Grå fåglar, briljant insekt

Nä, jag tänker inte byta fotografiskt spår. Fåglar ännu det som gäller. Men här hemma finns förvisso en hel hop av grå, bevingade skapelser. Eller blekt gul eller likaledes i brunt.

Trots sin påfallande gråhet kom bilden på gråhägern ovan ändå ut rätt bra, tycker jag själv.

Ja, vad ska man säga...

 

En del är ju av den (helt felaktiga) uppfattningen att svensken - den på två ben - är lika tråkigt grå som exponenterna ovan. Kan gråhet smittas ? Skulle inte tro det. Men vi fotografer skulle absolut inte ha något emot större inflöde av exotiska fåglar som t ex biätare, som nu verkar ha satt i alla fall sydligaste delen av landet på sin karta.

Men se hit då !Vilken färgprakt ! På en insekt,  släkten som jag annars gärna tillskriver gråhet personifierade. Jag menar tänk mygg och knott, malar och andra nattflyn. Husflugor osv i all oändlighet. På den färggranna växten av släktet stånds - giftig gul i alla bemärkelser av ordet - har på bilden ovan den vackra sexfläckiga bastardsvärmaren placerat sig. Också insekten har sitt gift, har jag läst mig till. Iögonfallande som en pilgiftsgroda satt den lugnt kvar medan jag prövade mig fram med bländare och avstånd. Vilken fågel gör så på tre meters avstånd ?

Knappast riktig vinter

De små dunbollarna har det inte helt lätt nu. Trots värmebölja på 10 plusgrader mitt i vintern så blåser och regnar det istället. Finns inget annat att göra än att borra ner huvudet, uthärda och i alla fall ha full tillgång till Deerhunters eminenta utfodringsstation. Bara en sån sak.

Så här kommer det enligt prognoserna att se ut framöver, även på julaftonen. Inte mycket till julstämning, kanske. Men vi måste alla klara det ändå.

Från fågelmatningen 2015-11-05

Från tjugosju till nitton

Vilken härlig avslutning på sommaren vi fått!
Nästan för bra. För mig som för småfåglar. Mitt på dan är det bäst att som sädesärlan ovan hålla sig kring svalkande vatten.

Senare med kvällens lägre temperaturer kan man titta fram och hälsa på fotografen. Den här individen har parkerat sig i en oansenlig törnbuske där så många olika småfåglar känner trygghet. Inte ens duvhöken dyker väl frivilligt in här?

För sädesärlan verkar det gälla att även kvällstid hålla sig kring vattnet. Som här på kantstenen ovan kanalbygget. Förenar nytta med nöje. Stärkande svalka och perfekt kamouflage mot attacker från hungriga rovfåglar.

Liten tar plats...

...på gravstenens rundhet. Kyrkogårdar kan vara ett bra ställe att ( diskret) fotografera fågel på. Vana vid människor som de blir. Och annorlunda bakgrunder får man på köpet.

Fotografiska bilden ljuger ju som bekant inte

Mer på tema tidig morgon? Nä, inte alls. En bil passerar förbi och resten är lite lek med nivåer. Sant ät dock att hackspetten gjorde sig obekväm för alla små pilfinkar en ytterligare gång. Det gör nu inte så mycket, de har haft det riktigt fett under hela vinter. Jag lovar.

Tre småfåglar mot en större. Dramat slutade först när den senare var mätt och kanske trött på mig och mitt fotograferande. Det får den stå ut med. Mig och mitt fotograferande. När den nu snor pilfinkarnas mat mitt framför näsan på oss. Det blev att fylla på i automaten, igen. Men smått fängslande bild blev kvar, trots allt.

Storlek gör skillnad

Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg spettens förra besök. Nå, man vill ju gärna tro att samma fåglar återvänder till matningen. Men så är det säkert inte. På SOF´s hemsida berättas om en person som ringmärkt de 4-5 blåmesar som varje dag besökte matplatsen. Till slut var antalet uppe i 90 individer.
Här gör hackspetten slut på talgbollarna inför pilfinkarnas förtvivlade uppsyn.

Småfåglarna är inte rädda för att försöka störa den större. De flyger förbi med fart nära, nästan klipper vingarna mot den. Men vad hjälpte det? Lugn som filbunken sitter hackspetten kvar och gör metodiskt slut på talget. Biltrafiken som syns i bakgrunden stör inte heller. Men när jag försiktigt gläntar på ytterdörren, sticker ut optiken. Ja, då vet vi alla vad som därefter hände, eller hur?

