fredag 31 maj 2013



Ni trodde att det bara är glada "barn" som gör miner åt fotografen precis när avtryckaren trycks ner? Glöm det. Ni känner igen situationen. Allt är färdigregisserat, bländaren vald, skärpan på plats. Fonden har ni oxå skänkt ett ögonblicks tanke. Så. Huvudet på storspoven hölls för ett litet ögonblick alldeles stilla och jag kunde rikta in minsta fokuspunkten på dess lilla volym. Vad händer? Se själva. I bästa partystil anläggs ett sån där uttryck som gör att man måste gallra bort just den rutan för att  bibehålla gästerna som vänner efteråt.
Men man får aldrig vika ner sig.



Så till sist en bildruta där motivet glömt bort fotografen och den senare blev nöjd. Tur att spoven oftast inte sticker så fort kameran börjat smälla utan låter en få en andra chans. Med sitt vinnande utseende, med välmodulerat läte är denna fågel kanske vinnaren på ängarna. I mina ögon.

torsdag 30 maj 2013

Stekhett!!






Oj, vilken sommardag vi haft. Satt i ett av de mer bortglömda fågeltornen och fick tonvis med bildmaterial på jagande glada, dykande fisktärna och nykläckta svanungar. När solen ligger på har man lust att hoppa ur alla kläder där bakom kameran, men - förutom alla tillrusande vän av ordningsmänniskor - så kommer ju horder av mygg att göra processen kort med en. Om inte knotten klarar jobbet först. Så för att kyla ner tempen lite presenteras här en härligt vintrig bild som tror jag låg framme en timme på bloggen innan Blogger snodde den. Nu har den återfunnits. Mitt fel? Tssk. kan jag inte tänka mig. Jag gör aldrig fel, speciellt när det kommer till datorer...

onsdag 29 maj 2013

Konsten att äta näringsriktig mat.






Någon önskade bilden fågel-med-insekter-i-näbbet (ja, jag vet vem). Alltid ivrig att göra mitt bästa för läsarna kommer här ett bidrag på det temat. Skulle det uppskattas tror jag att jag fick en bild idag med än fler larver&flugfän. Smask!!





Tyckte att översta bilden ställvis kom ut lite överskärpt. Originalfilen delar inte denna defekt, men vad hjälper det...? Så här kommer ett nytt försök med annan ärla en annan dag, men med samma goda aptit. Håll till godo!

tisdag 28 maj 2013

Blottlägger harens innersta tankar



- "Va!? Har Olssons i Silvåkra nätat morötterna"?

Ungefär sådär ser det ut som den tänker, min icke-rädda hare. När den tröttnat på poseringen drog den till fredad mark, 10 meter längre bort... Har djuren börjat bli för bekväma av sig? Skulle inte tro det, jaktens spänning har sedan länge ersatt husbehovet, att ha mat att äta. Men tänk bort jägarna så vete sjutton. Många människor uppskattar att ha viltet in på knutarna, djuren utnyttjar denna frikostighet så mycket de kan. Därav min tolkning av bilden ovan.

måndag 27 maj 2013

Oväntad!



Sitter i gömslet, ser i fjärran något röra på sig bakom kullen. Är det huvudet på kronhjorten? Nej, en fågel. En fasantupp luftar sig under den tidiga morgontimmen. Makligt promenerar den upp på kullen, vänder sig om, betraktar sin omgivning.



Ett gott tag stannar den så. Jag kunde inte ta så många bilder, vinkeln var för svår. Utan live-view hade det varit helt omöjligt. Ingen kronhjort, som sagt. Ändå så klart tacksam över vad naturen kastar fram mot kameran.

söndag 26 maj 2013

Från buskagen runt sjön



Svartvit flugsnappare. Den första för mig och en mycket hygglig själ, tillika. Fotograferad i Tåkerns randområden hade jag aldrig haft förmånen tidigare, men se! En fågel som direkt kunde identifieras. Tänk om alla andra fåglar vore lika lättidentifierade! Som den hoppade runt på grenarna gav den mig alla chanser att föreviga episoden från alla tänkbara vinklar. Idealmodellen, kort sagt. Det öppna landskapet runt sjön bjuder på fina exponeringsförhållanden och hyfsat intressanta fonder till motiven. Sen hade det varit bra om dessa fåglar kunnat ta lite fler insekter och göra själ för namnet. Myggstift på nästa gång!

lördag 25 maj 2013

Glada på flygtur



I mina trakter har jag blivit bortskämd med fototillfällen på rovfågel. Särskilt vintertid. Nu har många gäster lämnat för nordligare sommarboställen och fåglarna står inte längre på kö för att fotograferas. Den stora stammen av glador glädjer dock oss skåningar året runt, den här på födosök kommer just insvepande över vassruggarna i den lilla sjön.



