söndag 31 januari 2016

Sent besök





Fågelräkning fortgår och igår landade ett oväntat inslag. Förvisso har sparvhökar "besökt" min matning tidigare, men hittills denna säsong utan att låta sig avbildas.
Jag vet att det finns en del som avskyr rovfåglar vid småfåglarnas matställen. Dit hör inte jag. Där fink & sparv m fl håller till måste ju även predatorer vara. Hur ska de annars klara sig? Över åren tycker jag mig dessutom ha observerat att andelen lyckade räder är väldigt få; som regel klarar sig de små långt bättre än jag trott.

Så rovfågel är den. Och en vacker sådan, oxå. Tycks föredra att förlägga sina varaktiga räder till sen eftermiddag, i snabbt avtagande ljus. Så även denna gång. I gengäld kan jag bekvämt fotografera den genom vardagsrumsfönstret, tar stöd mot själva glaset. Med rejält uppskruvat ISO-tal landade exponeringstiden på 1/250 s.







420 mm brännvidd och mindre än fem meters distans ger förstås inga helhetsbilder. Å andra sidan finns det gott om sådana tidigare publicerade. Dessa bilder är i gengäld bara knappt och kompositionellt beskurna. Känns rätt bra att kunna lägga mer än 16 miljoner pixlar på så liten portion fågel, även om fönsterglaset tyvärr tar bort en del av skärpa och klarhet.

Du är välkommen tillbaka, rovfågel!

lördag 30 januari 2016

Lugn som berömda filbunken




Körde sakta längs kanten av ån. Efter allt regnande och snösmältning därtill, är vägrenar mjuka och det gäller att inte fastna med ett hjul - eller Gud hjälpe - med fler än ett. Får syn på ett gäng änder som ligger och dåsar på andra sidan. Det är så mycket sly som skiljer oss åt, så inga bilder.







Plötsligt skymtar jag en större, ja mycket större, singulär fågel och lyckas manövrera bilen så ett litet hål i vegetationen öppnas mellan oss. Det sägs om ensamma gäss att de ofta är skadade eller sjuka, kanske skadeskjutna av missriktade jägare. Men den här låg stilla medan kamerans slutare rullade på, reste sig sig därpå och verkade frisk i övrigt. Ensam var den ju inte. Inte tillsammans med gräsänderna. Om de nu skänkte tröst eller inte.

fredag 29 januari 2016

Nu ska här räknas !






Fr o m idag och över hela helgen pågår SOF´s fågelräkning, Fåglar in på knuten.
Exemplen ovan är från idag. Redan sett tre fasanhonor samtidigt spankulera omkring under min matning.
Hoppas fler går in på deras hemsida. Ansträngningarna kan hjälpa forskarna hålla lite bättre koll på fågelbeståndet, detektera nya trender osv. Dessutom blir det ju lite matteövningar, personer som jag kan aldrig få för många av sådana...

torsdag 28 januari 2016

Middag i sikte




På tal om rovfåglar.
Hittade häromdagen den här ormvråken som - till skillnad från sina bröder och systrar - gärna verkade vilja posera för fotografen. Först nonchalerade den mig totalt, vände ryggen till.







Sen åtminstone vred den lite på huvudet, begrundade situationen. Det jag först tog för en grästuva syntes genom optiken vara en slagen and av något slag. Ahhh... Mitt i måltiden dyker jag upp och stör.
Ett bra tag "duellerade" vi så, till slut flög den fina rovfågeln bort. Utan and. Jag väntade och väntade men den kom inte tillbaka närmaste halvtimmen. Så jag drog. Hemma vankades middag. Renskav, inte stekt anka.

onsdag 27 januari 2016

Rovfågel över ängarna!



En till bild från de där magiskt fina vinterdagarna, även om den - bilden - i förstone ser ut att lika gärna ha fotograferats vilken sommardag som helst.







Den här fågeln kom in riktigt nära och fick inte plats i sökaren (fotografiet har beskurits ytterligare för kompositionens skull).
När gladan dessutom hänger nästan stilla i luften medan marken skannas av, huvudet vrids till vänster och höger, blir resultatet ibland det man hoppats på. Rovfågelns penetrerande blick naglar fast såväl byten som betraktare :)
Lågt stående vintersol gör resten.

tisdag 26 januari 2016

Vinterskåne





Nu när så gott som all snö har smält bort, vill jag visa upp landskapet i forn vinterskrud. Tagna för bara några dar sen. Snacka om skiftningar ...






