man ställas inför fantastiskt ljus i skogen, skapat av lågt stående sol - och lågt strålande solenergi. Jag hoppas på mer innan vintergrådiset permanentats.

måndag 11 oktober 2010

"Smygjakt"


Ja, som ni förstått är det ju ingen som jagar här. Istället gick jag längs vägen och hörde ett rejält brölande från en stor kronhjort en bit längre upp, när det plötsligt brakade till alldeles nära. Jag frös till is, fick sakta ner stativet på plats och ut ur buskagen smyger denne unge man. Helt upptagen med sina bestyr märkte den först inte min spensliga figur och innan den rådde bot på det förhållandet, hade jag hunnit få iväg ett par, tre skott. Mycket spännande, minsann.

torsdag 7 oktober 2010

Pga tekniskt missöde...



...där förra inläggets bild inte kunde förstoras, bjuder jag på en annan. Från högbrunsten. Den lille kalven verkar imponerad av den store mannen och - på behörigt avstånd - följde den efter. Kanske den tänker att om bara 6-7 år så kanske... Kalven hade inga problem att hålla hjortens löptempo. En iakttagelse att begrunda i en natur där alla gräsätare lever på sin snabbhet.

Senaste veckan...



...har det blåst en del. Vet inte när just denna gren föll ner från ovan, men det blir ju mest dramatiskt om jag säger att det skedde strax innan bilden togs. Den förvånade haren närmar sig försiktigt, beräknar faromomentet, kan jag gå ett par steg till? Nä, bilden är gammal och min fantasi livlig. Men det kunde ju ha skett ändå, inte sant?

tisdag 5 oktober 2010

Uppvaknande


Den här killen tog igen sig bara 20 meter från timmervägen jag smög fram på. Hornet stod rakt upp i luften. Först hann jag tänka att det kanske var ett gammalt, tappat horn, men då hade jag ju sett det tidigare. Det visar sig att hornet satt fast på och tillhörde den här sovande individen, som yrvaken lät mig hållas ett par sekunder efter, som ni ser, ha orienterat huvudet på det vanliga sättet. Sedan reste han sig upp och sprang iväg och det var en, inte två rörelser som liksom smalt samman. Mycket elegant.

söndag 3 oktober 2010

Patriarken


De reagerar helt olika på brunstvrålen, hindarna alltså. Vissa verkar inte tycka att hannens skådespel rör dem i ryggen. Andra känner sig kanske mer träffade och flyr förskräckta. Kalvarna verkar artigt intresserade. Det är inte utan att man en aning lider med den store. Såg ju flera inringningar av hindar, men inget betäckningsförsök. Får väl anstå tills nästa säsong för denne herre?