Den tiden på året nu...

Skrattmås med sin unge. Ja, det fanns fler gömda i bobygget á la stratovulkan

På tal om höjder. Kanske just dessa knipaungar kastat sig ut från sitt bo i hålträdet. Nu tryggt simmande på vattenspegeln.

 

Små, men stora nog att försvara sig? Honan fick sju ungar i kullen och hittills har allt gått bra.

Diverse

Några fågelbilder från veckan som är. Tydligt märks att naturen bara väntar på våren...

Ett vårtecken i form av björktrasten alltid något att filosofera kring.

Istället lämnar sångsvanarna för nordligare mål.

En vanlig gås och en inte lika så. Vitkindad vs sädgås.

 

Några simmande och dykande fåglar får avsluta denna ganska färglösa episod vi snart - förhoppningsvis - sett slutet på. Snart kommer de. Flytt-in-fåglarna.

Vintrigt

Koltrastarna är överförtjusta. Till slut föll polletten ner och jag har äntligen börjat utfodra dem. Så numer pryds trädgården med halvdussinet exponenter av denna Sveriges nationalfågel.

En jorduggla! Åtminstone för den skarpsynte... 

Kallt, så kallt...

Det var ett nöje att se havsörnsparet med sin respektive närvaro uppvakta varandra. Inte alls så att den ene fick en fisk av den andre. Nä. Tätt, tätt tillsammans så länge jag stannade kvar. Sånt kan räcka långt.

Fasanerna kutade först åt alla håll. Sen strålade de samman i nära nog heraldisk position.
 

Gyllene tillvaro ?

Guld är inte allt som glimmar, som bekant. Inga guldklimpar, dessa fåglar heller. Men de är fotograferade i ljus som tar med sig stänk av guld in i motiven. Överst steglitsar i vackert eftermiddagsljus. Jag tror de här fåglarna gillar att vara i solljus. I alla fall nästan bara fina höst- och vinterdagar jag lyckats få korn på dem, vill jag minnas.

Knipan simmar runt i högkaratig akvatisk miljö. Ahhh, tänk att få snorkla där och då. Så mycket lättare det skulle bli att ta bilderna... Men här en fågel som trots allt visar sig från sin ljusa sida. Hmmm, säg mig en varelse som inte gillar solen?

Simmande fåglar

Svanen glider sakta fram över helblank vattenyta. Själva sinnebilden för naturens blidhet? Pyttsan, som jag hoppas visa i kommande inlägg. Denna är i dessa dagar en otroligt aggressiv art.

Om dessa finns väl inget annat än gott att orda om?

Skäggdoppingparet personifierar i sin förlovningsritual - ej visad här - på mest rörande vis värden som trofasthet, med grunden till bobyggande och pur glädje att bara finnas till och förhoppningsvis alstra nya generationer med samma ideal.

Naturteater

Igår årets hittills mörkaste dag. Mycket tjatande om detta ämne, men eftersom fotografi är att skriva med ljus uppstår ett ganska oundvikligt tema. Höll mig till de ljusaste platserna kring öppet vatten för att kunna ta bilder ö h t. ISO 1600, bl 5,6 1/200s. Noll exponeringskompensering. Huhh...

I ån simmade den ensamma knipan, vaksam men ganska orädd. Och se! När den bara följde med strömmen gick den att avbildas skarpt! Mitt ute i strömfåran, plötsligt tänds spotlighten upp och avslöjar hela tablån? Nää, det är ett vasstrå mellan mig och motivet. Men direkt jag såg bilden hemma, bestämde jag mig för att framkalla den som från scenvärlden.

Stilla vatten

Höstens fjärde storm har svept klart över landet vars invånare duckar för än fler oväder under en säsong som bara har börjat. Så denna blogg bjuder på lite lugn ro för uppvarvade själar. Bilden härunder togs i april.

Golden eye är ett namn på denna fågel. Vi säger knipa. Om jag nu inte är ute och cyklar. Döm själv vilket språk som bäst fångar in fågelns själ ...  Fångade denna i Tåkerns vatten, flyter omkring som korken på ljuvligt stilla vatten där fågelns rörelser radieras ut som signal till såväl vänner som fiender. Blicken reserverade den för mig. De där små ögonen genomborrar likt lasern . Men fågeln är säkert annars av vänlig art.

Sparsmakat

En strålande eftermiddag hade jag i Fågelriket. Men var är alla fåglar? Frånsett en  gammal bekant, fjällvråken på ängarna, hade knappast någon lust visa upp sig idag. 4 grader kallt, blå himmel. Jag bestämde mig för att leta upp kungsfiskaren vid Vombsjöns utflöde. Tre kvarts timme gav bara köldfrossa. Istället följde jag ån uppåt, såg en kormorant skrämmas upp av en grågås(!), på tillbakavägen mötte jag ett par som berättade att de sett kungsfiskaren där jag tidigare varit. Suck! T o m änderna blev rädda när jag riktade in objektivet. Till slut finner jag nåd inför den ensamma knipan och får ett par bilder med hem. I alla fall en stund ute i naturen som ljusmässigt visar fram mot vårens nöjen.