lördag 30 april 2016

Elegant





Brushane är, tillsammans med storspov, förmodligen ängarnas dominant just nu.
Fågeln i sina många skepnader fascinerar. Ännu inte inte sett parningsspelet med egna ögon i år. Verkar vara på gång. Med lite - läs mycket - tur, så...







Kolossalt elegant utstyrd. Med hockeyfrilla och allt. Därtill föredömligt oskygg för fotografen. En art som lägger sig varmt om hjärtat.

fredag 29 april 2016

Gul & blå





Jag vet. Nationaldagen firas inte ännu.
Men tyckte ändå att svenska färger kan behövas dessa tider.
Överst gulärlan som varit runt ett tag. Men denna bild är min första för i år.

Ståtliga gråhägern mot stålblå fond kan avnjutas året runt, tack och lov.

torsdag 28 april 2016

Ett ytterligare parningspreludium från ängarna





På tal om fåglars fortplantning.
Här en lustig bild med två hanar av gravand som i givakt uppvaktar honan.
Hon verkar intresserad så kanske det funkar...
Taget på l å n g distans.

onsdag 27 april 2016

Förspel på ängarna!





Dags för rödbenornas årliga parningsakt! Eller - som det visade sig denna gång-  snarare preludierna till.

Hanen står bakom med sina flaxande vingar och vilt klapprande näbb.







Sen ett vigt hopp och på väg att landa mjukt på honans rygg.







Touch down!

Den fina uppvaktningen till trots avbröt hon försöket. Stiger helt enkelt åt sidan, partnern faller ner och blir sen bortjagad... Vem sa att kärlek var lätt?

tisdag 26 april 2016

Från början av mars



Tidigare skrev jag om den (större) hackspetten som satte sig på marken bara några meter från plåtgömslet. Så varför inte visa några bilder på den?







Ljuset var enastående denna dag. Sju veckor tillbaka i tiden och mer vår i luften än idag...








Ny erfarenhet för mig med så pass skygga fåglar bekymmerslöst skuttande omkring på marken. Bekymmerslöst? Ser hon inte lite misstänksam ut?

Mobbning ?




Ute på ängarna.  Där utkämpas revirstrider och mindre djur körs bort av de större som vill ha hela kakan för sig själva. Ändå finns bland de mindre fåglarna en påtaglig kollektiv beredskap vid verkligt hotande fara. T ex stiger flera tofsvipor upp som målsökande missiler för att tillsammans mota bort rovfåglar.

Vid mindre allvarliga träffningar verkar de inte ge samma assistans åt varandra. Plats för alla finns ändå, ängsytorna är gigantiska. Och senare kanske gräsänderna återförenas med den pöl gravanden på bild körde bort dem ifrån?

söndag 24 april 2016

Vaksam hela tiden



Inte för ett ögonblick stängdes radarn av. Trots han var hungrig och timmen sen. Jag i mitt plåtgömsle, unge råbocken smakande av godsakerna som växer mitt i byn. Tillsammans gjorde vi den här bilden.







- Du håller dig kvar på din plats, va!? Magen kurrar ju!

lördag 23 april 2016

Vackra, ja. Men behöver hjälp ibland





Fasaner som vi ofta träffar på dem. Intill vägkanten, ofta vid landsväg där hastigheten är uppdriven. Vilket inte verkar bekymra ett endaste dugg. Men vi bilister/mc-åkare/mopedister mfl - ja kanske t o m cyklister numera - har all anledning att se upp.







Två fasaner har jag på min trafikdödslista. Båda två valde att försöka ramma min Mercedes som - likt det brukar anges - färdades i hög fart. Rakt framifrån och luftburna är t o m dessa stora fåglar omöjliga att upptäcka. Innan det smäller. En frontlykta totaldemolerades och en endaste fjäder glödde av hettan djupt inne i lykthuset. Det var allt som återstod. Det andra självmordet kostade en krossad ribba på kylargrillen.
Nå, det var länge sen och jag försöker ha bättre koll idag. Vill inte utöka den där listan alls.

fredag 22 april 2016

Fågel & vatten




Gravanden släpper loss i plaskdammen...






En trut - tror jag - har just (pricksäkert) plockat upp musslan från sjöbotten. Man kan undra hur de bär sig åt med det konststycket.





