måndag 30 september 2013

Tärna XL



Ovädret grusade fotoplanerna. För en stund i alla fall. Leker vidare på datorn. Skräntärnan fotograferades för ett par veckor sedan. Ny art för mig, tydligen inte heller så vanlig på andra ställen. Antal häckande par inom landet ungefär lika många som kungsörn, enligt Wiki. Eftersom de häckar i ett fåtal stora kolonier,  återstår ju för oss som s a s bor vid sidan om inte så stora chanser att få se denna fina fågel än under migrationstider.




Stor som en mås, med kraftig näbb skiljde den sig klart från andra tärnor. Just det här exemplaret utmärkte sig oxå genom intensivt fiskande medan resten av fågelgängen lojt tittade på. Den bjöd på rejäla plask. Det var verkligen full satsning som gällde. Rejält hungrig och passade den väl på att äta upp sig inför stundande, längre flygturer. 

Många



Ensamhet i mängden, känslan att vara olik alla andra, senfärdig, grupptryck, motvalls kärring, envis, göra sin egna grej, fundersam, strategiskt övervägande, tänka utanför boxen. Några tankekrokar jag kommer på till denna bild av grågäss i 100-tal i och runt dammarna. Infernaliskt kacklande oljud en ytterligare.

söndag 29 september 2013

Om att överlista varandra



En till historia från Naturen. Tidigare hade jag överraskat en räv där den strosade runt i morgonsolen efter ätbart. Inte värre chockad än att den strax därpå korsar mitt spår och lägger en grupp buskar mellan oss. Sakta, sakta smyger jag runt, räknar med att få se djuret på andra sidan. Nej! Snopet kunde jag konstatera att räven haft full kontroll på mig och från sin sida gått åt motsatta hållet. Kan tänka mig att den listige rackarn fick sig ett gott skratt.
Nå, tillbaka hem efter en knapp timme i tornet ser jag djuret hoppa över stigen en bit framför mig. Igen. På samma ställe, i avsikt att ha buskarna mellan och finta bort mig igen. Så jag testade att att lika långsamt smyga fram, sen vände jag istället försiktigt tillbaka. Och se! Räven var där.



Jag mer än anar det belåtna flinet i mungipan. -He-he, så vad man av med den fotografen. Jag är det listigaste djuret i världen!, sa räven som här raskt är på väg riktning tornet jag suttit i.




-Men vad nu? Saxxx i Gaxxx! Grrr, blev överlistad själv!
He,he, skrattade jag lågt och gick därifrån. Jag kanske inte är den listigaste varelsen på planeten men räven lyckades jag finta bort långt ut på läktaren. Och ett trevligt minne blev det.

lördag 28 september 2013

Cool fågel ! (1)


Här följer en ytterligare berättelse från Naturen. Vill knappt tala om vildmark i mina bebyggda trakter. Hur som helst så var denna speciell för mig. Jag kommer fram till ett högt buskage där en fågel piper särdeles högt. Noga tittar jag efter den, följer hörselintrycken längs tänkbara grenar in i vegetationen, ser ingenting. Väl skyddad långt därinne sänder den förmodat lilla fågeln ut förtvivlade varningsrop. Efter en stund gav jag upp, det fanns inget fotografiskt att hämta ur denna situation. Går fem steg, tvärnitar. Detta är vad jag ser. I trädet intill sitter sparvhöken och putsar sig. Den verkar inte bry sig ett skvatt om min annars nog så skrymmande person. Och var så klart upphov till varningslätet inifrån busken.




Det går inte att ta miste på något. Här tittar den på - eller kanske rakt igenom - mig på ett avstånd om fem meter. Varför flyger den inte? Förvisso har jag solen bakom ryggen men det är ju ingen förklaring med en fågel av den här kalibern på tapeten. Den tittar på mig och kanske grunnar över mitt nästa steg? Jag tar så klart tillfället i akt och bränner iväg något tiotals rutor.
Jag tror denna är en sparvhök därför att den fysiskt sett gjorde litet intryck. Fortsättning följer.

fredag 27 september 2013

Skojigt i skogen?




