... och tydligen gott om dovvilt denna dag. Har fått för mig att de gillar att sola / värma sig och därför väl lämpar sig för kortare exponeringar. Men inte alltid - så klart. I alla fall obenägna att lämna sin plats i värmen denna dag.
Inga problem med närbilder här inte. Men visst håller de vakt och släpper bara fram fotografer till den osynliga röda linje som gällde för idag.
Dovhindarna tittade fram mellan och bakom trädstammarna som vore livet en lek. Är det kanske också.
Som ni märker är djuren rätt bekväma med min närvaro. Nära nog noll flyktinstinkt. Gäller i alla fall fotografering från bil. Alla dessa bilder inget eller bara knappt beskurna. Några fick inte ens plats i sökaren.
Som vanligt kör till synes tanklösa bilister rakt igenom området i hög fart, en kollision med dov blir nog en ruskig smäll. Som väl är gick det bra för dessa båda, ingen trafik alls under de kanske tio sekunder vi glodde på varandra. Gott trafikvett från kalven som noga beaktar motsatt riktning. Bygg fler ekodukter !!
I skåne kan man istället få sådana här bilder. Helt annat ljus men hyfsat bra fototillfälle ändå. Tycker jag själv. Ängsblommorna i full prakt.
Mellan l å n g a vänteperioder på högviltet roade spillkråkan med sitt arbete att hacka sönder gamla stubbar, leta efter insekter. Helt oblyg lät den mig fotografera sig på nära håll. Gissar på samma fågel på ungefär samma plats, men olika kvällar.
Inte så parkaktigt, även i denna skog kalhuggs för snöd ekonomisk vinnings skull. Kommunen som äger marken borde kunna avstå, tycker jag. Djuren får anpassa sig efter mänskliga nycker. Det lyckas dem rätt väl, tror jag. Efter några år finns sly att gömma sig bakom och mat att finna.
Nästa på listan över djur att glömma är storskarven. Ålakråkan som den ibland föraktfullt benämns. Finns i överflöd längs kuster och i mina sjöar. En gång blev jag åsyna vittne till verbalt slagsmål mellan en ornitolog och en yrkesfiskare på parkeringen. Definitivt inget för små oskyldiga barnaöron, jag försäkrar.