Här samma fågel betydligt närmare fotografen. På födosök? Nog ser det på närbilden ut som skrovmålet redan intagits, kolla den inte helt rensade näbben. Så kanske istället fågeln var ute på lusttur efter sitt skrovmål...? 

fredag 24 maj 2013

Närbild


Tja, vad ska man göra med bilder där motiven sitter så nära och brännvidden är alldeles för lång? Ben och vingar får inte utrymme att i bilden samsas med resten av kroppen? Man kan pröva beskära dem en smula ytterligare och  -  vips, har man ett porträtt,  även på den mer diminutiva fågeln. I detta fall gulärlan. Det jag tyckte blev spännande är det gula på ryggen. På avstånd en flashigt gul signal, mer in på skinnet ser ju färgen mindre homogen ut. Kanske det beror på hur ljuset faller på fjädrarna, kanske det är vår syn som selekterar färger åt oss? Under alla omständigheter en trevlig individ, denna.

torsdag 23 maj 2013

Mörker i skogen







Tidigare var dessa långa, handhållna exponeringar en plåga. Kanske en av tio exponeringar kom ut OK. Nya objektivet vänder på steken och numera gäller det motsatta. Så för er del, ekorrar, gäller från nu att ser jag er så hamnar ni i bloggen om ni nu inte lyckas gömma er bakom den vanliga snårskogen av grenar. Som ni så ofta lyckas med. Det här exemplaret var dock väldigt mån om att visa upp sin bästa sida för fotografen, poserade så vackert på sin gren. Bättre att få det gjort snabbt och se människan försvinna nån gång, tänkte den väl.

onsdag 22 maj 2013

Raritet !



Japp. Denna är ovanlig. Står så oxå i fågelboken. Det hela började med att jag för andra gången samma dag mötte två trevliga och kvinnliga skådare. Tiden mellan träffarna var väl dryga timmen och den hade de tillbringat med att i kikaren och med egna ögon - just då hade den simmat ganska nära strandkanten - studera denna den rödhuvade dykanden, hanen tillika i praktdräkt. När de såg mig komma förbi förbarmade de sig över min person (läs kastade sig över) och med ivriga gester åt alla håll och i upphetsat  tonläge förklara att fågeln just innan hade försvunnit ur sikte. Jag gav den 5 minuter och mycket riktigt kom anden simmande i siktfältet. Men mycket längre bort. Ovanstående bild är tagen med 700 mm brännvidd och ändå beskuren 100% i Photoshop. Bättre än så blev det inte denna gången.

tisdag 21 maj 2013

Att vara skrattmås just nu



Det sägs att skrattmåsen är på tillbakagång. Gäller inte "min" sjö. Här skränas som vanligt. Går man ut till gömslet är nog nio av tio fåglar en skrattmås. Just nu.



Här byggs bon på de små holmarna. Byggmaterial hämtas med förkärlek från den lilla strandplätten just framför gömslet så bilder som ovan är legio. Just nu.



Men kanske det bara är en tillfällig frist. I alla fall jag skulle sakna dessa orädda och smarta fåglar i en eventuell skrattmåslös framtid. Som sista bilden visar kan den skrattande lätt förvandlas till en desillusionerad mås.

måndag 20 maj 2013

Professor Entita







Visst ser den med sin stora skalle beläst ut, min lilla entita. Tillsammans med en polare examinerades en rotvälta efter godis. Det är på toppen av den vältan fågeln befinner sig i tagningsögonblicket. Ståendes på knä såg jag chansen att kanske få till en neutral bakgrund eftersom bakomliggande vegetation växte en god bit bort. Alltid trevligt att slippa få med de annars obligatoriska grenarna. Det fina ljuset skapades av Moder Natur.

söndag 19 maj 2013

Breaking news!!