Till skillnad från kronhjortens spänstighet, flytande trav och ansträngningslösa galopp, bjuder dovviltet på helt annan sorts rörelserytmik. Om detta har avhandlats tidigare på denna blogg. I en enda stillbild är det svårare att visa på skillnaden.



Här i alla fall ett försök. Djuret drar inte upp bakbenen som en sann galoppör på dirttracken, utan använder mer av kraften från underben och klövar. Det blir studsigt och som här illustreras kan galoppen istället se ut som på stället jämfota hopp. Men undan går det förstås. På den punkten ska ingen tvekan finnas. Med detta sagt kan ibland komiska poäng hämtas in på det stackars djurets bekostnad. Eleganta djur i allt övrigt tror jag de bjuder på det... Unge herrn fångades under kronhjortsbrunstens höjdpunkt.  Säkert väldigt nyfiken på vad som pågick här.

torsdag 26 september 2013

Light, action!



Vet inte varför men ibland ser jag landskapet som ett slags scen där djuren gör sina föreställningar. Har väl nåt med livlig fantasi att göra, misstänker jag. Då och då ger själva fototillfället bränsle åt idén. Som då en smal strimma solljus tränger ner genom lövverket och fungerar som spotlight i det mörkare därunder.




Det behöver inte ens vara en solstråle. Här ger den solbelysta betongen i bropelaren liknande effekt. En gråhäger bestämmer sig för att spela med...



Deras tid i strålkastarljuset är förstås oftast kort, intensiv. I nästa ögonblick försvinner fågeln ut i anonymitet igen. Autografer undanbedes, tack!

tisdag 24 september 2013

Utmanarmatch tidig morgon



Någon som ser vad som pågår i mörkret? Från mitt ställe i terrängen ser jag bara skuggor som rör sig. Men tillräckligt för att inse att något ovanligt pågår här. Erinrar mig från något enstaka tidigare tillfälle att hindar ibland kan utmana varandra stående på bakbenen,  fäktande med dito fram. Så det var min övertygelse tills bilden framkallats. För det är ju inte två hindar utan två spetskronhjortar som jabbar på varandra här. Medan den tredje tittar på. Har man inte hunnit utveckla riktiga horn att stångas med tar man till andra medel. Rivalitet redan i späd ålder. Ja, jag känner igen detta från vår egen ras...

måndag 23 september 2013

Tur & otur



Fortsätter med att redovisa en ytterligare av senare tidens turliga episoder. På väg till fågeltornet, passeras jakarna till höger. Spanar istället åt andra hållet efter småfågel i ekarna, när plötsligt en stor rovfågel landar tiotalet metrar framför mig. Den har en liten sork i klorna som den tänkt luncha på och har inte sett mig än. Det beror nog på att träden skuggar mig. Lyfter upp kameran och får två skarpa bilder efter ormvråken insett sitt misstag.



Här har den just upptäckt mig. Vingarna fälls ut, den tar med benen sats mot marken. Frustrationen lyser ur rovfågelsögat.



Framåt kastar den sig. Och så luftburen iväg och borta. Borta blev oxå maten som fågeln tappade i  villervallan. Min lycka blev fågelns förbannelse. Med hungrig mage fick den patrullera området ett ytterligare tag. 

söndag 22 september 2013

Nästan enligt tidtabellen



En lustig historia. Då jag bröt upp från gömslet för morgonen stötte jag på en fotograf som jobbat en lite bit ifrån. Vi pratade om ditt och datt. Plötsligt säger han:
"- Var här vid detta träd halv sju ikväll. Först kommer några hindar, sen följer en av de större hjortarna".
Betraktade skeptiskt kollegan , undrade om han själv ska vara här då? Nä, skulle på kurs. Men dessa hans möten hade skett flera gånger vid detta klockslag, bedyrade han.
Hmmm, finns väl inget att förlora. Skulle ändå hämta hem gömslet senare på dagen var det bestämt.
Så en stund innan  utsatt klockslag rekade jag runt utpekade trädet, bestämde mig för att en plats 20 meter bort. Och väntade. Klockan passerade tiden, jag väntar lite till. Men inte särskilt länge, visade det sig.



