Några nytagna bilder

Två fåglar med attityd.

Ägrett gör vacker inflygning. Här har jag tagit bort några störande grenar.

På tal om attityd. De enda behövliga bland gnagare, tycker jag. Men som lyser upp desto mer.

 

Avslutar med några stillsamma exteriörer från där himma. Jag längtar till våren...

Tillbakablick 2021

Året som snart gått. Några opublicerade bilder. 

Alla dessa från Januari månad.

 

Fortsättning följer.

Diverse

Alltid (nästan, då ) händer något på ängarna. Gråkråka kör bort Börringevråk.

Smådopping i lugnt vatten.

Bläsand i likaledes...

Även fru och herr kricka njuter av simturen i plattvattnet.

 

Följda av kanadagås och prutgås.

Ett gäng snatteränder och ensam storskrake bildade fint motiv med sjön som fond. Vet inte om det stämmer, men någon berättade att för inte så länge sen var snatteränder i min sjö ovanlig. Inte så längre. Naturen är till sin natur ( förlåt! ) ombytlig, dynamisk. I så måtto har ingenting förändrat sig.

Ljusare !

Vad som omedelbart slog mig var hur pass ljust tecknade dessa honor av storskrake var. För storskrakar är de väl? En del verkar vara på gott humör, åtminstone...

De utgjorde sin egna, slutna grupp. Förmodligen juveniler. Kanske även av ljusare morf? 

Lokala variationer förekommer överallt. Konstigt vore annars.

 Så här minns jag dem annars.

Biter ifrån

 

Förvisso suddig i konturer. Mestadels runt vingarna. Har sin förklaring i vintermörkret som omgav oss runt julas. Det är inte därför bilden finns på bloggen. Det är för att fågeln biter ifrån. Jag gillar att tänderna i munnen framstår som veritabel sågklinga. Inget problem med rörelseoskärpa där, inte. 

Storskraken togs med hög iso för att möjliggöra 1/1000 s som är väl lågt för BIF:ar men i alla fall hjälpligt fungerar.

Ovan har det även här bitits. Möjlig vitkindad gås har fått plikta med yttersta priset. 

Allt sker i samma dunkel, inte så mycket blir skarpt. Här en som längtar till soliga dagar...

Lite av varje

Denna är (kanske) en lågflygande, juvenil blå kärrhök. Bilden togs för några veckor sen.

Lika gammal är bilden ovan. Undrar om fågeln fiskar från fyra meters höjd? Höll koll ett bra tag men den satt kvar.

Gulligaste fågeln ? Jag tycker nog att priset är givet.  Tycks bli allt svårare att påträffa. Hade en riktig pangbild på gång då fågeln satt på lågväxande kvist bara ett par meter bort. Krävde omprogrammering av fokusbegränsaren och den lilla rörelsen räckte för att flytta till trädet på bild.

Sotsvart fågel på ännu mörkare stubbe kom ut bättre än förväntat.

Här kan man ana solig, vacker dag tillsammans med (tror jag) Börringevråken. Gråväder rådde istället och varifrån färgerna kommer vet jag inte. Ser trevligare ut, dock.

 

Storskrakehonan har bäddat ner sig på plattformen i sjön, legat där någon vecka nu. Häromdagen ville skarven titta in och jag tror att bilden väl illustrerar vad hon tyckte om det. Det blev att hoppa tillbaka i det kalla plurret igen.

För snart ett år sedan...

Åren går fort. Så blir snart också detta annus horribilis lagt till handlingarna. Kinesisk djurmarknad sätter fälleben på resten av världen. Groteskt. Som flesta andra försöker vi klara oss undan genom självvald isolering. Tillvaron skälvde dock till när grannens barn blev smittat. Nu - på lokala planet - är situationen i stort värre än någonsin. Ska det aldrig ta slut?

Som om skånsk vinter inte redan i sig självt kan skapa ångest i människan. Är i alla fall djupt tacksam för att viltfotograferandet kunnat fortsätta som nästan som vanligt.

 

Bilderna från tidigt 2020. Sparvhökar tog stundom stort intresse för min fågelmatning. Kunde också sitta på staketet intill landsvägen och långa stunder inte göra annat. Medan småfåglar hukar sig bland buskar och snår, hungrigt väntande på sin tur att få ta för sig av serverade läckerheterna. Snacka om att kontrollera sin omgivning. Nästan lika effektivt som pesten...

Varför inte dessa bilder?

Lite udda bilder som annars bara skulle försvinna in i arkivet. Först ut den flotta storskraken som lugnt fiskade i kanalen. 

Med full kontroll över området sitter ormvråken stilla på sin pinne.

Kanske inte med samma kontroll och bara för några korta ögonblick. Hur som helst. Möt kungsfiskaren.

Betydligt mer sittid här; Jag hann gå runt fågeln för att försöka få med röda hjässfläcken. Lyckades sådär innan den stack.

 

Avslutar med betydligt mer tålmodigt kritter. Den här ungdomen verkade ivrig att ta sig ut ur daglegan men ville väl först invänta vad de större pjäserna hade att tycka om det. Sen kväll och jag upptäcktes snart trots skydd bakom tallstammarna.

Första dagen...

...bjuder på dimma, mörker och regn. Inga idealiska förutsättningar så arkivet får förse bloggläsarna med material från bättre tider. Ovan några miljöbilder med klar luft, t o m snö kvar i skuggpartierna. Ser det ut som i nedre rutan.

Definitivt snö i nästa. Tagen enda riktiga vinterdagen vi haft så här långt. Grönfinken ser ut att ha det gott där i solen, i trygghet med munfull mat vid min matning hemma.
Sista bilden på storskraken får symbolisera hopp om mer vinter, mer ljus, fler BIF:ar.
God fortsättning, förresten!