Tidigare berättade jag ju om tofsvipeboet som försvann. Så gissa min glädje när jag såg dessa småttingar födosöka i gyttjan, bara en liten bit bort. Samma stil som de vuxna, ner med näbben i blötan och upp åker en mask. Härligt! Modern fanns i närheten, men var inte överdrivet försiktig när jag riggade upp utrustningen på kanske 7-8 meters avstånd. Men under skjutningen kom en kråka flygande. Den jagades utan förbarmande bort. Alltid besvärligt att fotografera genom passagerarfönstret, vände jag lite senare tillbaka för att få tillfälle från rätt sida. Då var familjen puts väck. Så nog lite tur att ha fått chansen till detta utsökta fototillfälle. De var bara två ungar och kan inte ha varit många dagar gamla. I den kraftiga blåsten höll de sig nära grässtråna;  förvisso kan de redan kraftiga klorna hjälpa till att hålla kroppen kvar på marken.

lördag 18 maj 2013

Lite av varje



Naturen härnere är starkt försenad i utvecklingen. Tidigare år har man sett kronhjortskalvarna springa runt i början av maj. Denna vår har de,  av mina fåtaliga observationer att döma,  inte kommit fram ännu. Nog ser denna hind på bilden - tagen förra veckan - ut att ha en liten bit kvar. Denna blir den sista bilden på ett tag från min ytterst produktiva naturruta. Hela området fälldes ju förra sommaren och nu stängslas hela rubbet in. Ska väl bli julgransplantering eller annat "nyttigt" för markägaren. Så det blir att dra till annat ställe. Trösten  i bedrövelsen är att djuren drar ju de med. Så med lite tur drar vi till samma ställe.
En helt annan sak. Just tillbakakommen från Tåkern fick jag tre nya kryss, fast jag förstås inte kryssar i egentlig mening. Svartvit flugsnappare, flygande rördrom och rödhuvad dykand, sistnämnda en raritet. Taget tillsammans med strålande sol och kraftiga vindar - men ljumma - och sommartemperatur på skalan,  var det en helt igenom lyckad dag. 

fredag 17 maj 2013

Blåmesens mer eller mindre kända liv







Sköna lirare, de här små mesarna. I mitten åskådare, överst ställer den en fråga till fotografen, -"Blir det bra så här"? Och i sista rutan tar den med oss till cirkusmanegen för luftakrobatiken där. Eller hur?

onsdag 15 maj 2013

Och solen strålade



Vilken härlig dag! Sol med ljumma vindar. Det känns ju ovanligt och måste väl vara minst 8 månader sen sist. Nere vid sjön hörde jag ffg rördrommen spela i år och dagen öht kändes som om solen lyste en i ansiktet,  även i medljus... Vad passar då bättre än att visa upp en liten välljudande sångare, från toppen av trädet? Även om den i detta ögonblick fokuserade mer på maten, mat som måste tas in för att orka med konserten som just nu verkar pågå 24/7. Kan någon artbestämma vore jag tacksam resten av dagen! Det kommer nog dröja många år av observationer och lärande innan jag ens ger mig på en gissning.

tisdag 14 maj 2013

Rapport (2)











Några av alla de bilder som blivit över i granskningen men som ändå skildrar livet på ängarna. Sista bilden är honan av brushane. Hade det inte varit ett spektakel att se hannarna i praktdräkt? Hittills inget napp. Men där det finns honor brukar ju hanarna inte vara långt borta...
Över till något helt annat. Har just förärats en medial uppfinning. En bok som som visar våra vanligaste 175 fågelarter och som dessutom spelar upp ljud från valfri. Kan säkert bli användbart inlärningsverktyg. Nästa steg vore väl ett slags trackID som spelar in ljudet och därefter talar om med bild och text vilken fågeln är. Eller det kanske redan finns appar för detta ?

måndag 13 maj 2013

Bobyggartider



Igår gick jag förbi en större stenhög vid industrianläggningen. Skulle det inte vara perfekt plats för sädesärlan, frågade jag mig själv. Tittar upp. Visst sitter den där på toppen;  i matchande färger skyddad från predatorer. Först trodde jag på rejäl lunch men det blev fjädrar,småpinnar och annat till reparation av boet istället. Min föraning var bara tur, men det känns ändå gott att börja kunna katalogisera tänkbara uppehållsplatser för våra små bevingade vänner. Kan bli nyttig erfarenhet.

söndag 12 maj 2013

Vid stupet!


Inte Grand Canyon precis, snarare ett litet dike som med detta perspektiv -  kanske oxå ur harens synvinkel - ser djupare ut än den verklighet fotografen vandrar runt i. Man kan tydligt se att djuret avverkat första etappen, nu står den vid andra pinnen och funderar över hur den tredje ska attackeras.

Rapport (1)





Varsågoda, ett liten sammanställning från gulärlelivet på ängarna. Jo, tack. Vi mår bra. Trots brådskan efter sena våren.
Små, men orädda sitter de inte sällan på tråd eller stolpe och möjliggör ju då fina, neutrala bakgrunder. Sen tycker jag att den lilla späda fågelkroppen vilt kontrasterar mot den ruggiga taggtråden. Men den senare fyller ju ändå en funktion som upphöjd spelplats. Kaxig attityd i dessa, eller vad tycker ni?

fredag 10 maj 2013

Nu slåss de igen.