Hindarna kom aldrig. Men 9 minuter för sent - kan de inte lära sig passa tiden? - kom den här ståtlige herrn ut ur skogen. En artontaggare. Där jag sitter ser han mig direkt, vilket var nödvändig bieffekt för den fria sikt jag tyckte mig behöva.



Efter att vi glott på varandra under några sekunder, går djuret rakt mot trädet vi talat om. Skakar på huvudet. Kan detta vara sant? Men det var det ju uppenbarligen. Ett av årets fotografiska mysterier har vackert presenterat sig självt inför min förvånade nuna och tack du okände fotograf som delade med dig av din observation. 

lördag 21 september 2013

Om tuffa jobb



Läser i dagens tidning om länsstyrelsen rovdjurshandläggare som ensamma tycks ha fått på sin lott att sköta korrespondensen med människor oroliga för vargstammens spridning inom landskapet. Enligt artikeln bombarderas de med mejl bl a från folk som menar att handläggarna "... är vargkramare som mörkar om närvaron av varg och döljer obekväma sanningar." * Det kan inte vara lätt att ensamma göra jobbet med så mycket näthat ständigt närvarande. Ensamma känner sig nog inte sällan de djurskyddsinspektörer som - ibland med poliserskort -  kontrollerar kreatursbesättningar eller hästhållning eller vad inte. Kungsörnarnas framtida bestånd har ju just ventilerats. Verkar som många frågor om människors interaktion med vissa djur föder stormande känslor. Säkert något vi bär med oss från gångna tider när frågan kunde betyda överlevnad för dagen.
Vet inte om råkan närmast i bilden ovan även den känner sig isolerad i sitt utövande. Men som ämnet ska illustreras får den idag stå som symbol för djurrelaterade ensamjobb svåra att utföra.

* Sydsvenskan 2013-09-21, A-del, sid 6

fredag 20 september 2013

Lyser upp mörka skogen



Just när jag klickade på rovfågelsbilden jag valt ut till detta blogginlägg flög en duvhök förbi fönstret. Snabbt ut för att reka. Ibland kan den ju slå sig ner i någon av björkarna, men jag fick tji denna gång.
Under hjortbrunsten spanar  jag åt alla håll. Automatiskt när jag går, i brösthöjd. Därför missade jag tornfalken som till en början satt ner i gräset. Upp flög den, tvärnitade framför utsedd trädstam och upp längs stammen efter lämplig gren. Den gjorde så många gånger, så kanske ett typiskt beteende här.



Fågeln såg till att hålla avstånd, alldeles självklart så. Här fick jag i alla fall en bild inne i tallskogen. Inget märkligt med den mer än att jag saknar täckande grenar & sly som annars alltid tycks uppträda. I den mörka omgivningen utgjorde min tornfalk ett lättupptäckt mål, men den var lika glad för det.

torsdag 19 september 2013

Udda inslag



På väg till ett av favoritställena passeras en inhägnad med - jakar. Mitt i Skåne, hela 20 meter ö h. Kalven på bild kan inte vara mer än månadsgammal, hornen till trots. Djuren ser ut att trivas något så när, uppträder lugnt trots höga sommartemperaturer. Slår vad om att de längtar till en riktigt blåsig, iskall vargavinter med massor med snö. Det är de nog ensamma om.

onsdag 18 september 2013

Rädda kungsörnen!





Såg på en annan blogg att regeringen tydligen är i farten med att decimera vårt bestånd av kungsörn med tre fjärdedelar. Jag vill gärna tro att allt är ett misstag, men se gärna efter själv på http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8017 
Se oxå http://www.sofnet.org/sof/huvudnyhet/huvudnyhet/en-rovdjurspolitik-i-form-av-dimrida/
Tack, Edwin för infon, http://www.edwinphoto.se/1/post/2013/09/skriv-p.html#comments




I sanning en sorglig dag om/när detta genomförs. Jag har skrivit under. Gör du det oxå. Detta är inget annat än kvalificerat vansinne som kan få borgerliga sympatisörer som jag själv att blankrösta nästa år. Det språket är tyvärr det enda en del politiker förmår förstå. Gör dem medvetna om detta!!

