Ni trodde att det bara är glada "barn" som gör miner åt fotografen precis när avtryckaren trycks ner? Glöm det. Ni känner igen situationen. Allt är färdigregisserat, bländaren vald, skärpan på plats. Fonden har ni oxå skänkt ett ögonblicks tanke. Så. Huvudet på storspoven hölls för ett litet ögonblick alldeles stilla och jag kunde rikta in minsta fokuspunkten på dess lilla volym. Vad händer? Se själva. I bästa partystil anläggs ett sån där uttryck som gör att man måste gallra bort just den rutan för att bibehålla gästerna som vänner efteråt.
Men man får aldrig vika ner sig.
Så till sist en bildruta där motivet glömt bort fotografen och den senare blev nöjd. Tur att spoven oftast inte sticker så fort kameran börjat smälla utan låter en få en andra chans. Med sitt vinnande utseende, med välmodulerat läte är denna fågel kanske vinnaren på ängarna. I mina ögon.