Diverse

Havsörn vakar över sjön, alltid spektakulär syn.

Järnsparv påträffas mer sällan i mina hemtrakter. I alla fall av övertecknad.

Stilla låg djuret länge kvar på marken. När den förstod att jag inte ville ge upp i brådrasket flyttade den bort. Bort till fotograffritt område...

På tal om att ligga kvar. Grågåsen har parkerat sig på nybyggt bo bara några meter från bryggan som många människor använder sig av, varje dag. Ignorerar t o m stojande barn. Fågeln i extrem närbild.

 

Till sist. Vädret har kraftigt försämrats senaste tiden men det medger istället mörka bilder som storspovens ovan. Ett fågelfynd såväl på mark som i luften. För att inte tala om deras ljuvliga läten. Men oj, så kallt att vara ute i markerna nu.

Räven raskar...del 2

Den listige räven hade gömt sitt byte som fällts redan innan jag fick syn på den lille marodören.

Nu lufsar han framåt, rakt emot. Rovet en fågel, det ser t o m jag. Men vilken?

 

Aj, aj. Gissar på ung sothöna. 

Man anar stolthet hos angriparen. - Se så fint byte jag tagit!! Räven stannar upp för ett kort ögonblick, spänner blicken i min. -  Håller du inte med??! Här kan jag festa hela förmiddagen...

Räven raskar över - strandängen

 

Vad gör räven ute i vassen??

Svar i nästa blogginlägg. 

Olidligt spännande nu, eller hur?!

Närbilder och nära bild

 

Här ovan hade man nog fått först ta bilderna. Och därefter springa för livet. Med undantag för räven, då. De är därför alla skapade under ett besök i djurparken...

I det vilda räcket det så gott med trygghetsavstånd som i bilden ovan. I alla fall för övertecknad. 

Akrobatik

Rävunge undviker helst taggiga, stickande växter. Hur var det nu? Huvudet upp, baken ner. Eller tvärtom?..

...Råbocken flyter fram i luften ovan sädesfält, står inte fåglars flykt långt efter....

...Medan lärkfalken demonstrerar hur man äter upp sin mat samtidigt som man håller undan med 100 knop. Utan att krocka med kolleger eller alla svalor som pilar förbi...

..De lite stolpiga storspovarna har inget emot en halsbrytande dans inför parningen ( eller är det rivaler emellan? )...

...medan vi till sist skådar svarttärnans konster på stolpe. Och allt detta medan OS-gymnastiken pågår i TV:n. Djur kan också!!
 

Eftermiddag med rävunge.

Tillbaka till rävgrytet. 

Här bilder av Lilleman, betydligt senare i utvecklingen. Sladdbarn?? 

Jag upptäckte honom när han från sidan smög sig mot ingången. Inte för att han hade några som helst planer att gå in där. 

Nä, lämplig plats att sova middag på var det som gällde. Här blir nog bra!

Men först annat av livets nödtorft. Detta prekära läge utspelar sig kanske 10 meter från mitt objektiv. Här vilar inga blygsamheter!

Därefter. En stunds välgörande powernap. Godmiddag, over and out!!

Oväntat möte

Mitt i fågelfotograferandet - en ung räv äntrar scenen. Fullständigt orädd tar den in min närvaro och bestämmer sig helt visst att närmare undersöka fenomenet.

Ungen blickar åt alla håll som för att förvissa sig ingen fara råder...Som om objektet framför - min person, då - inte är det farligaste i en rävs liv. Käcka jägare skjuter alltid den räv som vågar visa sig. Bara för att sen bränna upp kadavret. Sanslöst, tycker jag. Men än får denna individ leva. Den njuter sin nådetid, kanske man kan påstå.
 

Tittar försiktig åt sidan. Igen.

Sedan marsch framåt, igen. Dessa bilder är knappt beskurna. Djuret uppehöll sig väl inom tio meter. Jag stod stilla, vågade knappt andas. Ett magiskt ögonblick iscensatt av Moder Natur. 

Istället för gråtrist...

Väldigt lite nytt på fågelfronten just nu, i alla fall i mina trakter. Så detta inlägg få bli retrospektivt, från våren som var. Bobyggartider, som synes.

Men allt är inte frid och fröjd. Välväxt räv smyger runt på strandängarna utan att lägga märke till mig några meter bort.

Ända sen jag var liten påg har jag alltid gillat vass. Då som referenspunkt för gäddfisket i roddbåten. Numer som fantastisk ljussättare dagar då vass och sol samarbetar...

På inlandsängarna återfanns många vadare. Avslutningsvis en lite ovanligare BIF :  Grönbenan som sätter fart mot betraktaren. När årets bottennapp i form av kortaste dagen på året raskt närmar sig, finns säkert fler än jag som önskar naturen kunde skynda på lite.