Dristighetens moder


Djärvast av dem alla var denna gång en hind. Mitt gömsle måste fungerat riktigt bra för här är hon fotograferad på kanske tjugo meters håll. Hon ser cool ut på bilden . Men, men. Min kamera låter tyvärr en del och varje gång jag tryckte av ryckte djuret till, som från en elstöt. Fascinerande, faktiskt. Till slut drog hon. Bilden är bara kompositionellt beskuren.
Idag gäller fågel. Ska åter ta ett nappatag med denna lynniga sjö som är Tåkern.
På tal om ingenting. Någon mer än jag som såg Real-matchen i Champions igår? Skrämmande effektiva "spanjorer", må jag säga.

tisdag 17 september 2013

Något av familjescen (1)



I år har jag försökt koncentrera på familjen, inte bara den spektakuläre hannen. Har väl gått sådär. Några bilder har jag i alla fall skrapat ihop. Tillsammans med handjur har en del av hindarna svårt att komma till sin rätt, tycker jag. Är de ovilliga inför uppvaktningen piper de ibland iväg med skrämt uttryck. Kanske inte så konstigt med denna skillnad i storlek och vikt, men kroppsspråket gör sig inte bra på bild. Här i alla fall en någorlunda lugn hind, utan kalv vad det ser ut. Den biffige sextontaggaren spanar närgånget på behagen och i bakgrunden försöker den unge spetshjorten lära sig vad brunsten innebär. Kanske han en gång ges chansen på de smäckra hindarna. Dag två och dimman vältrade sig tungt över fältet. En del detaljer i päls och uttryck försvinner, men annars gillar jag kombinationen vilt/dimma. Även med enkel fotoutrustning kan ju utmärkt skärpa uppnås, också över distans. Och det går förstås bra att använda bättre pinaler, oxå. I år har använt portabelt gömsle till nästan alla bilder som ska visas här. 

måndag 16 september 2013

Över till något helt annat...


En synnerligen god vän har bett mig publicera denna tekniskt usla, troligen innehållsmässigt mer intressanta bild.
Frågan som ställs är : Har någon sett så många minkar på en vanlig grusväg tidig morgon? Någon som vet om de är ungar eller mer vuxna?  Även andra synpunkter tas gärna emot. Bilden tagen med hennes Galaxy.



Njuter av September



Vilka härliga morgonpass jag haft senaste veckan. Jag menar fotografiska äventyr. Det är kronviltsbrunsten som gällt och jag känner efter bara fyra sessioner att alla mål uppnåtts. Fantastisk plats detta brunstfält jag spenderat senaste fem septembermånaderna vid, men nu känns det dags att reka nya marker för nästa år. Tycker jag börja känna igen buskar och trädformationer i bilderna och då är det nog hög tid att gå vidare.



Vilket inte det minsta tar något från de här djurens grandiosa apparation. Hur de med sin skarpa hörsel undgår skador är för mig obegripligt. Som jag tidigare sagt och det tål att upprepas igen : Denna tillställning är lika mycket en akustisk upplevelse som visuell. Igår kväll gick jag förbi handjurens hemmaplan och med leendet fast påklistrat bara njöt av gratiskonserten. När de håller på som värst låter de som en motorcrosstävling i ett sågverk... På bilden kan man se lite utandningsrök. Att hålla koll på hindarna med sina kalvar och samtidigt signalera till andra hanar att här är upptaget. Det tar på krafterna och den här hjorten stannade till för att återta andningsfrekvensen. Fotografen sa tack så mycket och jag fick min bild.

lördag 14 september 2013

Gästfotograf!!