Ett härligt soldis eller klarblå himmel. Det var bara att välja och förse sig.






Lustiga isformationer som den här isgubben i färd med att äntra land, kravlar sig upp från djupen.
Kanske det var det sista vi såg av vinter denna säsong, kanske några köldknäppar står för dörren. Jag tar gärna några till av den varan och hoppas då på vit, ren snö samtidigt. Det inträffar alldeles för sällan.

måndag 25 januari 2016

Energiknippet!






Alltid lika kul få presentera vår egen minsting i fågelvärlden. Med imponerande 5-6 gram på vågen och lika imponerande energiförbränning, ett riktigt fint exempel för en del av oss lätt överviktiga att ta efter.

Ständigt i farten, sitter stilla knappt sekunden, därefter raskt, raskt till nästa matplats. Magen kräver ständigt sin tribut. Men t o m i sovande tillstånd, tillsammans med lite vinterkyla, kan sen stor del av kroppsvikten förbrännas. Gissar att deras frukost är både närande och tidskrävande... Här finns utrymme för forskare och dietister!






Men undantag finns, så klart. Fågeln ovan fick jag oväntat många bilder på. Verkar som den satt och funderade över sitt nästa drag och jag fann den under sin säkert 4 sekunders långa lunchrast!

söndag 24 januari 2016

Äntligen djur !





Tidigare har jag beklagat mig över att numer - läs denna säsongen - knappt alls påträffas större skogens däggdjur i mina hemtrakter. Vad det nu kan bero på?

Så jag åkte till ett annat ställe med Skånes minsta skogsdunge intill en större damm. Allt omgivet av stora, brukade fält. Och skåda ljuset! Direkt jag steg ur bilen uppenbarade sig ett gäng om kanske 10 rådjur, när jag svängde runt första hörnet stod ett annat lika stort fridfullt betande. Fler djur på några sekunder än resten av säsongen!! Mycket märkligt. Kan bara hoppas att sjukdom eller annat hemskt inte grasserar hemmavid.

I alla fall här ett par rådjur. Ungbocken går tillsammans med sin mamma, antar jag. Övriga djur hade redan försvunnit ur bildytan. Mulet, men ändå vacker vinterdag att glädjas åt. Nu håller allt detta på att försvinna.

lördag 23 januari 2016

Illusion?



Oj, tänkte jag när bilden på blåmesen redigerades.
Har fågeln frusit fast på sin gren?! Ser ju ut som benet översnöats.







Ser man mer noga efter bekräftas axiomet att kameran inte direkt ljuger, men narras lite med oss kan den allt göra. Det som med snabb blick såg ut vara översnöat ben är i själva verket en gren, en gren som fotografen väldigt noga och planerat komponerat för effektens skull - not!

fredag 22 januari 2016

Fryser








Vattnet flyter stilla i det lilla diket och håller isen borta. Kyla som -10 grader eller lägre har gett knapp decimeter tjock is på stora sjöarna. Men i diket är vattnet öppet och tycks ge tillräcklig mat åt en stor fågel som denna.

Det rådde dimma och nere i det djupa diket tillkom ytterligare kondensrök, så kunde jag bara svagt skönja hägern på de tiotals metrar som åtskiljde oss. Faktiskt var det så. Mest kontrastlösa ljuset på länge. Kontrast, nivåer har i bilden ovan kraftigt förstärkts.

Fotografiet från igår. Idag var vi båda på plats igen.

torsdag 21 januari 2016

Det är synd om djuren (6)




Många av våra älskade djur har det svårt nu. Extra svårt hade denna hanne av gräsand som jag i förrgår påträffade vid kanten av den strida ån. Där satt den blickstilla kvar medan resten av gänget redan försvunnit i fjärran. Oförmögen att se, oförmögen att röra sig?