Kö i snö

Eviga tvåan på statistiklistorna. Bara talgoxe är mer talrik inom landet. Knappast heller en fågel man vänder sig två gånger efter. Så här kunde pilfinken presenteras. Man kunde oxå tillägga att de konsumerar mängder av mat då de hänger vid fröautomaten mest hela tiden, sällan släpper till andra arter. Men det kostar på. För en bra plats vid min matning måste man vara beredd att betala priset för att vänta i kön. Det är detta vi ser på nedanstående bild.

Fågeln fotograferades sittande på "understa" grenen. Efterhand fåglarna framme vid automaten käkat klart, flyttas man upp ett pinnhål till nästa gren. O s v. De försvarar sina positioner med näbbar  och klor, var så säkra. Små skärmystlingar sker hela tiden, genererar värme som säkert behövs i snöglopen. Då kan man oxå stå ut med den evigt pinande vinden.

Duscha utomhus!

Idag ska det handla om regn. Fantastiskt mycket regn vi fått. Tog bilderna vid matningen. Igår. När regnet plötsligt övergick till hagel var jag inte sen plocka fram kameran. Ta en noggrann titt. Så tåliga de är, mina vinterfåglar.

Den här verkar ha tagit mått och steg för att skydda lilla skallen...

Medan den här helt resignerat. Vet inte om jag sett någon blötare fågel nån gång...

Ögonblicksbild fågelmatning

På långa tider kan jag använda mig av ISO 1000-4000. Man kan knappast tala om strålande ljus i min trädgård denna vinter - heller.

Har på senare tid märkt att talgbollarna i en av automaterna haft väldigt kort halveringstid. Fyller på 6-7 bollar, nästa dag kan antalet vara nere i två. En dag kom jag på ett gäng råkor som försåg sig. Igår var det alltså dags för nästa udda inslag, den större hackspetten. Med tydlig njutning gör den tabberas på istret medan en upprörd, ja av ilska nästan sprickfärdig pilfink gör vad den kan för att förhindra detsamma.
Jo. Såklart jag fyllde på. Inga av mina fåglar tillåts vistas på tomten utan ha tagit del av det dukade vinterbordet.

Vinterfåglarna är som vanligt på plats

Håller liv i några tjog pilfinkar sedan en månad tillbaka. Man kan av dessa bilder se att gott väder rådde.

Till skillnad från dessa. Den helt genomblöte med ögon så vädjande; släpp mig in i torkan, tack!
Räknade ut att hittills har dessa finkar kostat mig två kronor och femtio ören. Per dag. Det är inte klokt så lite man får för pengarna nu för tiden...

Kraftmätning i min trädgård

Jag fotograferar från fönstret. Genom sökaren följer jag Frasse Fasan där han går omkring på min nyss snöfria gräsmatta ( jo, sista snön regnade bort i helgen). Plötsligt stannar han upp. Han har just mött ett svårartat hinder.

-Här sitter jag vakt och du måste stanna, piper den lille pilfinken.
Man - i alla fall jag - kan ana hur tankemaskineriet hos den stora fågeln motvilligt går igång.
-Förr flyttade ni små på er för oss större fåglar, undan med dig nu!

Så blev det oxå. Stort besegrar oftast smått, pilfinken fick leta upp en annan matficka. Men modet hos den lilla fågeln, det kan ingen ta miste på.

Räknas !

Fr o m idag och över helgen pågår SOF´s ( Sv ornitologers förbund ) årliga fågelinventering vid våra utskänkningsställen. Om fler deltar får forskarna bättre koll på hur det står till med svenska vinterfåglar. Halvmiljonen hushåll matar fåglar regelbundet, så delta gärna du oxå. Mer detaljer på SOF´s hemsida.

Pilfink räknar jag som 50 individer eller mer hemma hos mig, Och de släpper tyvärr inte fram så många fler tättingar. Vilket detta exemplar av samurajordning illustrerar.

Väderrapport !

Vissa personer, inte minst de med boplatsen långt norröver, tvivlar kanske på mitt snöläge. Denna vy är tagen på min tomt, mot söder. En del av fågelmatningen kan skönjas t.h. Parabolskivan sitter tre meter upp räknat från lägsta delen, var och en får dra sina egna slutsatser...
På tal om den, ja. Fågelmatningen. Det är ju vinden som drivit in snön mot huset från intilliggande åkermark. Och att det blåser i Skåne vet ju alla. Om inte, har jag ett par rätt nytagna bilder som visar vad mina fåglar går igenom för att smaka på fröblandningen.

