Stenhård mobbning (2)

Här  har gråhägern valt ut en minimal, konstgjord ö mitt i skrattmåskolonin att vila på. Inte smart. Direkt kommer svaret vad de mindre fåglarna tycker om det. Det går inte att hävda sig med enbart storlek i dessa sammanhang.

Attack följer på attack. Gråhägern duckar halsstarrigt. Och sjön är så grund att den kunde kliva av och stå torrskodd, förutom upp till knähöjd. Och förmodligen slippa bli trakasserad.

Oopps! Den här kom likt en stridsflygare. Med solen i rygg och från helt oväntad vinkel. Hägern får ta tïll all sin spänstighet...

...och nu, nu får det banne mig vara nog!! Ta det här skrattmås! Jag är inte rädd för dig och jag står kvar där jag står. Vik hädan!

Stenhård mobbning!

Först en iakttagelse Möjligen har höstens fågelexodus redan startat. Igår siktade jag femtiotalet tofsvipor på ängarna. Klart flera än normalt. Idag knappast några alls kvar. Så om du norröver saknar tofsvipor är de kanske redan utvandrade ur landet. Först hit, först att lämna, kanske?

Sen har jag följt gråhägerns bekymmer och besvär på senare tid. Särskilt ett exemplar vid lilla tornet. Lite får den allt skylla sig själv.Verkar som den inte vill undvika att flyga förbi tärnornas ställen. Och en rasande mobbning vidtar.

-Se så fint jag flyger. Allt andas frid & fröjd!

-Ugghh! Här kommer en sån där störig snabbflygare igen...

De är verkligen inte blyga. Totalt överlägsen i flygkapacitet utmanar den lilla fågeln gärna den större. Tätt, tätt stryker den förbi.Ibland följer ett nafs i halsfjädrarna. Och som vi senare ska få se så har tärnan även andra knep att ta till.