Naturlighet

-Aaahh, känns skönt klia sig mot busken.

Bilden togs för några månader sen då bast skrapas bort från hornen.

Senare, på strandängarna. Ungbock har fått syn på vacker råget.

I elegant stil sveper han fram över terrängen, förmodat blind för annat än kärleken...

Snart ikapp.
Ögonblick ur råbockens liv. Med lite hjälp från människor kan det urgamla spelet få fortsätta. Men det spelas snart inte av sig självt om natur bara ses som ekonomisk resurs.

Därute i skogen...

...kan en del intressanta saker ske.
Promenerade uppför den vackra skogsvägen när en råget plötsligt flyger över den. Inte en chans hinna fotografera den! Men ibland kommer fler så när kidet sekunden senare släntrar sig över, är enbenet fast förankrat i marken, kameran beredd. Det blir en skarp kontrast mellan skugga och ljus som jag tycker bilden tjänar på.
Efter kidet kommer inget mer så jag fortsätter framåt.

Då hörs, från samma ställe, något ljud så jag hinner precis göra utrustningen klar när det händer. Råbocken är redan mer än halvvägs över vägen. Nosen håller den stadigt planterad just ovan jord; snart gäller brunsttider och bocken spårar väl geten. En vissling från mig och bocken stannar upp, tar på sig ett lätt frågande uttryck i nyllet för att tiondelssekunden senare ha vänt helt om och tillbaka in i skogen, i full galopp. Ymnigt ackompanjerat med anklagande skäll.
Bilden bara knappt beskuren, så mycket mer fanns inte plats i sökaren. Det var en trevlig kväll därute i skogen.

Midsommarkväll (3/3)

Efter senaste kursändringen.
Jo, detta är samma vilt som i föregående inlägg. Fortfarande ute i fri natur, ingen djurpark. Fortfarande står jag upp på vägen, helt utan kamouflage.

Här bestämde sig geten för att stanna upp. Jag hinner ta något tiotal skott. Nån gång kan det kännas skönt att bli så totalt ignorerad...

Mitt hjärta smälte inför detta möte. Som liten (nåja, riktigt liten ) drömde jag om ett rådjurskid hemma, fick nöja mig med bild på väggen. Denna kväll, med två kid, och jag blev själaglad. Bär på minnena och fick flera bilder. Ingen dum inledning på helgen.

Midsommarkväll (2)

Jag står upprätt mitt på vägen. Har i och för sig ett mindre kamouflage i form av jackan. Men blåjeans finner ingen naturlig motsvarighet i skogen. Jag tror inte på djurs färgblindhet i allmänhet. Möjligt just den här geten/mamman drabbats?

Ungefär tjugo meter från min figur blev hon i alla fall plötsligt medveten om att familjen var på väg   springa rakt in i faran . De små med sin inneboende energi fortsätter rakt fram...

...uppenbart nästan under min radar för här kom ungarna inte fullt med på bild. Skarp vänstersväng nästa!

Fortsättning följer.

Två saker

För det första detta : På min fågelmatnings absolut sista, döende dagar tidigare i veckan landade ffg detta år en ringduva. Eller rättare sagt de var två ringduvor som landade för att stilla sina matbehov. Ute på landet där jag bor händer detta bara sällan.

Som om detta inte var nog noterades dagen därpå en liten sparv. Bakifrån märkvärdigt likt alla de gråsparvar som redan finns, syntes den kila omkring på marken. När den vänt sig mot mig igenkändes den som järnsparv. För den arten hade jag en gång tidigare sett - och fotograferat. Förvisso den gången i skogsmiljö.

Så till sak nummer två.

På ett fält modell större upptäcktes sent på kvällen livfulla rörelser, knappt skönjbara för blotta ögat. I sökaren med 500:at påskruvat gick det bättre. Tre rådjur, två bockar och en get, rusade vilt fram och tillbaka . Här ser vi den äldre bocken komma mot fotografen.

Resterande bilder visar upp vådlig aktion som berättar att det som sker är viktigt eller roligt för de inblandade. Möjligen övar herrarna inför kommande brunst? Eller bara en släng allmän våryra, vem vet?

Goa snön !

Ändå härligt med snö. Så länge den är krispig och vit.
Skogar lyses upp och kan bli lika vackra som någonsin om hösten.
Rådjur blir mer lättfotograferade eftersom de gärna uppehåller sig längs vägkanterna. Härnere saltas som bekant på allt som liknar halka och kanske det är överskottet som lockar.

Ovan en lite fågel som även den gillade vägens närhet. Inte sällan annars förekommande i skuggiga, svårfotograferade partier, lättar snön upp skuggor och autofokusen slukar motivet med lätthet.