Med klorna djupt begravna i grenen väntar talgoxen tåligt på sin tur vid automaten.

Hur den här pilfinken står ut vete katten. Med kraftig vind och snöglopen rätt i nyllet. Men de är väl härdade efter många vintrar. Tror bestämt jag sparar denna till sommarens värmeböljor. 

Fint besök igår

Inläggets alla bilder är från fågelmatningen utanför vardagsrummet och tagna genom ett fönster där. Översta bilden visar ett exempel på tilltänkta offret. Pilfinken begrundar sin tid på jorden där varje flytande sekund kan bli dess sista. Attacken sker ljudlöst från ovan. Även om jag ännu inte sett den rullas upp med egna ögon. Hur skulle vi människor fungera med ett sådant svärd bildlikt talat hängande i tunn tråd ovanför oss ?

Hade tills igår flera gånger sett sparvhöken landa vid matningen. Eller bara kretsa runt. Småfåglarnas läten övergår från förnöjsamt kvittrande till långa, gälla varningsrop medan de tar skydd i buskagen. Alltid ett pålitligt tecken på annalkande fara. Men så fort kameran tas fram, eller jag bara sakta reser mig från stolen jag sitter på, är fågeln på redan på flykt. Otroligt skygg och med - just det - höksynen påkopplad. Denna gång lyckades fotograferingen pga sent kvällsljus ute och mörklagt rum inomhus. Höken hör kameraslutaren, tittar rakt på mig utan att detektera fara. Häftigt. Bilderna frihandtagnatagna med 300:at fullt öppnat, ISO 1600, ett stegs minuskompensering och ändå inte snabbare än på 1/30 s. Fick ett 40-tal bilder från fyra meters avstånd och tekniskt inga fulländade bilder ändå riktigt roliga att ha bevarade för minnet. Fotografierna är vidare helt obeskurna på höjden, så gissa om det blev tight att få med hela fågeln i sökaren ! Fågeln rör ständigt på huvudet och skärpan blev därefter. Men om dessa förhållanden krävs för att få bilder är det som bekant bara att gilla läget. Som golfspelaren där den ser sin boll ligga pluggad i värsta bunkern...

Luftburen ?

Förutom från fågelmatningen i egna trädgården finns i denna blogg inga matade djur. Inte för att det behöver vara fel att locka fram djur utan bara så ni vet. Bilden under en sådan bild. Från fågelmatningen, alltså.

Kan föreställa mig bekymrad pilfinkspappa sucka och säga till sin son :
-Nej, nej. inte som flygplanen. Det fungerar inte på oss. Du ska använda vingarna!

Restauranggästerna

Mina fågelvänner anländer till matstället. Förmodar en del utgörs av gamla bekanta, andra är nya gäster.

Som vanligt hos mig är pilfinkarna totalt dominerande, ungefär i förhållandet 4 : 1 mot alla andra tillsammans.

Sen kommer nog blåmesen på plats # 2.  
Alla bilder tagna genom tvåglasfönster på bara ett par metrars avstånd.

Var har de hållit hus ?

Pilfinken ser jag inte mycket av under sommarhalvåret. Är det kanske för att konkurrensen om uppmärksamhet då är mördande? Nu när världen lutar mot kallare tider är de som vanligt framme och pockar på uppmärksamhet. Den här fångades i en buske intill landsvägen. Med mycket trafik, buller och kanske avgaser borde de inte trivas på sånt ställe. Men de sitter kvar i busken, var gång jag har tittat.

Så ordinär fågel på inte alltför upphetsande ställe. Kan det bli något? Tycker nog att bilden trots allt blev skaplig. Långa brännvidden på full öppning trollar behändigt bort många störande inslag.

Storspov & Pilfink

Hade en riktigt fin träffning med storspoven igår, nere på ängarna. Bilderna är bara kompositionellt beskurna, i princip finns hela sensorytan representerad.  Vädret blir bara bättre. För några veckor sedan grinade vargavintern oss i ansiktet. Idag var sonen på utomhusgrillning!

Med sista bilden ville jag bara visa att mina pilfinkar inte farit alltför illa detta år heller. Har nu slutat mata dem. En del stannar kvar i trädgården och hoppas väl på fortsatta under, men nu får det vara nog för denna säsong.