Sakta mot tragiskt öde

Sveriges mest skyddsvärda hjortar lever i ett litet reservat med omgivande delvis tung och ofta kraftig trafik i alla hörn. Nu i brunstens inledande fas måste de med livet som insats korsa starkt trafikerade vägar. Och smäller det drabbas ju såklart även den påkörande. Undrar hur många som tänker på att tunga och höga kronhjortar uppehåller sig nära vägarna, ibland bara någon meter bort?

                              

Att döma av trafikflödet sannolikt alltför få. Märkligt nog rapporteras inte mycket. Som bilist skulle mardrömmen vara att möta ett sånt här gäng under resan...

 

Så djuren har vant sig vid bilism och tung trafik. De står ut med märkliga konstruktioner som susande vattenpumpar, betongfundament, surrande elektriska ställverk. Även oss fotografer. Och andra individer. På bilden bekantar de sig med kvarlämnade byggnader. Intill en betongrörsdepå. Tror jag man kan kalla den. Fortfarande finns ett större fält att samlas på och väl inne i skog lämnas de nog i fred. Ekodukt finns. En (1) styck.  Vissa experter tror att dessa fina djur på sikt kommer att utplånas. Inte bara av trafik och andra mänskliga handlingar. Även på avelsidan trängs nominatformen ut av större och starkare hybrider norrifrån. Krafttag krävs!

Game over !

 

Ja, jag vet. Hädiska tankar. Men ändå. Efter ha årligen terroriserats av dessa jordgrävare kändes viss tillfredsställelse att få fotografera varelsen ovan i sitt terminala tillstånd. I år ser tomten värre ut än någonsin. Ta bort en jordhög och tre nya uppstår med tydlig lagbundenhet. Finns något som eliminerar dessa gräsmatteterrorister? Eller måste jag vänta till nästa fynd, släppt från ovan?

Bytestagning

Skräntärna.

Bivråk.

Fiskgjuse. Skrattmås försöker sno åt sig munsbit.

Kärrhök.

 

Svenska hjärtan !

Kommer ni ihåg TV-serien?

Här pickar små hjärtan, nöjda med att få komma till Sverige under häckningstid. Kanske också passa på att njuta av vad naturen ger. Någon kanske tycker att de lika gärna kan gå som ukrainska färgdräkter? Nåväl, låt gå för det då.

 

Men gladan, den har hittat sin plats på jorden. Hemma på ängarna stannar den året runt och normalt föds de synnerligen gott där. Mycket svenskare kan det inte bli! Trots att fågeln för ett ögonblick passade på att anlägga sin suraste min...

I skugga - mot skugga

 

Manuell exponering - alla dagar i veckan !

Mitt paradis

Välkomna till mitt paradis. Mitt ute i skogen. En skog som med alla andra mått än skånska bara är lite större än ett par dungar. Nå, jag överdriver. Här finns i alla fall plats för hundratals hjortar i skilda dimensioner. Det sena kvällsljuset faller mjukt ner på dovet som höll sig på behörigt avstånd. 

 

Annat med råbocken ovan. Somliga exemplar verkar så vana vid promenerande människor att de knappt bryr sig. Bakom ormbunken - vilken paradisaktig, ursprunglig växt - poserar han med vackra horn. Och - ni visste det - när jag efter en längre fotoserie gick därifrån stod djuret kvar. Jag älskar det!