Mina båda döttrar bor i Australien. Här kommer ett bildbidrag från den yngsta av dem. Australien. En kontinent med delvis säreget djurliv. Där finns många av världens farligaste kryp som vi alla kanske sett på TV. Där finns oxå en fågel modell större, Wedge-tailed eagle, på svenska Kilstjärtsörn rätt och slätt. Kontinentens största fågel, större än vår havsörn och enligt uppgift enda fågeln i världen som attackerat glidflygare genom att trasa sönder fallskärmstyget... Fågeln spanar efter byten från mycket hög höjd, dyker blixtsnabbt och kan snappa kängurur, får och brunormar. Sistnämnda en av världens giftigaste. Brutal fågel, denna. Skyddsavstånd anbefalles!




Därför så självklart att fotografen lyckats fotografera den på mindre än meterns avstånd. Som hon inte äger något teleobjektiv, så - helt i australiensarnas anda - går man oförskräckt till verket med vad man har.



Den uppmärksamme skymtar i bakgrunden ett staket. Så är det. Närmaste grannens trädgård har inrättats som ett asylum för skadat vilt. Den stackars örnen hade blivit påkörd av de jättelastbilar som trafikerar inlandet och hamnade till slut mitt framför näsan på den överlyckliga fotografen.
Varför köpa på sig dyr optik när man istället kan flytta till ett land där allt tycks kunna pågå i ens omedelbara närhet? Nja, jag gillar inte giftkrypen och känslan att utgöra vandrande matpaket för rovdjur jag annars gärna skulle vilja fotografera. Dessutom kostar ju resan en del, även om man bara löser enkel biljett... Hmmm, tror nog jag väljer att stanna i Gamla Världen, trots allt.
Tack Sara för dina bilder och välkommen tillbaka!

fredag 13 september 2013

Svårfotograferad.



Till skillnad från myrspoven är dessa inte helt enkla att få skott på. När den så snällt satte sig fint på pinnen blev ju det extra bonus därtill. Törnskator tycks låta hela tiden men vill annars inte så gärna visa sig. Fotograferad på nära håll från gömsle/bil. Ansiktet ges karaktär genom den här lätt antydda "banditmasken".
Imorgon ska ni slippa titta på mina bilder. Istället gör yngsta dotterns debut i bloggen. Håll utkik, det blir ovanliga bilder kan jag lova.

torsdag 12 september 2013

Lättfotograferad (1)


Jag avancerade och snart var problemet med hägerns närvaro löst. Vad kan mer finnas på den inbjudande stranden? Långt bort i vattenbrynet syntes en liten mörk fågel röra på sig ute i vattnet. En vadare jag inte sett tidigare, tänkte jag och smög framåt. Tog några bilder, sen ytterligare framåt. Jaha, den här verkar ju inte alls rädd så ytterligare ett par steg och så var jag plötsligt riktigt nära.



Fågeln vadade längs strandkanten, dök ideligen ner med näbben i vattnet. Nu förstod jag. En hungrig fågel! Utan kamouflage som situationen var och upprätt som jag gick, hade knappast fotomöjligheten annars uppstått. Kanske fågeln flugit långt och måste nu stanna och tanka upp.



Oppsss! Där flög den ju. Men inte bort, utan en smula närmre min person. Därefter övergick den till ätandet. Kolossalt hungrig individ, denna!

onsdag 11 september 2013

Gatekeeper



Fortsätter med en bild från samma dag som i förra inlägget. Det är bara ett par hundra meter mellan "fyndplatserna", så lättplockat resultat?  Nja, först måste grindvakten i  form av den sure och skarpögde gråhägern passeras.