Vad ska göras idag?

Funderar på var den här dagen ska brukas till? Tidig morgon, solljus från klarblå himmel. Hade tänkt åka hem, men stannar nog ett par timmar till.

Naturen lockar. Naturen med sina kullar av ungar som i dagarna som gått fått göra sina första lärospån. Såg en mamma gås med bara en enda unge kvar. Vad kan den familjen inte berätta om tragiska levnadsöden?

På bild kanske en av alla tänkbara förövare. Hon hade sex ungar att försörja för en vecka sen. Nu kanske ingen längre finns kvar. Att vara räv i en liten skog  frekventerad av jägare med sina"viltskötselprogram" i tankarna, är en framtid med oklara utsikter. När det kommer till att klara livhanken.

Nog om detta. Nu ska njutas av det som finns här och nu. Ses vi därute?

Det är så gott att leva!

Försommar, skir grönska, värme och sol en kväll tidigare i veckan. Vad kan en fotograf mer begära?Så klart. Något att fylla den fina omramningen med. Vad kan då passa bättre än en vilt springande, levnadsglad rävunge? Hmmm, inte så mycket mer, tror jag.

Försiktig herre

Ja, fotografen, alltså. Vilket är könet på räven vet jag inte. Vi möttes strax efter kl sju om morgonen på den öppna vägen. Först la du inte alls märke till mig. Du travade framåt med nosen i backen, på spårjakt efter ätbart. För nu var du hungrig. Sen. Du tittar upp, får korn på mig men kan inte riktigt avgöra om jag är farlig. Kanske du inte ens var klar över vad min uppenbarelse betydde, hukande över stativet som jag stod. Människa, träd? Du hade heller ingen hjälp från vinden som låg på från sidan. Den lilla vind som nu rådde denna fuktiga morgon.

Jag låtsas som att buskaget till vänster i bild skulle betyda något. Hindra från insyn. Men det gick ju inte. Ohjälpligt fångad mitt på den lilla vägen vågade jag inte röra mig. Försöker undvika häftiga rörelser. Ja, rörelser överhuvud taget. Du avancerade ytterligare tiotalet metrar. Men nu blev du misstänksam. Den där konstiga gestalten. Du tänkte att den kunde bli farlig och du stirrade tillbaka  med misstänksam blick. 

Den där septembermorgonen

Hög, klar luft. Nattens frost ligger kvar i skuggpartierna men i solljuset börjar jag redan värmas upp. Går längs sjösidan på väg till det lilla tornet i viken. Plötsligt en rörelse från skogssidan till vänster. Ut ur skuggorna kommer Mickel som oxå vill värmas. Solen står lågt, kanske djuret är bländat. Det gör ingen antydan till flykt eller ens ha upptäckt mig. Jag fotografera räven under några tiotals sekunder, den vänder sig mot mig och nu - nu är jag upptäckt.

Inte för att det förändrar så mycket. Snällt står den kvar medan kameraslutaren spelar upp sin trudelutt. Ett vackert, välväxt exemplar är det. Svansen är tjock och pälsen blöt av dagg i gräset. Fotografen är oxå blöt av samma anledning men lika glad för det. Det var en fin höstmorgon att lägga på minnet.

Om att överlista varandra

En till historia från Naturen. Tidigare hade jag överraskat en räv där den strosade runt i morgonsolen efter ätbart. Inte värre chockad än att den strax därpå korsar mitt spår och lägger en grupp buskar mellan oss. Sakta, sakta smyger jag runt, räknar med att få se djuret på andra sidan. Nej! Snopet kunde jag konstatera att räven haft full kontroll på mig och från sin sida gått åt motsatta hållet. Kan tänka mig att den listige rackarn fick sig ett gott skratt.
Nå, tillbaka hem efter en knapp timme i tornet ser jag djuret hoppa över stigen en bit framför mig. Igen. På samma ställe, i avsikt att ha buskarna mellan och finta bort mig igen. Så jag testade att att lika långsamt smyga fram, sen vände jag istället försiktigt tillbaka. Och se! Räven var där.

Jag mer än anar det belåtna flinet i mungipan. -He-he, så vad man av med den fotografen. Jag är det listigaste djuret i världen!, sa räven som här raskt är på väg riktning tornet jag suttit i.

-Men vad nu? Saxxx i Gaxxx! Grrr, blev överlistad själv!
He,he, skrattade jag lågt och gick därifrån. Jag kanske inte är den listigaste varelsen på planeten men räven lyckades jag finta bort långt ut på läktaren. Och ett trevligt minne blev det.