Nybadad och fin skakar storspoven sig torr. Även om de kan flyga direkt på badet, verkar de helst ta god tid på sig och låta fjäderdräkten återställas. Och det gillar ju vi fotografer skarpt.






En till som stänker så vattnet nästan kokar...





... medan en annan snart avklarat dagens vård.

Något lite kanske uppmärksamheten minskas, tolerans för fotografering ökar, när vatten kommer med i bilden (ber om ursäkt för det dåliga skämtet). Vattenspegeln minskar ju dessutom kontraster, lättar upp skuggor. Det är bara att hoppas på regn snart. Innan ängsmarken torkat ut. Och oväder är på gång har jag förstått.



torsdag 21 april 2016

Dovvilt!





En mindre del av den sk Herrklubben visar upp sina horn i varierande grad av förfall. De fäller hornen först nu och gör det i omvänd ordningsföljd : Ju större horn, desto tidigare åker de av.
Att döma av kroppsstorleken är hjorten längst t.v äldst och man kan faktiskt på originalbilden se en illröd rosenstock där hornet tappats/gnuggats bort alldeles nyligen. Förmodligen samma dag bilden togs.
Taget på långt håll då de annars så granna handjuren inte är lika benägna att visa upp sig för fotografen.







Bara 36 timmar skiljer dessa bilder åt.
 Det var en högst oväntad bonus att mitt på dagen få syn på två småkillar på väg ner till sjön för att dricka. Vill i sammanhanget passa på att avliva en myt. Det sägs att står man bara i ett jakt/fågeltorn har hjortdjuren svårt att evaluera om en konfrontation är farlig eller inte. Jag vet nu att de hör och ser dig lika bra var du än väljer att stå... På fast mark eller en våning upp.  Och dessa var ändå oerfarna djur.

onsdag 20 april 2016

Tematiskt







Dagens tema djur som döljer sig eller försöker. Överst kärrhöken som försökte försvinna från min blickpunkt samtidigt som den högt ropar efter partnern.







Rågeten tyckte nog den var osynlig...







...medan bofinken tittar fram och igenom grenverket för att kolla upp mig.







Gärdsmygen i åkanten var faktiskt svår att upptäcka på plats. Genom att något mörka ner omgivningen har dess kamouflage förlorats.






Endast skarpögda rovfåglar lär ha chans se lilla skogsmusen från ovan och de måste vara ultrasnabba när den ska fångas. Pilar ju annars som blixten ner i sin skyddande håla djuret på bild just tittar fram ur.






Gråhägern hade ingen lust dela med sig av sin närvaro för oss som stod däruppe i tornet och tidigare sett den landa. Här flyger den upp från sin skyddande vassridå och bort.

tisdag 19 april 2016

Gåtfullt


Jaha!
Vad är nu detta för bild?








Råbock tagen på långt avstånd i ett i och för sig vackert landskap. Djuret tittar till råga på allt bort från betraktaren. Usel bild?

Nja, titta en gång till. Följ vägens vänstra hjulspår. Bortom krönet går ju en person. Långt hår, grå kappa, håller något vitt i handen, kanske en påse av något slag. Mycket elegant uppenbarelse. Bildelementen knyts så samman, får sitt sammanhang.

Eller är gestalten istället något nedhängande från grenverken? Lagd i passande oskärpa? Jag vet inte. Men jag vet vilken tolkning jag föredrar. Tänk att fortfarande finns människor som bara kan se på fotografi som ett dokument, ett direktavtryck av verklighet. Eller gör det det?

måndag 18 april 2016

Dvärgbeckasin (?)





Jag tror denna är dvärgbeckasin.
Varför? Jo, för det första satt den tillsammans med två starar som var till storlek klart större.
Sen satt den hela tiden kvar, tryckte. Fast jag fotograferade bara några meter ifrån den. Sen är näbben relativt lite kortare jämfört med enkelbeckasinens. Fågeln på bild har därtill de kraftigare, gula tvärstrecken längs kroppen.
Tyvärr ser man inte hjässans teckning, annars det kanske bästa stället att skilja fåglarna åt.
Så vad tror ni?
Fotograferades på mina ängar en kväll för några dagar sen. Knappt beskuren bild.