Ser det inte dessutom ut som den stackaren drabbats av något slags oljespill? Istället för luftigt, torrt burr ser pälsen väldigt insmetad ut. Verkar som den dessutom förlorat ett öga.
Uggghh!
Jag tror inte att du lever längre, förmodligen blev du mat till andra djur. Ditt öde blev grymt, likt världens i stort. Vintern är vacker men när man träffar på negativ dramatik som denna, är det inte utan man längtar till helande vår.

onsdag 20 januari 2016

Modig tornfalk (2)





Tillbaka till min bevingade rovfågel på ängarna. Det rådde hög fukta i luften, vilket kan ses på fjäderdräkten. Om det var denna eller av annan anledning fågelns avvikande beteende berodde på kan spekuleras i. Men helt klart ville den inte lämna sitt område. Fågeln flyttade sig framåt längs vägstolparna efterhand jag - med bilen som gömsle - "smög" mig närmre och närmre. Den hoppade flera gånger ner på marken för att därefter placera sig på pinnen igen








Jag menar det vanliga när en rovfågel drar iväg från en är ju att den inte stannar upp i någon som helst närhet, helst försvinner den bort under horisonten...

Här har jag råkat komma för nära, en verklig lyx när det gäller en så pass liten rovfågel som denne hane av tornfalk. Jag har frågat mig det tidigare :  Varför händer så många kul träffningar med rovfåglar just när vädret är som mest gråtrist? Nån gång kanske jag kommer upp med svaret...


tisdag 19 januari 2016

En blöt en





Alltid trevligt att erbjudas ovanligare perspektiv som här då jag fotograferat ner på fågeln. Mitt i all den bruna sörjan sitter den fint, den goa färgklicken. Liten som den är förgyllde den ändå min hela (fotografiska) dag.
Nu ska jag dra ut och och se vad nattens snöfall förmår trolla fram i viltväg. Igår gällde det örnspaning utan en enda örn. Kanske bättre tur denna gång.

måndag 18 januari 2016

Vinterns ormvråk


Från idag.








söndag 17 januari 2016

Ljuset i tunneln?!





Tror knappt det är sant. Efter ha letat efter vilt i "mina" skogar utan någon som helst lycka under hela vintern, hände undret i en annan och mycket större och "svårare" skog. Hade inga egentliga förhoppningar än en skön promenad under eftermiddagen, men när man minst anar det...

Bilden blev ingen fullträff, inte alls. Men lite intressant att vita hinden - till synes ensam - mammar en mörk kalv. Har läst någonstans att de vita och normalt mörka förvisso kan para sig, men avkomman blir steril. Synd på så rara ärtor.

Bilden togs under sista timmens dagsljus och inne i skogen var än mer dunkelt. Men bättre en bild i skogen än ingen alls.

lördag 16 januari 2016

Drottning av Trädgårdsrike



Med enastående majestätisk utstrålning tog fasanhönan min fågelmatning i besittning. Bara att konstatera att en del har det, andra inte alls.  I detta huvudporträtt tittar hon snett över min axel, spanar hon kanske efter fler matningar att längre fram förgylla? Lugn blick, en kropp i harmoni, så långt borta från de vanliga hönornas knyckiga beteenden. Inget snack om saken. Vi betraktar här en upplyft själ i elegant förpackning.








Likafullt gick hon sekunderna senare och rotade i snön efter överblivna korn av mat, precis som vilken vanlig fågel som helst. Ack, ja. Dessa luftslott man bygger...

fredag 15 januari 2016

Ovanligt besök




Inte så mycket till bild. Fotograferar man under usla förhållanden kan sånt uppstå...
Men det jag ville berätta är att bilden föreställer herr och fru salskrake. På mina breddgrader inte så vanlig fågel.
Enligt Wiki en skygg fågel och det vill jag gärna intyga. Bilden togs på avstånd, med mig i bilkupén. Men vad hjälpte det? Vi kan alla se svallet efter snabbruschen bort, bort. Bort från det farliga. De utgjorde del i gänget om kanske tio individer. Alla andra flög bort medan dessa nöjde sig med att fly via simning.

torsdag 14 januari 2016

Solnedgång & kronvilt





Från förra årets september.
Allt som inte är direkt solbelyst faller i djup skugga.
Med lite besvär gick det i datorn hitta en någorlunda balans mellan de två.
Älskar denna tiden på året.

onsdag 13 januari 2016

Gårdagens minsting



Där jag står i tornet hörs mystiska små ljud. Först trodde jag det var min egen dragkedja ( ni vet, den där manicken man håller i när blixtlåset dras upp och ner) som skramlade i vinden. Sen tittade jag mig omkring.







