Ve och fasa !

Det går trögt med fotograferingen just nu. Inte blev det bättre av att kameran får lämnas in på reparation idag. Grrr...

Så nu visas några av de vanligare motiven jag träffar på i mitt område dessa dagar.

 

Bara att bita ihop och hoppas på bättre tider.

Snö i Skåne !

Vi har haft ett par dagar vinterliknande förhållanden. Klart man är ute och fotograferar då.

Isen är kanske centimetern tjock men hugade långskridskofantaster börjar redan skramla med utrustningen hemma. Sånt bryr jag mig inte om, se istället på den här vackra landfångade koltrasthonan jag på påträffade intill sjön. Cool som filbunken, minsann.

Även fåglar prövar lyckan på "skridskor". Några grams belastning tål även de tunnaste isar...

 

Havsörnarna tar gärna vara på tillfällen när isen lagt sig. I luften kan de tänkas flyga riktigt nära.

Magnifika djur, eller hur ?

Ungarna

 

De är framme nu och de flesta har väl redan blivit till juveniler. Så låt oss blicka tillbaka, bara en månad eller så. Unge av svarthalsad dopping.

Storkarna ligger långt framme. Den här med skönt fjun på huvudet strövade alldeles under boet.

Backsvaleungar i typisk miljö.

Och den här är väl gulsparv, väl maskerad som den är.

Orädda simmade vuxen svan med sina ungar rakt mot fotografen - mig.

Vi ville ha regn

Här i södra delen av landet törstar vi efter vatten. Regn, regn. Torrlagd ängsmark, sjunkande nivåer i sjöar och - faktiskt - helt torrlagda åar ser vi varje dag. Kan något av detta ändras innan migrationen av fåglar? Hoppas kan man ju.

Häromdagen kom nimbostratusmolnen inkommande från väster. Utan någon nederbörd att välsigna oss med, visade det sig. Ljuset blev dock fantastiskt, särskilt över sjön. Men, men. Inte en droppe kramades ur dessa moln. 

 

Regn, regn. Vi ville ha regn. Men fick nöja oss med fantastiskt ljus. Inte så illa, trots allt. 

Bastulikt...

 

Puuh!!!

Värmen just nu är bara för mycket. Orkar bara gå ut kortare pass, morgon och kväll. Men knappt ens det går. 31 grader är mycket även om jag vet att andra har det (än) värre. Kanske några avkylande bilder kan hjälpa? Bilden ovan behöver ingen vidare kommentar men visst ser plasket lockande ut.

Svala, goa färger...

Regn, härliga regn! Kommer ihåg att havsörnen kämpade även mot vinden. 

Redan imorgon väntas tio graders temperaturminskning. Nästa vecka rejält med regn... Det svänger om sommaren!!

Vinterbad

Undrar när ovädret ska dra förbi? Årets första månad har verkligen inte varit nån snålblåst. Medan jag väntar vill jag visa några bilder från inte så dåligt väder. Ingen storm, men väl skiftande ljus.

Knölsvanen badade sig med besked. Roligt värre verkade den också ha. Helt ensam som den ovanligtvis var. 

 

Vi var två i gömslet som gladde oss över spektaklet som något värmde kroppen i iskalla januari. Nå, inomhus är varmt och skönt. Så länge strömmen inte går. Undrar när stormen blåst förbi.

Med glimten i ögat...

Smått burleska bilder ovan och som följer :

T o m med de största gör ibland bäst i att ta betäckning. Se bara ovan !

 

Avslutningsvis  : Den lille krigaren. Sparvhök med stans och attityd.
 

Konsten att ha bråttom

Betraktelser från djurlivet. Några har mer bråttom än andra. Först knölsvan som vill undkomma kärlekskrank partner in spe,,,

...följs av även de kärlekskranka, men ungdomar av dovhjort. En månad kvar till deras brunst, men varför inte redan nu öva på tillvägagångssätt?

Till sist en fågel, men knappast fylld med slika hormoner. Först gäller ju att klara av långa, svåra vintern. Men bråttom verkar bara vara förnamnet...
 

Ungar, ungar

En sak att glädjas över vid denna tidpunkt på året är alla ungar som kommer ut.
Dessa små, liftande på mamma skäggdoppings rygg är ute i oroligt vatten. Kraftig vind rådde, som framgår. Nu är ekipaget på väg ut i än värre vågor. Ungarna skulle tydligen härdas. Inte nog med det. De fick klara sig själva och syntes rida högt på vågkammarna. Inte läge för kallsupar!

Dammens punkare, tillika dess busar. Endast en mor...

Så annorlunda för svanens familjemedlemmar. Men med så kraftfull eskort kan ungen lugnt slappna av.

Vid kyrkan mitt i byn

Kan en svan som hamnat mitt inne i samhället komma för egen maskin därifrån?
Jag menar den behöver ju lång startsträcka? Väljer den en (trafikerad) väg att starta ifrån uppstår ju genast säkerhetsproblem. Dito om den går på samma vägar.

Jag reagerade direkt på fågelns belägenhet när jag körde igenom byn på väg hem. Tänkte den kan ju alltid fotograferas. På långt avstånd så hela fågeln kommer med. Gick inte hur mycket jag backade. Till slut satte kyrkomuren stopp för såna funderingar.
En ungsvan.
Föraren i den röda bilen körde fram, vevade ner rutan och berättade att hon kontaktat Fågelskydd Spillepengen som skulle hämta fågeln nästa dag.

Här en som hoppas att allt gick bra. Måste vara rätt traumatiskt komma bort från flocken på det viset.

De växer fort...

OK, de är inte samma av art. Men ändå. Samma sjö, två veckors mellanrum.

Slagskämpen

Han tvingade bort ett annat knölsvanspar, därefter ett par av sångsvan. De fick inte ens lov att gå i vattnet. Vingar ut, hakan ner mot bröstet sen chockrush, spelar ingen roll mot vem eller vilka. Knölsvan är alltid störst i dammen/översvämningen och fruktar inga andra. Även om skrattmåsarna på bild inte förefaller särskilt imponerade..

Aggghh...!

Idag var en sån där deprimerande dag där dagsljuset aldrig blev av. Regn, dimma, direkt följt av mörker.

Knappast för vare sig första eller sista gången under säsongen. Några bilder tagna vid andra, liknande tillfällen.

Jo, där kan faktiskt förekomma liv även i de mörkaste bland lågdagrar. Forskare har sedan en tid tillbaka kunnat dokumentera liv på de ödsligaste av planetens platser. Som längst ner i djuphavsgravarna flera kilometer under ytan. Då är ju min skarv inte mycket att skryta med...

Under förhållanden som dessa glimmar inte ens vattnens opal särskilt livligt. Ser dom ens att fiska?

Bättre då att törna in, slippa se eländet för ett tag. Det är ju ändå bara tre månader till vändningen då nyinflyttade fåglar kommer tillbaka tillsammans med ljuset.

Det är attityden som räknas

- Sjutton också! Så himla pinsamt att bli bortjagad av en skrattmås.

-Hoppas polarna inte tittar...

-Kanske om jag kunde sträcka ut vingspannet till den där svanens storlek. Ingen verkar ju våga trakassera dem.

Så är det. Knölsvan är landets bredaste fågel. Gråhäger hamnar först på delad fjärdeplats, om jag minns rätt. Tillsammans med trana. Först långt, långt ner kommer skrattmåsen.