Detta är ingalunda ett toppenfotografi, det är jag själv helt klar över. Men när jag betraktade bilden undrade jag när det senast inträffade att jag fått se gravänder slåss?  Många är annars revirstriderna på ängarna, denna inträffade dessvärre riktigt långt bort från kameran. Först såg jag ett virrvarr av fågel och vattenstänk som blixtrade till därute och jag är inte sämre människa än att jag då tog en bild. De var först tre pretendenter, till sist stod vinnaren ensam.

torsdag 9 maj 2013

Ormvarning!



Min tur att springa på livs levande snok, den här var säkert tre meter lång! Nä, långt ifrån. Kanske halvmetern om man skulle räta ut den. I alla fall låg den som ett ömsat skinn på stigen. När jag försiktigt med skon sprätte lite sand över den kom den till liv och ställde sig i ställningen ovan och rörde sig därefter inte ur fläcken. Då fick det bli gymnastik för min del, igen. Platt på mage precis innanför MFA (minsta fokusavståndet) på 500:at som var det + konvertern som satt på kameran.



Samma bild mer croppad. Visste ni att även snok är giftorm? Enligt Wikipedia i alla fall. 

onsdag 8 maj 2013

Två sidor av tvåbenta (2)


Det var nersidan med buskörandet. För det fanns i detta fall oxå en uppsida. Här ovan är rödbenan som den mestadels såg ut medan jag hamrade på med kameran, innan fartdåren kommit alltför nära. Snäll, trevlig fågel med vacker drill i mun. Enda större rörelsen var huvudets när den uppmärksamt spanade åt alla håll som fåglar gör.
Sen kommer den lilla, blå bilen i hög fart.




Och se! Lite action! Detta är sista rutan innan objektivet snabbt drogs undan och gruset smattrade mot bilplåten. Känns lite underligt att känna tacksamhet mot en sådan, men så är det ju. Så tack, fartdåre! För en bild jag förmodligen inte förunnats annars.

tisdag 7 maj 2013

Två sidor av tvåbenta




Stora som de är känner sig ändå inte alla bekväma med människor i närheten. Den här storken var först avvaktande men efter att noga instuderat mitt harmlösa nylle bestämde den sig för att här, här har vi en av de fotografer som inte hotar. Så den marscherade mot mig, hoppade ner i diket för att spana efter matnyttigheter där och tog sig därefter vigt över till andra sidan. Den försöker inte flyga över. Utan håller upp vingarna för att få plats i den branta bäckslänten. Allt medan jag en gång till skänkte Storkprojektet den varmaste tanke. Fantastiskt att ha fått tillgång till dessa vackra djur. Underbara människor!
Tyvärr finns det andra varianter av tvåbenta varelser i aktion på ängarna. Jag vet att jag är gnällig men använder ändå min blogg som personlig övertrycksventil när helst jag träffar på oönskat beteende. Så det så. Här har vi alltså en fågelintresserad skådare som gjort sig omaket att köra till området för att i tubkikaren studera och kryssa fågel. När han är färdig för stunden och lunchen kallar eller vad som nu lockar, upphör allt intresse för fåglar och andra aktörer som studerar dem. In i bilen, accelerera till högsta tillåtna fart genom reservatet, passera alla parkerade bilar fyllda med fotografer och skådare  i samma höga fart, skräm bort varenda fågel längs hela vägen. Mitt pågående fotoprojekt,  rödbena-på-pinne passerades i 70 km hastighet och med gruset sprutande som kvasten efter.  Fågeln drog ju snabbt som attan, fattas bara.  Bussig typ, den där! Hade jag inte lika snabbt dragit in objektivet hade det nog oxå strukit med i stensprutet. Kan inte vissa människor istället för fågelskådning ägna sig åt mer passande verksamhet som elefantskötare eller liknande? Grrrr...

Grönbena



Ängarna håller redan på att torka ut. Det innebär troligen att vadarfåglarna drar någon annanstans om regnet snart inte kommer. Så bäst att passa på medan de finns kvar. Idag är det grönbenan, ny art för mig.
Uppdatering : Som några här befarat måste jag rapportera att eftersom två dagar i följd ingen tofsvipa synts till vid boet nära vägen, betyder det väl att den häckningen misslyckades. Synd och lite sorgligt nu när hon var så nära, vipan.