Idag på särskilt uselt humör som tydligt kan utläsas av uttrycket. Jag kan inte minnas att det regnade så jag antar att fågeln störts av mig i sitt badande och kraftig vind har därefter förvandlat fjäderprakten till ett slags spretig trasa. Och eftersom alla fåglar i allmänhet och vi gråhägrar i synnerhet - så tänker den säkert - är exeptionellt vackra är detta intrång oacceptabelt. Så det så.
En helt annan sak. Första sittningen med kronhjortsbrunsten är nu avklarad. Det går inte att klaga på djurens beredvillighet att visa upp men vädret var väl inte det allra bästa. Ska ta itu med redigeringen direkt. Ses imorgon.

tisdag 10 september 2013

Upp som solen, ner som pannkakan



Jag är ute i markerna, fotograferar i stort sett varje dag. Jag ser mycket jag annars inte skulle haft chansen att observera, fattas bara annat. Men det går inte på räls alla gånger och frustration uteblir sällan. Nu ska jag berätta om mitt möte med de tre (3) kungsfiskarna. Precis intill parkeringen, nere i åfåran sitter de på elrepet eller stolparna som hör till. Med den smala bildvinkel jag jobbar med finns ingen chans att fånga alla tre i samma ruta. Nå, jag smyger fram, och - där stack redan den första! Två  kvar, men jag  har hittills bara upptäckt den ene. Det är den jag fotograferar genom ett retligt placerat, finmaskigt buskage och som jag visar här. Försiktigt, försiktigt smyger jag runt den lilla busken och då upptäcker jag fågel # tre, på stolpen betydligt närmre. När jag flyttar uppmärksamheten åt det hållet upptäcker den mig och sticker. När jag flyttar objektivet mot den kvarvarande, sticker såklart den fågeln oxå. Shit!!! Kvar blir mitt säkerhetsskott från första läget.




Och det blev tyvärr inte så mycket till bild. Men betänk det enastående i att det gick att fotografera alls. Det var helt klara väderförhållanden som rådde, diset i bilden skapas helt och hållet av den diffraktion busken skapade. Efter ha besökt platsen flera gånger senare är nu växten förvandlad till marknära platthet...utan fågelnapp, tyvärr.

måndag 9 september 2013

Vinterskafferiet har öppnats



Det går ingen nöd på den här bocken. Som i en planekonomi har alla skogsfälten i "min" skog i år utsetts till betfält och den feta blasten smakar uppenbart. Hoppas växterna  drar till sig mycket vilt när temperaturerna kryper under nollan senare i höst. För några år sedan hade jag ett väldigt sjå med att i samma bild försöka få med de vildsvin, dov- och kronhjort som betade där. Därtill  rådjur och hare. Än så länge har jag inte upptäckt sådana massanhopningar med djur och betfälten är nog för många i år. Men det är roligt att strosa runt därborta i skogen ändå och nu börjar gryningen skymta vid mer passande klockslag. 

söndag 8 september 2013

Får den överleva?



Här ett par ytterligare bilder på den unge bocken med bakåtstruket horn. Med så stora ingrepp i deras skog under senare tid kan man hoppas att jägarna  iakttar sparsamhet med tillfällena.



Istället för råvilt kunde man ju jaga vildsvinen. Javisst, ja. De är ju redan skjutna. Nå, ekorrarna, då.

lördag 7 september 2013

Utmanad!



-Vem är det nu som korsar min väg, tänkte haren. Konstigt att den tvåbente inte flytt hals över huvud nu när jag hoppat fram och bara är 15 meter bort?!
Så var det. Som få andra djur i min skog är några av de här individerna helt orädda. De ser mig minst lika tidigt som tvärtom. Ändå hoppar de inte ner i närmsta dike och försvinner bort utan springer mot mig, stannar upp, kanske avancerar de ytterligare och försöker brotta ner inkräktaren med blicken. Den här har just gjort allt detta. Häpen ser den att medlen inte räckte till. Så vad ska hända nu?