Och skåda! Ett gäng stjärtmesar åt sig förbi. Det var deras krafsande ljud, när de pillar ut mat ur barkens håligheter, som jag hörde. Lite för långt avstånd, men den här individen satt stilla längre än halvsekunden. Så den får duga som dagens post. Stjärtmesar, invänder min fru, duger alltid som dagens post. OK, kanske jag håller med, då.

tisdag 12 januari 2016

Modig tornfalk (1)





Har hänt mig en gång tidigare. För en liten stund förvandlas den normalt skygge hanen av tornfalk till totalt orädd, nästan trotsig varelse. Den gången hade jag just stigit in i bilen, vevat ner förarrutan - det var under sommaren - och så landar fågeln intill bilen, direkt under mig. Kameran är med men jag kommer inte åt att fotografera för den snäva vinkelns skull ( dessutom, även om jag inte tänkte på det just då, hade objektivets MFD inte tillåtit skarpa bilder). Så jag sitter istället och tittar på en grann rovfågel på ett avstånd där jag nästan kunnat vidröra den.
Inte riktigt så igår.







I bedrövligt, dimmigt och regnfuktigt väder fick jag istället se en artfrände stilla sitta på en stolpe, uppmärksamt spanande på området omkring. Den tittar rakt mot mig, utan att röra en min. Jag sitter i bilen, ställd snett över vägen,  och spanar på fågeln samtidigt som jag ängsligt håller koll framåt och i backspeglarna efter annalkande trafik.






Plötsligt sticker falken och kamerans fina autofokus står chanslös mot d e n snabbheten. Ögonblicket senare landade den på marken, bara några meter bort, där mikrosekunden innan en trolig sork blixtrat förbi. Sen väljer den en annan stolpe och spelet har börjat.

måndag 11 januari 2016

Retrospektivt (4)




Svarttärnan fotograferades i början av juni. I sjön finns en av de större kontingenterna av denna art. Normalt uppehöll de sig omkring häckningsplatsen en bit ut från stranden. Men på tionde försöket landat helt oväntat en individ, bara 15 meter bort.








Den fick direkt syn på mig i mitt gömsle och här är den redan på väg att lyfta. I år hoppas jag på än fler fototillfällen tillsammans med denna attraktiva fågel. Som populationen är liten får man räkna med stora variationer år från år. Som vanligt gäller att gilla läget.

söndag 10 januari 2016

Längtar efter sällskap?





Så har förhoppningsvis den gamla oljepannan fått nytt liv, Den behagade stanna under de kalla dagar som varit (och snart kommer den riktiga rysskylan till Skåne, enligt prognoser). Elpatronerna fungerar ju, men det blir för dyrt.
En fågel som trivdes i soliga kylan är ormvråken ovan. Först satt den helt nära, flydde till en gräsbevuxen kulle, stirrade mig stint i ögonen som ville den säga vad tyckte du om det, då?







Jo, tack. Fotografen var ganska nöjd. Fotograferade genom de ständigt rörliga stråna som likt hungriga fingrar ville peta i min - vår - bild. Bara glest omgiven av kråkor och gäss satt fågeln annars i ensamt majestät och min uppenbarelse kanske var det mest spännande för stunden. De verkar leva ett ensamt liv, rovfåglarna.

lördag 9 januari 2016

Fågeln som återvaldes





Hemma trippar Nationalfågeln stolt och kaxig i min trädgård. Egentligen inte fröätare tycks den ändå fattat intresse för matrester småsparvarna lämnat kvar på marken. Lätt nonchalant fotograferad av mig för problembilden - i alla meningar av ordet - med svart fågel mot vitt snötäcke i bara skapligt ljus, ingav få förhoppningar om resultatet. Men den här kom ut överraskande bra, tycker jag. Hon ser ut som en riktig tuffing och är såklart varmt välkommen tillbaka.

fredag 8 januari 2016

Rast i skogen





När däggdjuren sviker känns det bra att naturens småttingar bjuder på sig själva. Här gjorde sig en nötväcka hemmastadd. Pustade ut efter ha pilat upp och ner för trädstammarna i jakt på mat. En tacksam fotograf förevigade den lilla powernapen, ackompanjerad som den blev med gott vinterljus därinne i skogen.
En härlig färgbomb i det annars oftast så dystert gråa som är vintern här.

torsdag 7 januari 2016

Orderboken är öppen!



Nu blir det reklamfilm.
Alla biobesökare med några år på nacken kommer nog ihåg Björn Borg + tandkrämen Pepsodent = sant. En riktig långkörare på de svenska biograferna, om jag inte missminner mig. Rolig första gången (kanske), sedan aldrig mer. Se klippet här.
Deerhunters variant är - tycker jag - mycket vassare. Här en bild för alla ni tandkrämstillverkare att drägla över...