Uppdatering : Fågeln är enligt expertisen en enkelbeckasin.

söndag 17 april 2016

Tripp, trapp & trull





En bild som blivit över från i höstas.
En triss gluttsnäppor på marsch, alldeles i strandkanten. Här letar de efter inflytande mat utan att behöva stänka ner lilla magen...
Inte mycket undgår deras blick. Kan jag slå vad om.
Otroligt skygga om man skulle gå mot dem. Men bakom naturgömslet har de snart glömt bort en. Och de kommer självmant närmre. Kanske glömska är fotografens bäste vän?

fredag 15 april 2016

Sol & vatten!



Gott om kärrhökar var det som sagt under förra veckans Tåkernbesök.
Här en av de som visade upp sig. Snirklade omkring plattformen på mest vällovliga sätt och avsatte en del bilder. Den jag valt här har legat på mitt skrivbord ett tag. Bilden vittnar om sol och friska böljor och ger lite sommarstämning, tycker jag. Efter alla regnbilder en lisa att betrakta.







Skådaren intill mig etiketterade fågeln som hane, brun kärrhök. Så det är vad vi går på här. Den flög lågt så någonstans i bakgrunden möts (omärkligt) himmel och vatten. Belyst från sidan ges ögonen speciell lyster. En av de vackrare bland rovfåglar enligt min enkla mening.

torsdag 14 april 2016

Tragik i kubik





Ett djur som bevisligen farit riktigt illa, om det ens - ett par dar efter tagningen -  överlevt så här långt. Stackars måsen har råkat riktigt illa ut. Förmodligen kämpat sig ur ett rovdjursöverfall. Med blodig hals och släpande vinge utan längre framtid, gissar jag. Visst, skador inträffar och måste inträffa. Direkt konfronterad uppstår ändå nedslående tankar.

onsdag 13 april 2016

Inte grannaste killen i skogen?




Taget 28 mars skiljer det dryga två veckor mellan det första fotografiet och de två undre.
Han såg ju förskräcklig ut, bocken. Tyckte jag redan initialt. Men det gör de ju å andra sidan vid skifte mellan vinter- till sommarpäls.






Denna från igår. Bör vara samma bock, samma "hage", ja nästan på samma ställe. Fortfarande med päls i övergångsfas.






Bytte vinkel. Visst är ena hornet något kortare? På alla bilder, menar jag.
Nå, om det nu är samma djur hoppas jag verkligen att han blir OK. Andra rådjur jag fotograferat senaste dagarna har kommit mycket längre med sin sommarpäls. Men antagligen oroar jag mig helt i onödan.

tisdag 12 april 2016

Ugghh! (3)





Står i gömslet som är mycket rymligt. Små hål upptagna där man vid tillsågningen inte tänkt på fotografer med supertelen. Att de gärna oxå skulle vilja sticka ut optiken men nu går det inte för hålen är för små. En positiv notering : Denna dag regnade det inte. Bara blåste så t o m en skåning darrar.
En korp flyger förbi. En strimma sol försvinner snabbt.







I tidigare inlägget skrev jag om kärrhöken - honan - som landade mitt framför. Gjorde hon flera dagar. Fågeln kunde gjort det lättare för mig; nu placerade den sig längst bort på ön, med massor av vasstrån mellan oss. Ändå tror jag inte jag kommit så pass nära en stadigt stillasittande kärrhök tidigare. Ett par minuter gavs jag. Helt ensam med det vilda, härligt!

måndag 11 april 2016

Ugghh! (2)





Tristvädret bara fortsatte. Men lustigt nog bjöds på många fler fotomöjligheter än jag trott möjligt. Kärrhökar fanns lite överallt i rymden. Vid ett tillfälle - förvisso under resans sista dag med mycket bättre väder - räknade jag in 6 kärrisar samtidigt i luftrummet. Obegripligt många för mig. Med all svajande vass i fond dessvärre riktigt svåra att låsa fokus på. Övning ger väl färdighet, hoppas jag.







Än regnar och stormar det. Här kärrhök trakasserad av kråka.







Kricka ffg i denna blogg. Aldrig sett hanen på det viset innan.

söndag 10 april 2016

Ugghhh!