Cool som filbunken börjar den klia sig med sin stora tass...och den satt kvar tills jag tröttnade och fortsatte min promenad framåt. Först då kände den sig besegrad i naturens ädla tävling vem som har första tjing på skogsvägen. Denna hare var stentuff och jag ser fram mot fler utmaningar.

fredag 6 september 2013

Trädkryparen



Oförstående stirrar man in i skogen, inte sällan på närmaste träd. Någonstans därifrån har du förnimmt ett litet ljud, kanske en mörk rörelse. Står blickstilla, spanarantennen helt ute. Ibland händer det, oftast inte. En liten fågel tittar fram bakom granstammen, betraktar dig för en sekund, sedan redan i rörelse. De kan vara närmre en än vad man tror, ändå så svåra att upptäcka. Trädkryparens smygteknik och kamouflage är briljant utvecklade. Rakt framifrån mot trädstam är de inte möjliga att upptäckas. I varje fall inte med mina ögon.

torsdag 5 september 2013

På land, till sjöss och i luften



Hoppas Mercedes-Benz ursäktar att jag parafraserar på innebörden i deras treuddiga stjärna. Som det bara är fåglarna som klarar av alla tre elementen - om vi för ett ögonblick utesluter mänskliga uppfinningar - passar den rätt bra in här.



Av alla bilmärken tycker jag bäst om Stuttgartbaserade Mercedes. Bilmärket med en enda nackdel. Priset.



Det finns förstås konkurrenter som lyckats nästan lika bra. Just nu har jag en sån i min ägo. Men känslan av att sväva fram på vägen finns bara i originalet, automobilens uppfinnare.

onsdag 4 september 2013

Nytt från ängarna (2)




Nä, kanske inte direkt nytt. Men fortsättning på fotojobb enkelbeckasin. Som ni kanske kommer ihåg regnade det kraftigt vid tillfället. Den ensamma fågeln - ensam av sin sort menar jag - passade på att skaka sig torr mellan skyfallen.



Här håller den på så det är förunderligt att den ännu står kvar på landbacken. Lite påminner den om min mattelärare när han uppmuntrande försökte mana fram något slags svar på någon slags ekvation inför oss oförstående humanister. På tal om pose. Inom konshistoria talar man om ett begrepp som kontrapost. Sedan länge ett sätt att presentera den avbildade kroppen. Kanske inte så vanligt förekommande bland fåglar ( OBS! Ironi!) så har denna individ gett mig chansen att fotografera något snarlikt. Mitt i rörelsen står ju fågeln avslappnad med ett uttalat stödjeben och det andra balanserande. Synd att den inte samtidigt vred huvudet åt sidan. Som jag skrev i tidigare inlägget en väluppfostrad individ denna, så kanske nästa gång...

tisdag 3 september 2013

Bockplock



Först en liten parentetisk utvikning. Tack för trevliga rader till mitt förra inlägg. Och så en helt annan sak. Den bästa tiden i  Skåne är nu om vi pratar fotograferingsmöjligheter. Mitt första fotopass igår öppnade upp nya horisonter i form av våt häger på strand, trolig myrspov på badplats och inte mindre än tre (3) kungsfiskare på rad. Vilken lycka! Allt kommer småningom att visas upp på denna plats.





Så här brukar man ju få se dem. Jag räknade ut den ungefärliga platsen där bocken borde dyka upp från vänster, omfokuserar och där sticker han!



Dessförinnan hade jag dessbättre lyckats ta några bilder. Tittar man på hornen är de små och tillbakalutande, dessutom konvergerande.  Om den får leva ska det bli spännande att följa bockens vidare öden & äventyr. Troféjägaren har ju i alla fall inte mycket att hämta här. 

måndag 2 september 2013

Tillbaka från Paradiset!



Har just kommit tillbaka från en tur till Irland. Det jag skrev i förra inlägget, innan jag åkte, om paradisisk natur. Det hade jag inte alls behövt oroa mig för. Storslaget - kargt men vackert - med dramatiska berg och höga klippor som efter evigheter träffar på havet. Tillkommer de vackra sjöarna. Ja, mer kan inte begäras. Men var fanns viltet, var fanns rovfåglarna? Det får väl ge sig till en annan tur, kanske.




Eftersom paradisiska miljöer just nu är så på tapeten i denna blogg. Här kommer en ytterligare bild, kanske med lite av sagoskimret vilande över sig.  Det var i alla fall så mina tankar gick medan fotot framkallades. Hon ser aningen tung ut, hinden. Vad det kan bero på denna del av året kan diskuteras. Förmodligen bara uppskattar hon gott bete.