Gott om plats till höger för produktbild av valfri tandkräm. Fantastisk modell. Fantastiskt garnityr. Fantastiskt tillfälle. Säljer bilden till högstbjudande!

onsdag 6 januari 2016

Årets vinterfight





Tycks som varje år ska sångsvanarna åtminstone en gång visa upp sina stridskonster för mig.
Det började ju annars så stillsamt i den lilla, men översvämmade ån. Gäss, svanarna, knipor. Alla njöt av den barmhärtiga solen. Utan uppenbar orsak attackerade plötsligt en sångsvan en annan. Överraskningsmomentet är guld, halva striden vunnen.
-Hallå, vad har jag gjort?!







Kampen fortsätter. Här ges tjuvnyp t o m under vingen, ja, jag säger det bara. Inga gentlemannaregler likt de vi har i boxning. Det plaskades, nafsades vilt. Respektfullt skingras mindre fåglar åt alla håll.







Slutet blir det vanliga : Vinnaren tar allt. Manifesterar sin makt så ingen kan undgå det.Förloraren glider däremot stillsamt iväg från scen, slickar sina sår...

tisdag 5 januari 2016

Vinterbadare?


Igår fanns bara ett par öppna ytor på sjön, annars låg isen c:a 2 cm tjock. I härligt vinterväder beslöt jag mig för att titta till den situationen närmare igår. Uppe i tornet är detta vad jag först såg :





100-tals sothönor trängdes i den lilla vaken, vi ser bara bråkdelen på bild. Min tanke gick senare på kvällen till dessa arma fåglar. Med mer kyla och snö i antågande. Hur ska det gå? Idag var jag på plats för att checka upp det. Svaret kommer i senare blogpost.
Men helt klart har många djur det svårt nu. Åtminstone har iskalla vinden mojnat något.

måndag 4 januari 2016

Retrospektivt (3)





Invånarna i mina natursnuttar är obeskrivligt svårfotograferade, dagens fina förhållanden till trots. Var ute med soluppgången och fick njuta av fina ljusscenerier, alltid något.
Dagens nyhet på fågelfronten måste annars vara att första tranan redan siktats vid Hornborgarsjön!
Mer än en månad tidigare än normalt. Inget är som det brukade vara...
De här flyggökarna har nog visats tidigare. Har gjort om dem en smula, så de får gå som nya. Från juni månad, förra året. Hade tills dess aldrig lyckats fånga dem i flykt. Hoppas de kommer tillbaka lika starkt i år.

söndag 3 januari 2016

Utkikspost




Minnesgoda läsare känner kanske igen det här motivet? Jämför med denna.
Skulle inte förvåna om det är samma individ som sitter i samma träd, på samma gren. Jag upptäcker den inte varje dag, men ofta nog.







Idag har mina småfåglar getts dubbel ranson + lite till. Vädret är vackert, vinden mördande kall.

lördag 2 januari 2016

Ta,ta,ta!!



På årets sista dag, strax efter 15.30, kör jag igenom fågelreservatet och får syn på dessa. Det kan kanske - som du Martin besvarade i tidigare inlägget -  vara fråga om fåglar som ännu inte migrerat. Låter ju egentligen mer plausibelt än det jag skrev att de redan kommit hit från vinterkvarteret.





Hur som helst fanns de där att beskåda denna eftermiddag. Jag passerar genom området så gott som varje dag utan ha sett vipor på flera månader. Men det är klart. Området är ju gigantiskt.
Eftersom jag är optimist väljer jag att se gruppen som det vårtecken de normalt utgör. 

fredag 1 januari 2016

Första dagen...





...bjuder på dimma, mörker och regn. Inga idealiska förutsättningar så arkivet får förse bloggläsarna med material från bättre tider. Ovan några miljöbilder med klar luft, t o m snö kvar i skuggpartierna. Ser det ut som i nedre rutan.







Definitivt snö i nästa. Tagen enda riktiga vinterdagen vi haft så här långt. Grönfinken ser ut att ha det gott där i solen, i trygghet med munfull mat vid min matning hemma.
Sista bilden på storskraken får symbolisera hopp om mer vinter, mer ljus, fler BIF:ar.
God fortsättning, förresten!