Istället för...

Som så många gånger tidigare får man fototillfällen på helt annat än vad som var tänkt. Medan kronhjortarna höll till långt ute på brunstfältet, oemottagliga för min uppvaktning, presenterar sig istället dovviltet. De här kalvarna med dunighet i behåll.

Bakom rejält snår hade något senare dessa fina djur stationerat sig. Avståndet var gott och de brydde sig inte stort över min närvaro. Kvällsljus på dessa, sen återstod den långa promenaden hem. En bra dag, trots allt.

 

Äntligen !

 

Det är spännande tider. Om kronviltsbrunsten blev sådär kanske dovets motsvarighet bjuder upp till dans ? Har lyssnat mig genom skogen flera gånger utan hört något brunstläte alls. Knappt ens sett några djur. Men så tidigare i veckan föll flera bitar på plats. Här en ståtlig skovelhjort som lufsar över en gammal övergiven skogsväg. Magnifik !

Ljusare blev det inte denna grådaskiga, sena eftermiddag. Mörkret hjälpte dock till för att smyga sig på en liten grupp hindar med en kalv. Hann ta några bilder innan djuren försvann mot vänster i bild...

...de återfanns strax därpå där de tagit skydd under mäktiga grangrenar. Som de ibland gör, inte springer de bort för livet inte. Därinne i de djupa skuggorna är det bara tack vare den fina optiska sökaren jag kunde pinpointa autofokusen på hinden i mitten. Kalven registrerade jag inte ens.

Deerhunter önskar god jul !

Som en tärna med glitter i håret...

Eller denna gladtrumpna nuna. Ingen ssk bild men ISO 60000 ...

Vi hade ju ett par riktigt fina vinterdagar förra veckan. Då passade det sig för havsörnarna att sträcka ut på vingspannet.

Gottar sig i solskenet...

På tal om solsken. Perfekta förhållanden rådde nere vid åns vattenyta. Lämpligt nog tittade denna fina vattenrall fram.

Tamduva och skogsdito på samma bild...

 

Havsörnen gled majestätiskt över himlavalvet, sänkte sig med konungslig elegans ner mot mig och lät sig förevigas. Ja, en produktiv vecka har det varit.

Goda dagar och inte

Samma art. Skånsk vinter i olika utförande. Trodde knappt själv att skillnaden blev så stor.

 

Snö, kamouflage, upplättningsljus

Fler bilder från skogens kvällsljus. Nu lite lättare sen snön kom och som legat kvar. Kalven på bild ovan verkade inte registrera mig, vare sig som hot eller observerade den mig inte alls?  Med mitt snökamo ( som jag sällan får användning av ) befinner jag mig på öppen stig kanske trettio meter bort. Verkar ju hur effektivt som helst...

Innan snön föll gick det så klart bra att fotografera från bilen. Titta noga. En mycket mörk variant håller den vita hjorten sällskap.

Utan snö skulle en sån här bild förmodligen varit omöjlig, en gissningslek vad som där föreställs. I alla fall med mina fotogrejor.

 

Medan jag fotograferade några skovlade dovhjortar bland skogssly och mörka skuggor passade kalven ovan på att ta en nyfiken blick på mina förehavanden. En föraning, en känsla av att någon betraktar en? Precis så kände jag medan kameran - monterad på det trogna enbenet - snurrade runt och fotograferade den orädde. Några sekunder stod vi där och tittade på varandra. Sen snodde djuret helt om, försvann in i mörkret.

Söt är bara förnamnet...

Sena kvällen gav en del fotografiskt utbyte. Kalven med kvarvarande dun tydligt visat i sidljuset charmade. Jag tror den charmade även sina polare bland dovhjortar.

Kalven hade verkligen positionerat sig så effektfullt som möjligt. Har någon skådat något mer näpet? Grattis, i så fall!

 

När den sen kavat gick mot mig, nyfiket sniffande, slog mitt hjärta några extraslag. Klockan var något innan 8 på kvällen och nöjd fotograf vandrade med solens sista strålar i ansiktet mot parkeringen.