Gåtfullt

Jaha!
Vad är nu detta för bild?

Råbock tagen på långt avstånd i ett i och för sig vackert landskap. Djuret tittar till råga på allt bort från betraktaren. Usel bild?

Nja, titta en gång till. Följ vägens vänstra hjulspår. Bortom krönet går ju en person. Långt hår, grå kappa, håller något vitt i handen, kanske en påse av något slag. Mycket elegant uppenbarelse. Bildelementen knyts så samman, får sitt sammanhang.

Eller är gestalten istället något nedhängande från grenverken? Lagd i passande oskärpa? Jag vet inte. Men jag vet vilken tolkning jag föredrar. Tänk att fortfarande finns människor som bara kan se på fotografi som ett dokument, ett direktavtryck av verklighet. Eller gör det det?

Inte grannaste killen i skogen?

Taget 28 mars skiljer det dryga två veckor mellan det första fotografiet och de två undre.
Han såg ju förskräcklig ut, bocken. Tyckte jag redan initialt. Men det gör de ju å andra sidan vid skifte mellan vinter- till sommarpäls.

Denna från igår. Bör vara samma bock, samma "hage", ja nästan på samma ställe. Fortfarande med päls i övergångsfas.

Bytte vinkel. Visst är ena hornet något kortare? På alla bilder, menar jag.
Nå, om det nu är samma djur hoppas jag verkligen att han blir OK. Andra rådjur jag fotograferat senaste dagarna har kommit mycket längre med sin sommarpäls. Men antagligen oroar jag mig helt i onödan.

Vinterkappan

Ett ytterligare fototillfälle med råviltet - mitt i- byn. manifesterat.
Ingen bra bild men den kom med av en anledning : Titta på hålet i pälsen, det som kan upptäckas på halsen. Kratern där skvallrar om vinterpälsens beskaffenhet. Ingen tunt vinterplagg geten bär på!
Ska tänka på det nästa gång jag undrar hur sjutton klarar de sig utan att frysa kalla vinterdagar.

När vintern rasat ut...

...kan det ibland verka som skogens större djur drar en kollektiv, lättnadens suck : Vi gjorde det! Klarade oss igenom denna vinter oxå.

Alls inte ovanligt se större, rent av mycket stora församlingar hjortvilt samlas på styckena för att äta upp sig. Främst tänker jag på dovhjort, men som framgår gäller detta i någon mån även för rådjur. Utanför bild t.v. fanns mer djur som inte kom med (trots långt avstånd och bara moderat teleoptik påskruvad).

I sena eftermiddagens släpljus funderar granna bockar på nästa steg. Ignorera eller fly? Ässschh, bondens späda plantor smakar för gott, vi stannar ett tag till...

Mellan skog och skog

Förargligt när man inte har tillgång till sitt USB-minne med alla sparade webbilder som gjorts under åren.
Men tur i oturen att det bara kvarglömdes på arbetet. Åtminstone tror jag mig veta vart det placerats.Tänk om stickan varit försvunnen för alltid! Oj,oj sånt arbete med att återställa alla de bilderna.

För bara en vecka sen bestämde jag mig för att säkerhetskopiera rubbet till en annan sticka. Ett hugskott som direkt belönas, således. Det är därifrån jag hämtat dagens inlägg.

Taget för ett år sen. En ljuvlig vårdag - av allt att döma - och bocken njuter så han slickar sig om mun. Den mer försiktiga geten visar inte lika mycket känslor. Men som hon befinner sig närmre mig är det kanske inte så konstigt om hennes tankar mest kretsar kring hur komma bort från den här besvärlige typen. Ja, mig. Inte bocken. Fotografiet visar djuren i öppna landskapet. Ingen optimal plats att vara på under ljusa eftermiddagen. Snart har de därför återförenats med skogens djupa skuggor. 

Äntligen djur !

Tidigare har jag beklagat mig över att numer - läs denna säsongen - knappt alls påträffas större skogens däggdjur i mina hemtrakter. Vad det nu kan bero på?

Så jag åkte till ett annat ställe med Skånes minsta skogsdunge intill en större damm. Allt omgivet av stora, brukade fält. Och skåda ljuset! Direkt jag steg ur bilen uppenbarade sig ett gäng om kanske 10 rådjur, när jag svängde runt första hörnet stod ett annat lika stort fridfullt betande. Fler djur på några sekunder än resten av säsongen!! Mycket märkligt. Kan bara hoppas att sjukdom eller annat hemskt inte grasserar hemmavid.

I alla fall här ett par rådjur. Ungbocken går tillsammans med sin mamma, antar jag. Övriga djur hade redan försvunnit ur bildytan. Mulet, men ändå vacker vinterdag att glädjas åt. Nu håller allt detta på att försvinna.