Retrospektivt

Med ytterligare ett år snart tillryggalagt kommer här några bilder från i våras. Snart är vi där igen. Så tröstande tanke.

I vanlig ordning fylldes ängarna med liv och läten. Synd bara att att vattnet alldeles för snabbt torkade upp.

Men än så länge rådde idealiska förhållanden . Boplatser utses, krävan fylls upp.

 

Från minsta ljungpipare - ett så vackert namn - till ängarnas största signaturfågel ( om vi utesluter rovfåglarna ). 

Med glimten i ögat...

Smått burleska bilder ovan och som följer :

T o m med de största gör ibland bäst i att ta betäckning. Se bara ovan !

 

Avslutningsvis  : Den lille krigaren. Sparvhök med stans och attityd.
 

Uttryck i naturen

För den som vill fördjupa sig i djurs minspel är det lätt att fira högtidsstunder därute. Visst, här finns mått för godtycke. Det jag ser behöver du inte alls tolka på samma sätt. Det viktiga är ju att komma till insikt att djur inte är robotar, reagerar endast på yttre stimuli. Här finns själsliv och tankegångar, om än med måtta. T ex i bilden ovan där röda gladan visar oförställd häpnad över att regn faktiskt kan förekomma under sommaren.

Tidigare publicerad bild men för att göra mig nästan övertydlig... Apropå visa känslor.

Jag förstår att här svallar emotionerna, i revirkrigen skäggdoppingar emellan. Men de syns ju inte här. Blogger!!! Hur tar jag bort uppladdade bilder utan att tvingas göra om hela inlägget!?

 

Priset som fåglarnas konung när det gäller att visa känslor går - på våra breddgrader, åtminstone - till gråhägern. Här sitter den ned, fötterna framför. Och utstrålar ett enda, svavelosande mantra : Platsen är min. Bara min. Ge er iväg!! Bara de största bland svanar och kanske, kanske rovfåglar vågar närma sig...

Fåglar om våren

Efter många års fotograferande i samma trakt börjar man nu något greppa ordningsföljden i flyttfåglars inflöden. Allt händer fort. När man skådat en art väntar nästa redan runt hörnet.

 

Nyanlända som svarthättan blandar sig snart med övervintrare. Alla lika positiva inför vårens bestyr.

Den ultrabräckliga grönbenan - åtminstone ser den i mina ögon väldigt sårbar ut - körs gång på gång bort av alla andra fåglar och får så klart de sämsta reviren. Av vilka jag räknar närmast vägarna som ett. Vilket i sin tur skapar goda fotomöjligheter. Ägretthägrar har stannat kvar hela vintern och måste hårt ha drabbats av denna årets upplaga i Skåne. Liksom fisktärnan lite ovanför kom snart även skräntärnor på besök. Sjöns småfisk varnas härmed!!

 

Ett par ständiga följeslagare vid sjösidan senaste månaderna är sävsparv och storskarv. Som fotograf kan man räkna med dessa. Trevligt medan man väntar på annat högvilt...

Sen, kall vår

Senaste dagarna och vädret har varit gott. Fortfarande väntar jag på den stora invasionen av småfågel framför mitt objektiv, men gransångaren på bild ovan var i alla fall tidigt ute.

Ett gott vårtecken är såklart bobyggandet. Skäggdoppingparet satte igång med det projektet för någon vecka sedan. Rörande att se hur hanens gåva accepteras av honan.

Storkbobyggaren lite senare ute, fotografiet från helgen som var. Skapad utanför storkhägnet en individ som helst verkar vilja komma in. Lika rörande var att se hur fågeln försökte bygga sitt bo på hägnets burtak. De samlade grenarna rutschade ner mot marken och storken verkade inte förstå varför.

 

På tal om småfågel. Gissa vilka landade på min vintermatnings absolut sista dag? Just det, steglitsen. Eller snarare tre av dem. Tror aldrig detta inträffat tidigare alla säsonger ackumulerade. Till nästa vinter måste jag fixa mer bildmässigt ställe för dem att landa på. Om vi bor kvar.

Ungar, ungar

En sak att glädjas över vid denna tidpunkt på året är alla ungar som kommer ut.
Dessa små, liftande på mamma skäggdoppings rygg är ute i oroligt vatten. Kraftig vind rådde, som framgår. Nu är ekipaget på väg ut i än värre vågor. Ungarna skulle tydligen härdas. Inte nog med det. De fick klara sig själva och syntes rida högt på vågkammarna. Inte läge för kallsupar!

Dammens punkare, tillika dess busar. Endast en mor...

Så annorlunda för svanens familjemedlemmar. Men med så kraftfull eskort kan ungen lugnt slappna av.

Känslolägen

Passion,

Nä nu jäklar...

Sk_tförbannad.

Lättläst hanfågel. Eller hur?

Diverse

Senaste tiden har det varit ganska besvärligt att få fåglarna att göra det jag vill de ska. Med denna lätt själviska start på inlägget bjuder jag på några som i alla fall försökte. Först fågeln med de fantastiska benen.

Sen den skygga buskskvättan som hatade mig hela tiden jag försökte föreviga fågeln. Vågar inte tänka på vad kunde ha hänt om den kunnat växa ut till tiodubbla storleken...

Några motiv från sjökanten följer.

Slutar med den modiga - ja, faktiskt - kråka som dök in buskaget proppat med ruvande skrattmås, svarttärnor och fiskdito. Efter ha tagit emot ett par rejäla rundpallar fiskade den upp ägget. Och försvann med bytet i mun, förföljd av forne ägaren.

-Nä nu, j...

-Hon gjorde vad för något, sa du??!

Nere vid sjön just nu

Bara några ögonblicksbilder på fågelliv som det kan se ut nu under våren. De tunga gässen ser nästan hotfulla ut när de går ner landning...

...medan kärleken spirar bland skäggdoppingled...

...dyker plötsligt en årta med välutvecklat "ögonbrynsstreck" upp...

-Ta bort den det där strået som kittlas i ögat, var lite bussig nu, va?!

Ja, bara några bland otaliga exteriörer från sjökanten.

Doppingar (1)

I mina sjöar finns såklart skäggdoppingar.
Just nu är det uppvaktningstider och fåglarna pysslar mycket med varandra.

Hanen ser ut sin hona och sen gäller det att bita fast. Konkurrens motas genast bort. Som vanligt, alltså.

Mörkret faller på trots tidiga timmen. Här ett par som vällustigt gnider sig mot varandra, knycker med huvudet och ser varandra djupt i ögonen... Spelets höjdpunkt är den s k pingvindansen och bilden ovan kan utgöra exempel på denna fas(?).