Som de ser ut...

Inte så mycket ståtlighet vilar över denna bock dessa brytningsdagar. Han kommer ju att bli, förstås. Ståtlig alltså.

Ståtlig är annars bara förnamnet på denna unga havsörn. Varför då sätta sig i så risig miljö? Nja, trädet är typiskt örntillhåll. Ytterligare två vilade upp sig på tjocka grenar bara sekunder innan bilden togs. 

Uppmarsch!

Även om de där riktigt goa utetemperaturerna ännu inte setts röken av, har våren sedan länge varit gäst.
På och runt om ängarna börjar fågelnumerärer fyllas upp.

Det är de vanliga misstänkta som först dyker upp.

Igår fotade jag två sädesärlor. Lovande tecken på att fler småfåglar väntar runt hörnet...

Doppingar (1)

I mina sjöar finns såklart skäggdoppingar.
Just nu är det uppvaktningstider och fåglarna pysslar mycket med varandra.

Hanen ser ut sin hona och sen gäller det att bita fast. Konkurrens motas genast bort. Som vanligt, alltså.

Mörkret faller på trots tidiga timmen. Här ett par som vällustigt gnider sig mot varandra, knycker med huvudet och ser varandra djupt i ögonen... Spelets höjdpunkt är den s k pingvindansen och bilden ovan kan utgöra exempel på denna fas(?).

Vänder sig om

Från höst förra året.
Misstänksamt spanar 6-taggaren av området bakom sig. Han hör något men kan inte sätta fingret på vad. Om nu hjortar hade haft fingrar. Här använder jag min andra systemkamera med tystare slutarljud.

Från samma ställe.
Även här vädras problem och det är förmodligen kameran som åter är "skurk" i dramat.
Hjorten på denna bild är som synes betydligt kraftigare ansatt, tolvtaggare skulle jag tro även om hornet skyms. Vilka fantastiska kvällar jag hade! Kanske de sista i det här sammanhanget. Tillträdesförbudet ligger och skvalpar i okänd framtid.

Istället för SMHI...

9-11 sekundmeter,

11-14 sekundmeter...

18 sekundmeter och snöblandat regn...

Storm.

Gårdagens bildskörd

Två stycken.
Inte så många att skryta med.
I alla fall säsongens första grönsiska för min egen del. Två till figurerar i bakgrunden.

Rovfågeln visste inte hur den skulle förhålla sig mot mig.
Först satt den på marken rätt nära vägen, sen flög den och satte sig ett stycke längre bort.
Varpå den flyttade tillbaka till ursprungsplatsen och där blev förevigad.

...Och det fortsätter

Ett annat vårtecken - i alla fall ett litet vårtecken - är de två par krickor jag fotograferade sent förra veckan. På utbredningskartan kan anas att gräns för vinterkvarter kan ligga i höjd med min longitud. Men det var förra hösten jag senast stötte på dem.

Här rultar de först ner mot ån.

Sen simmade de mot strömmen, mot ljuset, mot mig. Hur ofta händer sånt??
Hanarna praktfulla "ansiktsbemålning" kommer till full rätt.