Ffg i år ställdes kosan till fina fågelsjön Tåkern, Östergötlands pärla. I mitt liv, i alla fall.
SMHI´s rapportering följdes noggrant upp varje dag inför uppresan och jag slog till på tisdagen. Vädret som utlovats var några dagar med upp mot 18 graders värme i hällande sol. Istället fick jag ruggiga vindbyar, 7 grader maxtemperatur och 25 mm hällregn....
Jag slet på, var i alla fall ute varje dag. Fick några bilder.








Denna från första dagen illustrerar väl fotograferingssvårigheterna som rådde i så måtto att inte ens mina normala vintervärden gick att använda. Årets första fiskgjuse dyker så upp på scen - väldigt tidigt hann jag tänka - och måste i alla fall dokumenteras. Lååång exponeringstid lämnar vingtippar i oskärpa.








Här kanske de tuffa omständigheterna bättre kan urskiljas. Hona av kärrhök - en första art till för mig i år - vill inte vara med mer. Förmodligen kan hon inte se bra nog genom regnet. Bytesdjuren lär ju ändå vara i skydd, gjort sig oåtkomliga för strilregnet. Istället går hon ner för landning på en liten ö framför gömslet jag befinner mig i. Om detta sista mer en annan gång. Bättre kvalité kan redan nu utlovas.

lördag 9 april 2016

Vad gör man?




Ingen märkvärdig bild alls, jag vet.
Det är bara så att jag inte kan erinra mig tidigare ha fotograferat fågeln i fråga -enkelbeckasin - i luften tidigare. Så någon gång måste bli den första.
Den här gjorde imponerande dyk från hög höjd, så tillbaka upp i luften och nytt störtdyk. Antar att det någonstans finns en tilltänkt partner i närheten som vederbörligen ska imponeras på! Tyckte att alla dess ansträngningar dessutom borde belönas med plats i bloggen.

fredag 8 april 2016

Den gode hackspetten (1)





Vanlig hackspett på gren inne bland
tallskogens ljussilande grenverk.
Kan det vara något?

Snäll är den i alla fall. Flera gånger har jag påträffat den sittande i samma träd och med snarlikt rörelsemönster varje gång. Tittar gärna rakt på mig som ville den säga att OK, så länge du inte gör något mer dumt kör vi båda på... Och det gör vi. Jag fotar, spetten studsar runt, t o m nere på marken. Tagningsavstånd? Kanske 7 meter bort.

torsdag 7 april 2016

Vita hjortar om kvällen



Såg två gäng vita dovhjortar under sessionen. Trevligt att de börjar visa sig. Vintern har i det avseendet varit sparsmakad, minst sagt.
Det vanliga är ju såklart att de sjappar så fort de ser en. Och upptäcka fotografer är knappast längre någon konst i den utgallrade, frilagda biotop som numer är Skogen i mina hemtrakter.

Men de här valde att stanna kvar. Kanske tio djur totalt. När jag fotograferade dem med helt öppen terräng oss emellan, kände det nästan som förr. Tillitsfullt.






Perspektivet bedrar : Här ser det i mina ögon ut som kameran placerats högt upp när i själva verket djuren och jag är i samma plan. Samtliga hindar, med sina kalvar placerade i skogen just utanför bild. Lyckas för ett kort ögonblick få alla att samtidigt titta mot mig och tar så bilden. Mörker rådde men jag har förstärkt intrycket i efterbearbetningen.

onsdag 6 april 2016

Bara några bilder från senaste dagarna




Vigghona i nästan helt stilla vatten. Det är skönt därute numer (ibland!).






Första bilden för i år på rödbena. Den här promenerade - lugn och fin - längs kärrkanten.
Ständigt hörs härligt tutande lite överallt från alla nyanlända vadare.





Behöver ingen presentation.
Behagligt ljus i strandkanten där den träffsäkert plockar upp mask och annat ätbart lika enkelt som vi äter upp på tallrik. Nåja, nästan då.

tisdag 5 april 2016

Signaturfågel just nu





Bilden är ungefär en vecka gammal nu. Att storspovarna showar på ängarna är knappast nyheter numer.
Men fåglarna har den goda egenheten att sakta men säkert vilja expandera sitt livsutrymme. Vägen kommer allt närmre och på vägen i bilen sitter jag. Och väntar på dem...
Så en något sånär hyfsad bild på en fin fågel som verkligen förtjänar det bästa man kan ge. Jag ska lägga mig i träning, lovar. Hela april brukar de vara villiga objekt, sen har de flesta dragit vidare.